"Det mest hållbara behöver ju inte vara vegetariskt"

Erica Broo med en ko

Erica och Sebastian Broo tog över gården 2021. Arbetet kring gården har blivit deras heltidsarbete. Foto: Marcus Gustafsson

När Svenska kyrkan prioriterar hållbarhet blir maten ofta vegetarisk. Samtidigt har kyrkan arrendatorer som lever på djurhållning. Kyrkans Tidning har mött ett ungt lantbrukarpar i Skara stift med en annan syn på hållbarhet.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

En månad 9 kr

Få tillgång till allt på sajten i en månad för 9 kr. Därefter förnyas prenumerationen löpande med 105 kr/månad. Avsluta när du vill. 

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp

Taggar:

Djur
Erica Broo med en ko

Erica och Sebastian Broo tog över gården 2021. Arbetet kring gården har blivit deras heltidsarbete. Foto: Marcus Gustafsson

– Greta! Olof! ropar Erica Broo så att det hörs över hagen.

Inhägnaden ser i förstone tom ut, men så anas en rörelse bakom några buskar. Två grisar har hört henne och kommer nu emot oss med fart, som två uppspelta hundar. De vill lukta på nykomlingarna och förstås få ordentligt med kel och klappar på den sträva borsten av både Erica och hennes man Sebastian.

Hagen är Greta och Olofs hem, och här bökar de runt året om.

– Jag har byggt ett litet hus åt dem, men de är aldrig där, inte ens när det är kallt, säger Sebastian.

Grisar på gården.

Ett av målen på gården är att börja sälja fläskkött. Foto: Marcus Gustafsson

Målet är att de två grisarna ska bli fler, kanske tio, och att dessa också ska få ströva fritt i hagen. Då kan Erica och Sebastian sälja fläskkött som en sidoinkomst.

– Det är en svensk lantras som är hotad, och det känns bra att kunna bidra till att den bevaras, säger hon.

Idyllisk gård med djurbesättning

Deras gård ligger två mil norr om Skövde, och är ett av Skara stifts arrenden. Det ser idylliskt ut, med en röd mangårdsbyggnad med vita knutar som är omgiven av en stor trädgård, där Sebastian och Erica bor med tre barn. Den stora gårdsplanen gränsar till trädgården och kantas av ­ladugårdar och maskinhallar.

När de övertog gården 2021 fanns här varken maskiner eller djur. Sedan dess har de mödo­samt byggt upp en djurbesättning som består av både mjölkkor och köttdjur. 

– Nu har vi äntligen kommit till det stadiet att det inte står noll på kontot varje gång vi har betalt räkningarna, säger han.

Arbetet på en gård

Man förstår snart att det inte är ett nio till fem-jobb att driva en bondgård. Sebastian berättar att han ofta börjar klockan åtta på morgonen för att sluta tolv på kvällen. Han tar hand om maskinerna och är ”ute i fält” – han plöjer, harvar, sår och skördar fodret till djuren. Det går åt mycket djurfoder, enbart de 55 mjölkkossorna sätter i sig tre ton mat om dagen.

Erica Broo i ladugården

För Erica har ladugården blivit ett hem. Foto: Marcus Gustafsson

Erica har huvudansvaret för djuren. Det innebär bland annat att hon är inne hos mjölkkossorna upp till sex timmar varje dag.

– Man måste vara ett starkt team, annars skulle det aldrig fungera, säger Sebastian.

Kossorna väljer själva

I ladugården för mjölkkorna är det en ständig rörelse. En äldre kossa väntar otåligt på sin tur för att gå in till mjölknings­maskinen, här väljer kossorna själva när de ska mjölkas. Det skvätter när det bajsas och kissas i gångarna, och även om avföringen skyfflas undan automatiskt så är doften ganska frän. 

Erica är stadstjejen som sökte bondelivet. Innan hon träffade Sebastian hade hon aldrig mött en ko på nära håll, men nu är det självklart för henne att tvätta, klippa pälsen och känna in hur varje kossa mår.

– Man måste ha djurögat med sig hela tiden. Då märker man om någon mår dåligt, om någon kan vara sjuk och behöva behandling, säger hon.

Varje ko är en individ.

– Vissa vill vara för sig själva medan andra trycker till, puffar på en och vill ha uppmärksamhet.

Största omställningen från stad till ladugård

Men korna har också lärt sig att läsa av henne.

Mjölkkor.

På gården finns just nu 55 mjölkkossor. Foto: Marcus Gustafsson

– Om man är stressad så märker korna det direkt och blir påverkade. Då får man lugna ner sig själv, säger hon.

För henne har ladugården blivit ett hem, trots att allt varit nytt för henne. Vad är det då som förvånat henne mest, hon som inte kände till något av livet som bonde innan?

– Det hårda slitet. Hur många timmar som man måste lägga ner, säger hon.

– För att i slutändan få väldigt lite betalt, säger han.

Etik och hållbarhet

Som bönder befinner de sig mitt i hållbarhetsdebatten, och de är väl medvetna om att djurhållning kan vara kontroversiellt. De har en son som går i skolan, och han kan få frågor om hur de egentligen tar hand om djuren.

– De flesta människor har aldrig varit på en bondgård och vet väldigt lite om hur det fungerar, säger hon.

Sebastian Broo.

"Allt blir mycket dyrare om man ska vara ekologisk och det kräver också mer administration", säger Sebastian. Foto: Marcus Gustafsson

Varför har de då djur? Enligt Sebastian är åkerarealen för liten för att enbart spannmål skulle ge en avkastning som gick att leva på. Arrendet innehåller också områden som fungerar bra som betesmark, men där det inte går att odla.

– Tack vare korna så nyttjas mark som annars skulle växa igen, säger han.

När paret övertog gården var planen att odla ekologiskt ­spannmål som de skulle sälja till ett högt pris. För pengarna skulle de köpa foder till djuren. Men de ­senaste åren har marginalerna för ekologiska produkter krympt, och ­Sebastian och Erica fick ­tänka om. Nu odlar de eget djurfoder, men inte på ett eko­logiskt vis.

Kan ni tänka er att bli ett ­ekologiskt lantbruk?

– Nej, inte när prisläget ser ut som det gör, det går inte runt. Allt blir mycket dyrare om man ska vara ekologisk och det kräver också mer administration, säger Sebastian. 

De känner till bönder som tvingats upphöra med sin ekologiska inriktning eftersom det inte burit sig. I dagsläget får ekologiska mjölkbönder marginellt mer betalt för mjölken, trots att den är mycket dyrare att producera. 

– Det hänger ju på konsumenterna. Om de inte är villiga att betala för ekologisk mat så blir det så. Det är som att mat inte får kosta någonting, säger han.

Vad tänker ni om att Svenska kyrkan och andra slutar med kött när det ska vara hållbart?

– Jag tycker det är konstigt, för det mest hållbara behöver ju inte vara vegetariskt, utan det kan vara kött från närliggande gårdar. För kött är ju till stor del förädlat gräs, säger han.

Erica Broo med korna.

"Vissa vill vara för sig själva medan andra trycker till, puffar på en och vill ha uppmärksamhet", säger Erica när hon pratar om djuren på gården. Foto: Marcus Gustafsson

För dem är hållbarhetsfrågor viktiga. Hans traktorer och andra maskiner drivs främst av diesel och han skulle önska att det fanns alternativ.

Hoppas på biogas

– Men den utvecklingen går ganska långsamt. Skulle det vara riktigt hållbart så skulle jag använda häst och vagn, men det går ju inte. I dag finns det ingenting som mäter sig med en diesel­motor, jag kan tanka och sedan jobba i tolv timmar, säger han.

Han hoppas dock på en framtid där jordbruksmaskiner drivs av biogas. Då skulle han som bonde kunna producera drivmedel av kornas avföring.

Erica klappar om en av kossorna, det är dags att trimma pälsen. Och Sebastian ska ut på åkern, för ännu en sen arbetsdag. Ändå kan de inte tänka sig något annat liv. 

– Visst kan det kännas motigt ibland, om de är maskiner som går sönder eller om djur blir ­sjuka. Men det är ändå här vi trivs, säger Erica.

Gården, två mil norr om Skövde

Deras gård ligger två mil norr om Skövde, och är ett av Skara stifts arrenden. Foto: Marcus Gustafsson

Fakta: Familjen Broo

Sebastian Broo, 30 år

Erica Broo, 31 år

Tre barn

Har fått Skaraborgs nöt­kreatursstiftelses stipendium år 2024. Ur motiveringen: ”Gården har ett eget Instagramkonto och de är aktiva på sociala medier. Ni är viktiga förebilder och ger inspiration för den yngre generationen. Att våga satsa på det man tror på och brinner för.”

Följ familjen på Instagram: @bergsprastbol

Fakta: Jorden i Skara stift

Stiftet bedriver inte något jordbruk i egen regi utan all jordbruksmark är utarrenderad med fri brukningsrätt.

Skara stifts jordbruksförvaltning omfattade vid utgången av 2017 sammanlagt cirka 9 700 hektar jordbruksmark, fördelat på 49 gårdsarrenden samt 117 sidojordsarrenden.