Som Svenska kyrkans samordnare för interreligiösa frågor har religionshistorikern Peter Lööv Roos en internationell och nationell överblick över det interreligiösa arbetet. Han är en del av kyrkokansliets grupp för ekumeniskt arbete på avdelningen för kyrkoliv.
Vad tänker du i samband med den senaste tidens terrordåd i Europa?
– Det här är fruktansvärda dåd som jag inte vill koppla samman med islam. Det handlar om militanta salafistiska dåd som står så långt från islam och den absolut största majoriteten av alla muslimer som det går. De allra flesta som drabbas av den här typen av terror är muslimer själva. I veckan drabbades förutom Wien ett universitet i Kabul då mer än 20 studenter mördades och där daesh, alltså IS, tog på sig skulden.
Peter Lööv Roos citerar ur ett brev som kom i förra veckan efter terrordådet i franska Nice till flera kristna samfund samt Sveriges kristna råd – från Muslimska samverkansgruppen i Göteborg med omnejd:
”Varje angrepp mot en kyrka är ett angrepp mot Gud. Vi står tillsammans med er, denna sorgens dag, liksom vi gör varje dag. Vi kommer inte acceptera att våldsverkare och terrorister sår splittring mellan oss, som grannar, som medmänniskor, som troende. Vi måste fortsätta vår strävan efter fred, kärlek och en bättre framtid. Vi är med er. Må Gud välsigna er och ge oss alla fred.”
– Den här typen av stöd uttrycker det som är tydligt i dialogen, den djupa respekten för kristna och kyrkor. Att lära känna varandra i vardagen är det som leder framåt i de interreligiösa kontakterna.
Peter Lööv Roos önskar att han hade utrymme att utveckla resonemanget mera, men lyfter fram segregationen i samhället som grundläggande vad gäller oförståelse människor emellan.
– Jag tror egentligen att den organiserade dialogen med teologiska spörsmål endast är en liten del av interreligös dialog. Vanligare och kanske än viktigare är vad som kallas livets dialog, att man lär känna varandra i vardagen, i trappuppgången, säger han och exemplifierar med det praktiska programmet En värld av grannar samt de lokala interreligiösa råden runt om i Sverige.
– Om inte religion fanns skulle det inte finnas krig och elände, är något jag kan höra i vissa sammanhang. Men det är ju helt enkelt inte sant.
Vad säger du om det som händer i Frankrike?
– Jag tror inte att den stora frågan gäller satirteckningarna och yttrandefriheten. Jag tror att deras laïcité (fransk princip som skiljer staten från religionen och vice versa, reds anm) sorgligt nog utvecklats i en nationalistisk, stigmatiserande och antimuslimsk riktning som skapar de allvarligaste spänningarna.
