Många som sörjer djur har ett stort behov av att prata om sin sorg, men de vet inte vart de ska vända sig. Det säger Irja Wikström, diakon i Umeå pastorat, som erbjuder sorgesamtal för djurägare.
– De kanske inte vet om att man kan få stödsamtal. Då behövs en tydlighet i att det inte är arten som spelar roll när vi pratar om sorg, utan relationen.
Stödsamtal för djurägare
Samtalen för sörjande djurägare fungerar som vilket stödsamtal som helst. De hör av sig via telefon eller mejl och bokar in en tid och sedan utgår samtalet från hur individens önskemål och behov ser ut.
– En gång per år har vi också en öppen kväll i kyrkan. Det är en möjlighet att komma in i kyrkorummet och tända ljus, lämna ett foto och skriva i en minnesbok. Det har varit jätteuppskattat. Och det har varit många som åker långt för att vara med på den.
För att nå ut sätter Irja Wikström upp informationsaffischer och gör riktade inbjudningar. Hon har också skickat ut information till veterinärer, som ju möter många sörjande, om att det finns stödsamtal att få om man önskar det.
Blir väldigt ensamma
Efterfrågan är stor. Ibland hör det av sig människor från andra delar av Sverige. För många är det inte alls självklart att de ska få ett gott bemötande och bli tagna på allvar.
– De är rädda för att mötas av ”du kan väl skaffa en ny hund” eller ”är det inte dags att släppa det där nu”. Jag önskar att det fanns en tydlighet även hos andra församlingar att du kan komma med din sorg, oavsett hur den ser ut, och den tas på största allvar.
Det finns många utmaningar. En del människor får det särskilt svårt i sorgeprocessen efter ett djur, jämfört med annan typ av sorg, eftersom de blir väldigt ensamma. Ett annat problem är att det saknas djurkyrkogårdar – ibland skickas djurets aska hem med posten. Det kan också handla om ekonomi – dyr djursjukvård eller att det inte finns veterinär i närheten av där man bor.
– Så det är väldigt stora, smärtsamma upplevelser i att förlora ett djur som också skapar en stor kris för den det gäller.
Du är själv djurägare. Har du personligen upplevt att bli annorlunda bemött i din sorg efter ett husdjur?
– Jag har inte blivit annorlunda bemött i kyrkliga sammanhang, men det har inte alltid varit helt enkelt i vardagssammanhang att prata om sorg efter djur. Det har jag upplevt själv, men jag har även mött många som bär med sig den här sorgen som aldrig riktigt har fått hanteras.
Vad har du för tips till andra församlingar?
– Det handlar om sorgeprocessen och det är något som kyrkan är bra på att möta. Så det har vi redan med oss. Men man behöver trygga en miljö för personer som känner sig osäkra på om de får komma med sin sorg, även om det handlar om någon annan än en människa.
