Fler konfirmeras: ”Det är som en helt ny värld som öppnat sig”

– Före konfirmationen trodde jag att man pratade om Gud hela tiden i kyrkan, men så har det inte alls varit. Det är mer fokus på det som är roligt och på gemenskapen, men förstås med kristna inslag, säger Thea Olofsson.

Hennes kompis Molly Östman som står bredvid nickar instämmande. De är klädda i röcklin och alba, och i entrén till kapellet trängs de med andra ton­åringar som bär mässhake och stola. De är alla assistenter som precis haft en visning av prästens liturgiska kläder för årets konfirmandgrupp i Landvetter Härryda pastorat. De verkar glada och lite lättade över att ha genomfört uppdraget.

– Man utvecklas väldigt mycket som assistent, man får ta större ansvar och får typ en ledarroll, säger Thea Olofsson.

"Som ett andra hem"

De båda konfirmerades för några år sedan i församlingen. Efter den upplevelsen har mycket i deras liv kretsat kring kyrkan och församlingens ungdomsverksamhet.

– Detta blir som ett andra hem. Man kommer till prästgården där man får vara sig själv och ha kul, säger Molly Östman.

Landvetter Härryda pastorat är en enhet som kan visa upp en mycket god konfirmandstatistik. Förra året konfirmerades 128 ungdomar i kyrkan, och då hade 163 tillhöriga bjudits in. Av samtliga 15-åringar i pastoratet var det 51,2 procent som konfirmerade sig, och av de tillhöriga var det 67,8 procent.

Ett sätt att väcka intresse

Sifforna har pekat åt rätt håll länge, men Gustav Öhlander, som är verksamhetschef för barn och ungdom, stirrar sig inte blind på dem. 

– Jag tycker att man måste se ungdomsarbetet som en helhet. För vad spelar det för roll om hundra procent av fjortonåringarna konfirmerar sig om inte kyrkan kan erbjuda något efteråt?

Han kom till Landvetter 2011 med en tydlig plan som han förankrat i pastoratets ledning. Efter att ha arbetat med ungdomar i många år så ville han förverkliga idéer som han burit på länge. Det handlade bland annat om att konfirmationstiden bara är inledningen av en lång process, en relation som måste ges tid att växa. Han menar att konfirmation i dag är mission, eftersom unga har mycket begränsad kunskap om kristen tro.

– Förr kunde kanske konfirmationen vara som en liten kristendomsskola, men i dag måste den främst ge ett smakprov som väcker ett intresse. Det är där allt lärande börjar, säger han.

Anpassning till ungdomarnas liv

Gustav Öhlander utgår från en pedagogisk modell som beskriver lärandeprocessen i fyra stadier: observera, reflektera, agera och tradera. I det första stadiet ska lusten och nyfikenheten på kristen tro väckas och det ska ges utrymme för reflektion. Det sista stadiet, traderingen, handlar om att berätta för andra om sin kunskap och sina upplevelser.

– När du tagit in upplevelserna, och sedan förmedlar dem till en annan person, då blir kunskapen levande. Det blir en inre vishet, säger han.

För att nå dit så anpassar sig församlingen till ungdomarnas liv. Konfirmationsundervisningen läggs inte på vardagskvällar utan i stället träffas man under en helg i månaden.

– Unga har så otroligt mycket att göra i dag, det är inte så att de har en lucka för konfirmationen när de fyller 14 år. Skolan kräver mycket, och väldigt många är ambitiösa i sitt idrottande. Vi ska inte vara en konkurrent till idrotten utan mer ett komplement, ­säger han.

Uppdrag med priser

Samlingarna är fyllda av kreativa och roliga uppgifter, och den undervisning som ges är mycket koncentrerad. Det är långt ifrån forna tiders konfirmationsundervisning med större fokus på faktakunskap.

Får konfirmanderna med sig en tunn kunskap om kristendomen?

– Det tycker jag inte. De får med sig den absolut viktigaste och svåraste kunskapen av alla; att vi alla är skapade att vara en del av Guds plan att sprida godhet, kärlek, hopp och förlåtelse. De får också med sig hantverket av till exempel hur du ber och hittar i en bibel. Men målet är alltid att visa på Guds ovillkorliga kärlek, säger han.

För den konfirmand som vill veta mer har prästgården, som byggts om för barn- och ungdomsverksamheten, öppet två kvällar i veckan. Under tisdagarna kommer många konfirmander hit och genomför olika uppdrag, till exempel att lära sig mer om psalmboken. Den som lyckas med uppdragen har möjlighet att vinna priser.

– Vi ser priserna som en ursäkt. Även om många konfirmeras här så är det fortfarande lite skämmigt att vilja vara i kyrkan. Då kan unga säga att de gör det för prisernas skull, när det kanske egentligen är andra saker som lockar mer, säger han.

Orden som de unga behöver höra

En central del i ungdomsverksamheten är det grundläggande budskapet. När Gustav Öhlander håller i en kort inledning för konfirmanderna utgår han från skapelseberättelsen och Guds ord om att allt Han såg var gott.

– Ni är goda. Vi är skapade för att göra gott, säger han till konfirmanderna.

Att människan är god och älskad av Gud går som en röd tråd genom ungdomsverksamheten. Gustav Öhlander menar att unga behöver höra det.

– De måste veta att de är betydelsefulla och kan göra skillnad. Det får inte stanna vid ord, utan det måste bli konkret för dem, säger han.

Ljuset i mörkret

Det kanske kan tyckas paradoxalt, men samtidigt som konfirmanderna får höra om godhet och kärlek så ska de resa till två av mänsklighetens nollpunkter – första världskrigets skyttegravar och koncentrationslägret Auschwitz. En grupp konfirmander åker varje år till norra Frankrike där de får se spåren av skyttegravskriget. Den andra gruppen reser till Krakow och Auschwitz. Gustav Öhlander menar dock att resmålen ger relief åt budskapet.

– När vi peppras av ondska och mörker så måste vi vara ljuset. Även om det kan kännas hopplöst så måste vi göra det igen och igen, säga att du är god och att du kan sprida godhet och förändra människors liv, säger han.

Konfirmanderna Alfons Harrysson Nordell och Leo Törnvall har precis avslutat ett parti biljard och hänger i en soffa i prästgårdens övervåning. Släkt och vänner hade berättat för dem hur rolig konfirmationen i Landvetter är, så för dem var det närmast ett självklart val.

– Det är väldigt lärorikt. Varannan tisdag har vi pax-mässa (en ungdomsanpassad gudstjänst), och vi har börjat att lära oss om Eva och Adam, skapelsen och Noas ark. Och så lär vi oss om gudstjänster, säger Leo Törnvall.

Trodde kyrkan skulle vara tråkig - överraskades

Han berättar att han inte haft någon kontakt med kyrkan före konfirmationen, han är inte ens döpt. Han hade trott att kyrkan skulle vara tråkig, men han har blivit överraskad.

– Det är som en helt ny värld som öppnat sig, det är roligt och lite som terapi. Man får gå in i sig själv, säger han.

Nu går han på gudstjänster.

– Jag ska döpa mig i april, det ser jag fram emot.

Konfirmationstiden har även påverkat Alfons Harrysson.

– Man tänker lite annorlunda om det kristna. Det känns som att man hör till någonting nu.