– Före konfirmationen trodde jag att man pratade om Gud hela tiden i kyrkan, men så har det inte alls varit. Det är mer fokus på det som är roligt och på gemenskapen, men förstås med kristna inslag, säger Thea Olofsson.
Hennes kompis Molly Östman som står bredvid nickar instämmande. De är klädda i röcklin och alba, och i entrén till kapellet trängs de med andra tonåringar som bär mässhake och stola. De är alla assistenter som precis haft en visning av prästens liturgiska kläder för årets konfirmandgrupp i Landvetter Härryda pastorat. De verkar glada och lite lättade över att ha genomfört uppdraget.
– Man utvecklas väldigt mycket som assistent, man får ta större ansvar och får typ en ledarroll, säger Thea Olofsson.
"Som ett andra hem"
De båda konfirmerades för några år sedan i församlingen. Efter den upplevelsen har mycket i deras liv kretsat kring kyrkan och församlingens ungdomsverksamhet.
– Detta blir som ett andra hem. Man kommer till prästgården där man får vara sig själv och ha kul, säger Molly Östman.
Landvetter Härryda pastorat är en enhet som kan visa upp en mycket god konfirmandstatistik. Förra året konfirmerades 128 ungdomar i kyrkan, och då hade 163 tillhöriga bjudits in. Av samtliga 15-åringar i pastoratet var det 51,2 procent som konfirmerade sig, och av de tillhöriga var det 67,8 procent.
Ett sätt att väcka intresse
Sifforna har pekat åt rätt håll länge, men Gustav Öhlander, som är verksamhetschef för barn och ungdom, stirrar sig inte blind på dem.
– Jag tycker att man måste se ungdomsarbetet som en helhet. För vad spelar det för roll om hundra procent av fjortonåringarna konfirmerar sig om inte kyrkan kan erbjuda något efteråt?
Han kom till Landvetter 2011 med en tydlig plan som han förankrat i pastoratets ledning. Efter att ha arbetat med ungdomar i många år så ville han förverkliga idéer som han burit på länge. Det handlade bland annat om att konfirmationstiden bara är inledningen av en lång process, en relation som måste ges tid att växa. Han menar att konfirmation i dag är mission, eftersom unga har mycket begränsad kunskap om kristen tro.
– Förr kunde kanske konfirmationen vara som en liten kristendomsskola, men i dag måste den främst ge ett smakprov som väcker ett intresse. Det är där allt lärande börjar, säger han.
Anpassning till ungdomarnas liv
Gustav Öhlander utgår från en pedagogisk modell som beskriver lärandeprocessen i fyra stadier: observera, reflektera, agera och tradera. I det första stadiet ska lusten och nyfikenheten på kristen tro väckas och det ska ges utrymme för reflektion. Det sista stadiet, traderingen, handlar om att berätta för andra om sin kunskap och sina upplevelser.