"Det kommer att sluta mycket blodigt"

Mahsa Jina Amini, en ung kvinna med kurdiska rötter, gick på en gata i huvudstaden Teheran när några av landets moralpoliser kom fram till henne. De tyckte inte att hon bar sin hijab på ett korrekt sätt. Vad som sedan skedde finns det olika uppgifter om, men Mahsa Jina Amini greps och dog på sjukhus tre dagar senare. Enligt myndigheterna på grund av hjärtfel, men det finns trovärdiga uppgifter om att hon blev misshandlad.

Minst 50 personer döda i protester

Händelsen har lett till omfattande protester i flera iranska städer. Kvinnor går nu ut på gatorna och låter bränna upp sin slöja. Enligt uppgifter har minst 50 personer dött då polisen brutalt försöker att kväsa upproret.

– Jag är inte alls förvånad över protesterna. Sedan den islamiska regimen grundades för 42 år sedan så har man mer eller mindre regelbundet sett landsomfattande protester mot regimen, säger Arvin Khoshnood, som är Irankännare.

Förra gången dog 1500

För två år sedan gick tusentals iranier ut på gatorna i vrede över höjda drivmedelspriser, men demonstrationerna slogs ner. Enligt uppgifter till nyhetsbyrån Reuters dog 1500 iranier när säkerhetsstyrkorna sattes in.

Under de nuvarande protesterna har Arvin Khoshnood sett filmklipp som visar hur demonstranter faktiskt slår tillbaka mot polisen.

– Det som är förvånande är att folket blivit modigare, man backar inte undan. Det är samtidigt skrämmande för regimen kommer att bemöta dem mycket hårdare. Det är redan flera personer som dött, säger han.

Tecken på desperation i landet

Att så många ändå protesterar är ett tecken på desperationen som finns i landet. Det är speciellt de unga, som inte har så mycket att förlora, som vågar sig ut. Arvin Khoshnood tror dock inte att dessa protester kommer att lyckas.

– Jag tror regimen tillåter att det pågår ett par dagar till, för att unga ska få ut sin aggression men att man också ska kunna identifiera ledarna. Det kommer att sluta mycket blodigt.

"Kommer bli blodigt"

Annahita Parsan, som är präst i Hammarbykyrkan men född i Iran, är också orolig för att protesterna kan mötas med våld av den islamistiska regimen.

– Det kommer att bli blodigt. Jag har hört att män på motorcyklar nu åker omkring och kör på demonstranter. För några år sedan hade de yxor och slog. Vi är rädda för att det ska hända igen, säger hon.

Hon tror ändå att protesterna kommer att få genomslag. När hon jämför med tidigare så är det nu demonstrationer i många fler städer, och det är dessutom kvinnor som står i främsta ledet.

– Det känns att denna gång är det kraftfulla protester. Kvinnor är kanske inte starkast fysiskt, men de är starka i själen, säger hon.

Kvinnor är kanske inte starkast fysiskt, men de är starka i själen.

Ett symboliskt plagg

Att kvinnor nu klipper sitt hår och bränner sjalen ser hon som en protest mot islam.

– Om man tar av slöjan betyder det att man inte vill vara muslim. Och det är regimen väldigt rädd för.

Att människor demonstrerar mot slöjtvånget i Iran beror på att det är ett mycket symboliskt klädesplagg. Arvin Khoshnood berättar att de två kungar som styrde Iran före den islamiska revolution ville göra landet mer västtillvänt och ge kvinnorna större frihet. Att lägga av sig hijaben uppmuntrades, och sågs som ett viktigt steg mot kvinnors självbestämmande.

– Men plötsligt bromsades allt av den iranska revolution, då det blev ett tvång att bära slöja. De nya ledarna sa att antingen har ni slöja eller så får ni ett slag i huvudet. Så slöjan är en symbol för kvinnoförtryck, att kvinnor inte får leva det liv som de vill.

Om man tar av slöjan betyder det att man inte vill vara muslim. Och det är regimen väldigt rädd för.

Olika metoder för att kontrollera befolkningen

Enligt Arvin Khoshnood har regimen bara stöd av en minoritet av iranierna, men använder olika metoder för att kontrollera befolkningen. Den som demonstrerar och grips kan utsättas för våld, tortyr och våldtäkt. Men regimen använder även subtilare metoder. Nästan alla iranier är på något sätt beroende av staten för sin försörjning och de kan förlora sina jobb om de deltar i protester. Arvin Khoshnood har en vän som är sjuksköterska i Iran, hon får inte fast anställning eftersom sjukhusledningen har kontrollerat hennes privatliv och menar att hon inte lever tillräckligt islamskt.

– Det är något jag forskar om nu, att regimen använder fattigdomen som ett sätt att skrämma folk. Om du inte stöder oss, om du inte deltar i fredagsbönen, så kan du förlora jobbet, säger han.

Saknas en välorganiserad opposition

Han menar att det saknas en välorganiserad opposition i Iran, som skulle kunna samordna protesterna och stötta de som fängslas. Även om landet är fattigt så är säkerhetsstyrkorna och militären välutrustade. Arvin Khoshnood vill se hårdare västerländska sanktioner mot Iran, inte att de ska lyftas som det finns diskussioner kring nu.

– Nu har Ebrahim Raisi, president i Iran, åkt till FN i New York där han mött Emmanuel Macron för att samtala om lättnader, samtidigt som människor mördas på iranska gator.

De unga iranska kvinnornas vrede har väckt genklang i andra delar av världen. I helgen har demonstrationer till stöd för dem genomförts i Göteborg och Stockholm.