Rapporten ”En reva i samhällskroppen” har tagits fram av arbetsgruppen med samma namn. Den består av anställda i Svenska kyrkan som på olika sätt arbetar med papperslösa. Rapporten bygger på djupintervjuer med anställda, observationer av verksamhet samt en enkät som besvarats av 106 diakoner i Göteborgs och Skara stift. Den har sammanställts av Mathilda Olsson som studerar globala studier vid Linnéuniversitet.
Stort behov av mat
Kartläggningen visar att kyrkans anställda upplever att civilsamhället under de senaste 20 åren fått ta över en större del av det hjälparbete som tidigare utförts av det offentliga. Gruppen papperslösa lyfts som särskilt utsatt eftersom den inte kan åtnjuta samma rättigheter som medborgare har.
Det församlingarna framför allt hjälper de papperslösa med är tillgodose deras basala behov. Av de diakoner som svarat på enkäten uppger 86 procent att de hjälpt till med mat. Vanligt är också att bidra med hygienartiklar och erbjuda stödsamtal.
Många diakoner vittnar i rapporten om att de känner sig utmattade och maktlösa. Ofta samlas många papperslösa inom ett och samma område och det kan vara enskilda församlingsanställda som ensamma får möta mycket stor nöd.
Upplever maktlöshet
Inger Awenlöf-Ehrstedt, diakon i Toarp församling och en av medlemmarna i arbetsgruppen, säger att hon känner igen sig i beskrivningen.
- Jag går ofta med en känsla av att den hjälp jag kan erbjuda inte räcker och med en oro för hur människor mår. Det finns de som uttrycker suicidtankar och man känner sig ofta ganska ensam i det.
Eftersom det rör sig om människor som inte har laglig rätt att vara i Sverige finns inte någon annanstans att hänvisa personerna.
- Det här är en konsekvens av att de politiska signalerna är att det ska vara jobbigt att leva papperslös i Sverige. Det blir också en uttröttning av oss som möter dem, säger Inger Awenlöf-Ehrstedt.
Politikens konsekvenser
Rapporten redogör för hur den mer restriktiva migrations- och asylpolitiken sedan flyktingkrisen 2015 resulterat i fler avslag på asylansökningar och att fler lever som papperslösa. Nu finns en oro bland kyrkans personal om hur kommande politik som föreslagits i exempelvis Tidöavtalet kommer påverka situationen.
Arbetsgruppen förslår att en migrationsgrupp på stiftsnivå skapas så att Göteborgs och Skara stift kan samla sin kompetens. Den vill också att det säkerställs att kyrkan har personal på Migrationsverkets boenden, förvar och de så kallade avresecenter som planeras för personer som får avslag på sina asylansökningar
- Det här kommer vara ångestplatser och det är viktigt att vi som kyrka finns där, säger Inger Awenlöf-Ehrstedt.
Inför begreppet kyrkofrid
Det föreslås också ett införande av begreppet ”kyrkofrid”. Det handlar inte om att rent juridiskt göra kyrkor till fredade platser för papperslösa, utan om att lyfta frågan vad som händer i ett samhälle där det saknas frizoner för den här gruppen, säger Inger Awenlöf-Ehrstedt.
- Är det något jag lärt mig genom mitt arbete med papperslösa är det att det finns ett enormt behov av att prata om sin situation. Att få göra det på någorlunda trygga platser vore fantastiskt.
Arbetsgruppen önska också att Svenska kyrkan kunde vara en aktör som öppet kan engagera sig och stötta i vissa utvalda ärenden, exempelvis där det finns en utredning om verkställighetshinder. Alltså där det undersöks om det är omöjligt att skicka tillbaka en person till hemlandet även om denne fått avslag på sin asylansökan.
- Bara för att det finns en anmälan om verkställighetshinder löser inte det hemlöshetsproblematiken eller att det saknas mat, säger Inger Awenlöf-Ehrstedt.
