I en ny finsk doktorsavhandling svarade nästan hälften av 500 tillfrågade präster att de är positivt inställda till eutanasi och en femtedel anser att det kan ingå i den finska vården. Detta trots den officiella hållningen är att finska kyrkan är emot det.
I sin doktorsavhandling fann Miia Kontros att flera präster i Finland inte vågar prata med sina kollegor om att de är för eutanasi på grund av kyrkans officiella ställningstagande.
– Vi skulle behöva komma dit att man inom kyrkan kan vara öppen med att det finns olika åsikter. Många präster säger att det är som med jämlikt äktenskap, att man ofta inte kan prata öppet om sin åsikt i sin arbetsgemenskap, säger hon till Kyrkpressen.
Allmänna etiska resonemang
De tillfrågade prästerna utgick från personliga erfarenheter och allmänna etiska resonemang, snarare än kristen lära, när de svarade på sitt ställningstagande gällande eutanasi. Det överraskade Miia Kontro.
I Sverige har det inte gjorts någon liknande undersökning bland präster.
I Svenska kyrkans rapport Hur ser Svenska kyrkan på dödshjälp? framgår att kyrkans officiella ställningstagande är emot eutanasi. Samtidigt anser kyrkan att det är varje människas individuella beslut, vilket bör bemötas med respekt.
Väcker frågor
Kyrkosekreteraren Cristina Grenholm skrev rapporten baserat på kyrkostyrelsens och biskopsmötets gemensamma seminarium 2018.
– Det är så många frågor som döden aktualiserar. Om någon kan ge mig en spruta eller inte är bara en av dessa. Av erfarenhet har jag stärkts i att frågan om hur vi kan hjälpa varandra, att våga vara närvarande när någon är döende är viktigt, säger hon till Kyrkans Tidning.
I Svenska kyrkan har diskussionen om dödshjälp pågått i många år. Men när svensken Björn Natthiko Lindeblad 2022 besökte en klinik utomlands för att avsluta sitt liv blev frågan än mer aktuell.
Finns det skäl att ta ett större grepp om kyrkans ställningstagande kring eutanasi igen?
– Frågan har varit uppe flera gånger på kyrkomötet och biskopsmötet har aviserat om att ett biskopsbrev kommer behandla frågan, säger Cristina Grenholm.
Hon håller i återkommande föreläsningar och samtal, som bland annat berör döden och eutanasi, med medarbetare i kyrkan. Enligt hennes erfarenhet är kunskapen om vad som är tillåtet i palliativa vården är generellt ganska låg.
– En vanlig fördom är att vården håller människor vid liv så länge som möjligt. Men man tar beslut om när behandlingen inte är meningsfull längre. Man får vård i livets slutskede och vi behöver alla sätta oss in i hur döendet ser ut och vilka möjligheter det finns att få hjälp på slutet.
Främlingsskap inför döden
Sedan lång tid tillbaka har döden flyttat från ut hemmet, där den döende var omgiven av familjemedlemmar. De flesta i Sverige möter den av ålder på ålderdomshem och inom den palliativa vården.
Cristina Grenholms uppfattning är att många av oss upplever ett främlingskap inför vår död och att vi därför bör prata mer om den med personer i vår närhet. Ett första steg är att prata om var vi vill bli begravda.
Enligt Cristina Grenholm lyfts både för- och emot-resonemang bland dem hon möter inom Svenska kyrkan.
Viktigt att nå ut
– Vi alla kan komma fram till olika slutsatser. Det är skillnad att diskutera eutanasi när man inte har döden inpå huden, då kan man kanske komma till en annan slutsats. Samtidigt anser jag personligen att varken födelsen eller döden är något som kan kontrolleras fullt ut.
Hennes uppfattning är att döendet är en viktig del av livet och en erfarenhet vi kan dela. I takt med att färre blir medlemmar i kyrkan och således inte begravs kyrkligt kommer det bli ännu viktigare att nå ut till människor med vilket stöd och hjälp de kan få, enligt henne.
