Envishet krävs mot okunskap

Det unga paret Roger Johansson och Malin Simonsson i Hultsfred ville få sitt barn döpt. Och det skulle ske vid en gudstjänst som genomfördes på teckenspråk, inte bara en talad gudstjänst som tolkades till teckenspråk.

Att gå på en gudstjänst som tolkas är inget alternativ, tycker Roger Johansson – då väljer man hellre en gudstjänst där prästen använder teckenspråk.

Skillnaden är stor, förklarar han via mejl:

– Vid en gudstjänst på teckenspråk får man direktkontakt och behöver inte titta på två personer samtidigt. Det tar mer energi att ha tolk med, då måste man titta på vad som händer runtomkring också, för att hänga med. När det är en präst som använder teckenspråk blir man mer avslappnad och njuter av stunden i kyrkan.

Roger Johansson hade kontakt både med församlingen och med Linköpings stift. Men det som föreslogs var talad gudstjänst med teckenspråkstolk. Efter många turer fick paret slutligen godkänt att Barbro Lilja Brattgård kunde döpa.

– Hon fick kämpa för att de skulle förstå hur viktigt det är för oss döva med vårt modersmål, säger Roger Johansson. Vi i den döva kulturen är vana vid att det i samhället är en väldig okunskap kring dövas kultur och teckenspråksvärlden. Det hade inte behövt hända om man i samhället hade tagit allas lika värde på allvar. 

Till sist kunde Zack döpas 2016 och i somras döptes lillebror Viktor av Barbro Lilja Brattgård i Hultsfreds kyrka. Roger Johansson och Malin Simonsson är mycket nöjda med sina dop.

Andra gången gick godkännandet av dopet snabbare.

– Vi kontaktade Barbro Lilja Brattgård direkt, för andra hörande förstår inte hur viktigt det är med direktkontakt med teckenspråket, det är ju vårt modersmål.