I fredags presenterade Coronakommissionen sitt slutbetänkande. Sveriges åtgärder under pandemin fick både ris och ros. Det var rätt att satsa på frivilliga rekommendationer men fler och kraftfullare åtgärder borde vidtagit under den inledande fasen.
Kommissionen har träffats en dag varje månad och mer frekvent mot slutet. Mellan mötena har det varit mängder med texter och rapporter att läsa. Camilla Lif, kyrkoherde i Katarina församling som varit en av ledamöterna i Coronakommissionen, berättar att hon fyllt tre Ikea-kassar proppfulla med kommissionpapper.
– Det varit intressant att få närstudera en kris på det här sättet. Det har varit lite av ett detektivarbete och jag har tänkt på personer som åker till Antarktis för att borra upp en tidskärna, för ungefär så har det känts.
Vad har din roll varit i kommissionen?
– Det har varit en fråga för mig och resten av gruppen. Det har varit mycket av ett grupparbete men jag har känt mig ganska udda.
– Jag har stridit för den etiska reflektionen och stridit ganska hårt. Kommissionen har fört samtal med etisk karaktär, men den etiska analysen har jag inte kunnat baxa igenom.
Camilla Lif skrev ett särskilt yttrande till kommissionens slutbetänkande. I det betonar hon vikten av att etiska frågor systematiskt analyseras i det fortsatt arbetet med att bygga upp svensk krisberedskap.
– Bara för att det finns styrdokument, policys och värdegrundsplaner betyder inte det att ett etiskt arbetssätt med analyserade prioriteringar och konsekvenser magiskt uppstår. Den etiska analysen är en färskvara.
Om etiska prioriteringar inte konkretiseras av personer med makt och ansvar riskerar de svåra valen att lastas över i andras knän och skapa etisk stress hos medarbetare längre ner i organisationen, menar Camilla Lif.
– Etiska principer är inte till för situationer där allt lunkar på som vanligt utan måste tänkas ut i förväg. Man måste ha en etisk föreställningsförmåga kring vad som är ett människovärde i klimatförändringar, i en pandemi, i ett krig.
– Det har också ett kommunikativt värde. Om man ställer de olika värdena mot varandra och säger att vi har valt det här på grund av det här. Då tror jag att människor har lättare att acceptera de beslut som fattas.
Camilla Lif förlorade själv en anhörig under pandemin som hon tog farväl av på intensivvårdsavdelning på ett sjukhus. Hon berättar om ett möte med en undersköterska där:
– Hon beskrev en ofattbar arbetsbörda. Alla på hennes avdelning hade PTSD. De hade svårt att sova, svårt att äta och hade ingen fritid eller tid till vänskapsrelationer.
– Jag tänker också på en kvinna som jobbade i äldreomsorgen som ringde till mig och bara grät. Hon hade stått utanför en patients dörr och tittat in genom rutan eftersom hon inte hade tillräckligt med skyddsutrustning för att gå in. Innanför dörren låg patienten och dog, ensam.
Coronakommissionens direktiv innehöll inte något uppdrag om en etisk analys och Camilla Lif säger att hon har förståelse för att frågan därför inte fått prioritet i kommissionens arbete. Men hon hoppas att hennes särskilda yttrande ska vara ett litet bidrag till att dessa perspektiv inte tappas bort vid nästa kris.
I slutbetänkandet redogörs för att redan utsatta grupper drabbats särskilt hårt under pandemin och kommissionen lyfter att civilsamhällets organisationer och trossamfund varit viktiga för att kunna nå ut med information. Framöver menar kommissionen att civilsamhällets aktörer behöver finnas med när krisberedskap byggs upp.
– Civilsamhället måste ha en plats vid bordet när man gör krisplaner. Inte efteråt.
Camilla Lif önskar att civilsamhällets erfarenheter hade fått mer utrymme och är självkritisk till att hon själv inte hunnit samla in mer material. Med facit i hand säger Camilla Lif att hon tycker det var fel att just hon utsågs till ledamot i kommissionen.
– De borde tagit en etiker och en representant från någon av de nätverk för civilsamhället som finns på riksnivå. Samt någon från exempelvis sjukhuskyrkan, som kunde ge perspektiv från andlig vård. Med mig har de kanske försökt få ihop allting i en enda person och jag har inte räckt till.
