Etniska konflikter upp till ytan när Etiopien demokratiseras

Det säger Erik Johansson, internationell missionssekreterare inom EFS, med lång erfarenhet av Etiopien.

I mitten av november gick etiopiska styrkor in i delstaten Tigray. Den militära insatsen var kulmen på en lång, bitter konflikt, där de regionala makthavarna i partiet TPLF motsatt sig centralmaktens styre. Erik Johansson är inte förvånad över att premiärministern Abiy Ahmed gav order om en militär insats.

— Det är snarare konstigt att det inte skett tidigare. Jag tror att folk i Etiopien betraktat Abiy som alldeles för snäll och mjuk, säger han.

Partiet TPLF har sitt stöd bland tigreaner, en av Etiopiens många folkgrupper. Trots att de utgör en minoritet av befolkningen har TPLF dominerat landets politiska liv under nästan 30 års tid. När Abiy Ahmed blev premiärminister bröts dock dess makt. Premiärministern har sedan arbetat för att demokratisera samhället, bland annat har media blivit friare och yttrandefriheten större. Han har också ingått fredsavtal med Eritrea, något som han belönades med Nobels fredspris för.

— TPLF var inte alls intresserat av sådana reformer, säger Erik Johansson.

I stället har TPLF försökt att konsolidera sin makt i den egna delstaten och till exempel utlyst ett val som centralmakten förklarade som olagligt. Enligt premiärministern har nu militären besegrat TPLF och återtagit kontrollen över delstaten. Men TPLF har sagt att de ska fortsätta strida och många bedömare varnar för inbördeskrig.

— Om det blir ett långvarigt krig så kan det bli destruktivt för hela landet. Men om det lugnar ner sig snabbt kan det visa att Abiys regering lyckas skapa ordning och reda, säger Erik Johansson.

I det etiopiska politiska livet spelar etnicitet en stor roll. Erik Johansson tror att ledare för andra folkgrupper noga följer och utvärderar hur Abiy agerar. Inom oromo-folket, en av de stora folkgrupperna i landet, har det länge funnits starka krav på självständighet.

— Men om Abiy slog ner hårt i Tigray så kan han göra det mot extrema oromo-grupper också.

Erik Johansson menar att etiopier i allmänhet inte uppfattar demokrati på samma sätt som i västvärlden. De förväntar sig att till exempel en premiärminister gynnar sin egen folkgrupp.

— Klanen och stammen är ett försvar för mig gentemot fientliga stammar runtomkring. Att ha en politisk-ideologisk diskussion i olika politiska frågor har varit helt okänt, säger han.

När Abiy Ahmed genomför demokratiska reformer öppnar han för etniska konflikter som varit undertryckta. Spänningarna är också märkbara i Etiopiens många kyrkor. Enligt Erik Johansson är de traditionella ortodoxa kyrkorna i hög grad baserade på etnicitet medan de yngre evangeliska kyrkorna är mer blandade, även om spänningar förekommer även där.

— De evangeliska samfunden har löst det genom att helt hålla sig utanför politiken. Men det innebär att när kyrkorna skulle behöva ta ställning så gör man det inte heller, säger han.