Expertens råd om stalkning i yrket: Då bör du agera

– Människor som är känslomässigt utsatta vänder sig till psykiatrin, men också till kyrkan. Det gör präster, diakoner och andra som kommer i kontakt med många människor som anförtror sig åt dem till särskilt sårbara yrkesgrupper, säger Benjamin Carlander, legitimerad psykolog och författare till boken Stalkning och olaga förföljelse i yrkeslivet.

Det finns inga konkreta siffror på hur många som utsätts för stalkning och olaga förföljelse i Svenska kyrkan, vad Benjamin Carlander vet. Men i de yrkesgrupper som drabbas är det en överrepresentation bland dem som möter människor med svårigheter i sin personlighet eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Han tror också att det finns ett stort mörkertal.

Mörkertal

– Det tror jag absolut. Ofta ligger det en skam eller rädsla i att anmäla till polisen eller säga till sin arbetsgivare. Man kanske tänker att det är man själv som satt sig i situationen och att man sänt signaler. Eller så tror man att det kan vara farligt att anmäla och att man gör saken värre, I stället vill man vänta på att det ska bli bättre, säger han.

Men Benjamin Carlander menar att det är svårt att hantera en stalkare på egen hand. I stället bör man som anställd vända sig till församlingen, dels för stöd och råd, dels för att andra anställda kan behöva känna till personens beteende.

– Det vanligaste vid ett stalkarbeteende är att den hjälpsökande fixerar sig vid en särskild anställd, att den uppvisar ett intimt beteende eller hotfullt, och att den anställde är i en för utsatt position för att klara att hantera situationen på egen hand. Vet församlingen om det så kan alla vara återhållsamma med information om den anställda till okända. Det är vanligt att andra personer blir verktyg för en stalkare för att hen ska ta reda på till exempel var personen bor.

Stalking: Var går gränsen?

I regel eskalerar stalkarbeteendet gradvis. Det kan röra sig om att den anställde får komplimanger, gåvor, förolämpningar eller hot, sådant som faller utanför yrkesuppdragets ramar. En stalkare använder ofta sms eller mejl och kan även förfölja personen på arbetet eller på fritiden.

– Den fundamentala gränsen går vid just gränslöshet. Detta handlar om personer som inte vill eller kan respektera de begränsningar vi normalt sätter kring en relation. 

Men Benjamin Carlander säger att man bör akta sig för att sätta etiketten dag ett. Det kan röra sig om en tillfällig överträdelse och inte stalkning.

– Vi brukar prata om en tvåveckorsperiod. Om beteendet har varit ihållande och tilltar, och om man försökt få bukt med det genom att tydligt säga var gränsen går utan att det hjälpt, då bör man agera. Sedan är det såklart bra att vara uppmärksam redan från början.

Stalkning: Vad ska man göra?

När beteendet pågått så länge kan arbetsgivaren kontakta polisen, om än bara för rådgivning och hur man bör tänka och agera kring ärendet. Benjamin Carlander tipsar också om att man ska se till att spara sms eller mejl och dokumentera när personen frågat efter den anställda och dylikt, för att få så mycket bevismaterial som möjligt att visa upp vid eventuell polisutredning. Och att tänka långsiktigt så att beteendet inte bara upphör tillfälligt.

– Som församling eller pastorat bör man ta ansvaret för detta för att stötta de anställda. Och arbetsgivaren bör göra en säkerhetsplanering så att alla anställda är införstådda med vad de ska göra och inte göra.

Stalkning är ett mer aktuellt ämne nu för tiden eftersom det finns en större förväntan på att man ska bjuda mer på sig själv i och med nätet. Gränsen mellan den professionella rollen och den privata är suddigare än någonsin.

– Det vore en god idé att gå igenom en säkerhetsplan redan när nyanställda börjar. Detta är en viktig dimension att lyfta, så det vore positivt om folk blev mer medvetna om hur de ska agera, säger Benjamin Carlander.