Den 70-årige österrikaren är inte ensam om att vilja bli begravd på två platser — heller inte om att stöta på patrull hos myndigheterna.
Förra året fick länsstyrelserna in 47 ansökningar om delning av aska, att jämföra med 21 stycken 2017, enligt en rundringning som TT gjort. Men bara sju fick bifall.
- Sverige är lite striktare än flera andra länder, berättar Linnea Ornstein, jurist på Länsstyrelsen i Stockholm.
- Generellt kan man väl säga att det finns en tanke om att askan ska vara hel med hänsyn till personen som avlidit och till gravfriden.
Begravningsförordningen ställer flera krav. För det första gäller den enbart avlidna personer varför någon förhandsbedömning som Gaugl efterfrågar inte är möjlig.
Det är de efterlevandes ansvar att driva ärendet, förklarar Ornstein.
- Men sedan ska det också finnas synnerliga skäl — och det är det en väldigt restriktiv bedömning på. Oftast så grundar det sig i allvarlig religiös övertygelse.
- Det är ingen absolut regel, det kan finnas andra skäl också. Men det är inte tillräckligt att bara ha en önskan om det eller att man bott i flera olika länder under sin livstid.
Intresset för delning av aska är förmodligen större än antalet ansökningar påvisar då det inte blir ärenden av alla samtal och frågor som kommer in. Gaugle är en av dem som inte syns i statistiken — och som nu tvingas leva med ovissheten.
- Jag har frågat flera begravningsbyråer, och det finns ju inga tekniska problem och inga etiska heller för den delen. Det enda det handlar om är att man fyller två urnor istället för en — mer än så är det inte, säger han.
- Det är fel att en myndighet kan blockera mina önskemål som egentligen bara handlar om lite aska.
MALIN JANSSON/TT
