En av dem som gick de kurserna var Börje Åkerlund och han tyckte att de borde kunna återuppstå i någon församling utanför stan. Och eftersom Ted Harris 2016 börjat en ny tjänst i Farsta var det naturligt att det blev just där.
Att Farsta dessutom har folkbildning som ett av sina honnörsord gjorde saken ännu bättre.
Kyrkorådets ordförande Gunnel Jonsson Monikander berättar att man genast sökte och fick beviljat pengar från Stockholms stift.
– Kyrkoherden ville ha ett samarbete mellan innerstad och ytterstad och vi fick en större summa pengar under de första tre åren som ett projekt, berättar hon. När pengarna sedan tog slut var alla så nöjda att kyrkorådet bestämde att låta kurserna fortsätta.
– De har varit fulltecknade hela tiden, inte bara av folk från Farsta utan från hela stan. Det är principen först till kvarn får först mala som råder och 20 personer ryms i en grupp.
Vi sitter samlade några stycken efter dagens möte och pratar om verksamheten. Ted Harris räknar upp några av ämnena man diskuterat de senaste sex terminerna.
– Vi har pratat om Mänsklig blomstring och Livsåskådningar, där humanisterna, en buddhist, en muslim och en jude presenterade respektive religion. Andra ämnen har varit Den bästa av möjliga världar, Om bildning och Den inre resan.
Och just nu är det alltså De tio budorden som är aktuella. En tanke som slår är gränslösheten, att det spretar mycket mellan allt ifrån andra religioner och ateism till mindfulness och meditation.
– Det är en förutsättning med den öppenheten, att alla accepteras, tycker Lars Bergman som varit med de sex terminer som dialogkretsen funnits. Alla inlägg lyssnas på och tas på allvar.
– Det är en bra process där vi, trots att vi är 20 personer, enkelt kan diskutera varandras föreställningar och låta oss påverkas. Vi har en bra gruppdynamik och förmågan att fördjupa kunskaperna.
– Dialogkretsen skiljer sig lite från Ted Harris återkommande kurser genom att de fortsätter över tid, påpekar Börje Åkerlund. Att man kunnat starta en samtalsgrupp med andlig dimension som överlever år efter år med en fortsatt efterfrågan.
– För mig betyder kontinuiteten med människorna i gruppen mycket, säger Gunilla Wissinger, en annan av de trogna. Vi känner varandra och vet vad vi talat om tidigare vilket ger oss en trygghet. Och det tror jag är bra för att kyrkan ska kunna locka och få människor att delta.
– Och att kunna vila i gruppen, tillägger Gunnel Jonsson Monikander.
