Biskopsgården: Församlingen håller kyrkan öppen efter polisskjutningen

Uppdaterad. I natt avled en polis efter att ha skadats i en skottlossning i Biskopsgården på Hisingen i Göteborg. När Kyrkans Tidning under torsdag förmiddag talar med Karin Ulfheden, distriktschef och vikarierande kyrkoherde i Lundby församling där Biskopsgården är ett av distrikten, är ett stort område fortfarande avspärrat.

– Just nu är det väldigt lugnt i Biskopsgården. Många har varit vakna i natt och passar på att sova lite nu. Vi har en utflykt för barnen här i området i dag och tyvärr har hälften bokat av för att de är hemma och sover. Men vi kör ändå.

Församlingen håller kyrkorna öppna och Karin Ulfheden har stämt av med personalgrupperna i Biskopsgården och Länsmansgården så att det ska finnas tillräcklig bemanning.

–  Vi är som alltid närvarande. Vi har en kyrka mitt på torget och gott om personal. I distriktet Biskopsgården har vi också en diakonimottagning.

För församlingens personal är skjutningar och dess konsekvenser inte något nytt att hantera som en del i arbetet, säger Karin Ulfheden.

– Men det som händer nu är att polisen som varit mångas trygghet blir attackerad. Det är en stor sorg, ett hot mot demokratin och något som kändes även i min mage när jag vaknade i morse. Det kommer kyrkan få vara en del av nu, som en del av civilsamhället, men det som är vårt eget ansvar är att ha öppen kyrka för dem som kommer till oss för att be och för att tända ett ljus.

En av församlingens diakoner sitter med i kommunens krishanteringsgrupp för Hisingen som har samlats till möte under förmiddagen. Efter det kommer församlingen få mer besked om vad kommunen efterfrågar av kyrkan. Men fokus är som alltid att finnas närvarande för samtal och att hålla kyrkorna öppna, säger Karin Ulfheden.

– Det är inte så att Biskopsgården är en våldsam plats på jorden utan det är en väldigt fin plats på jorden. Det är mycket positivt och starkt som sker här och det är sorgligt att det utåt sett talas om Biskopsgården som ett getto eller en plats där man inte vill bo.

– Jag tror att vi alla känner att det räcker nu. Vi vill inte ha det så här. Biskopsgårdens invånare förtjänar mer, förtjänar bättre.

Biskop Susanne Rappmann säger att Göteborgs stift finns tillgängligt för församlingen och andra genom sin krishandläggare.

– Det här är inte den första skjutningen som sker i Göteborg och i Biskopsgården. Det är ett större samhällsproblem.

– Vi finns där och stöttar församlingen i deras akuta arbete, men sedan jobbar de precis som vi med frågan hur vi som samhälle och kyrka kan agera så att det inte ska hända.

Vad kan kyrkan göra för att det inte ska hända?

– Det är att bygga de långsiktiga relationerna, bygga nätverk och finnas närvarande. Församlingen har öppnat upp våra kyrkor och finns närvarande, precis som man gjorde i Hjällbo där det inte var längesen som det sköts med dödlig utgång. Vi vet att det betyder mycket att finnas nära och synliga i samhället för att skapa trygghet.

Hur ser du själv på händelsen i natt?

– Det är oavsett vem som skjuts en förfärlig händelse. Det är klart att det extra allvarligt när en polis drabbas på det här sättet, eller tredje man, som det är emellanåt. Nu vet vi inget om omständigheterna så det är viktigt att inte spekulera i vad som hänt men det är beklagligt att människor dör och att det skjuts i vårt samhälle. Vi behöver alla känna ansvar för att detta inte ska fortgå.