Forskare: Välj Jesus i stället för gudstjänst

”Gudstjänsten är kyrkolivets centrum, där församlingen möter Gud i Ordet och sakramenten.”

Kyrkoordningen är glasklar. Utan gudstjänst ingen församling, det är i gudstjänsten som församlingen samlas för gemenskap och för att få ny kraft inför Guds ansikte. Gudstjänstens centrala position är också något som framhävs i var och varannan församlingsinstruktion, ofta med vackra ord om delaktighet, inkludering och låga trösklar.

De som borde stå kyrkan närmast verkar inte intresserade

Verkligheten talar ett annat språk. 1990 deltog 9 015 000 i det som kallas huvudgudstjänst i Svenska kyrkan, 2019, året före pandemin, var den siffran nere på 3 396 000 personer. Det hade räckt med att Svenska kyrkans personal, drygt 20 000 personer, och de förtroendevalda, drygt 13 000 personer, hade gått regelbundet till gudstjänst för att statistiken skulle se ljusare ut. Men inte ens de som borde stå närmast kyrkan verkar speciellt lockade av huvudgudstjänsten.

Landskyrkan i Skellefteå var länge känd för att samla stora skaror av gudstjänstfirare på söndagarna. Idag är det inte längre så. Prästen och förläggaren Per Åkerlund går fortfarande dit, och han uppskattar att det en vanlig söndag är omkring ett 30-tal personer som firar högmässa tillsammans.

– Jag har alltid gått i kyrkan, det är självklart att göra det på söndagen och jag fortsätter. Men det klart att det är skillnad jämfört när vi var många, framförallt på påverkar det upplevelsen av att sjunga psalmer, säger han.

Tror orsaken är saknad av igenkänning

Per Åkerlund menar att en orsak till tappet är att människor inte längre känner igen sig i gudstjänsten på grund av förändringar i liturgin.

– Efter att de nya gudstjänstordningarna införts har det blivit dramatiska tapp. Jag känner mig dumgjord när jag inte längre kan den nya musiken, när orden byts ut i liturgin eller när vi inte ens längre känner igen O Guds lamm. 

Men det finns de som har helt andra förklaringar till utvecklingen. I höstas kom skriften ”Gudstjänstupplevelser – en forskningsöversikt” som sammanställts på uppdrag av kyrkomötet. Författare är Caroline Klintborg, som själv forskat om gudstjänstlivet. Hennes forskning visar på flera utmaningar som kyrkan står inför. Under två års tid följde hon Asarums pastorat i Blekinge som då prioriterade gudstjänstutveckling. Hela personalstyrkan involverades, vilket var mycket resurskrävande. Det ledde dock till att personalen började att gå på gudstjänsten, men den lockade inte fler utifrån.

– De nådde inte fram, och landade i att gudstjänst inte är den form av interaktion som människor längtar efter. Som ett resultat så valde man att istället öppna en lokal i centralorten där människor kan fika och ges utrymme att samtala, säger hon.

Konfirmanderna upplevelse: Tråkigt

Hon har också forskat om hur konfirmander upplever gudstjänsten. De ser den som tråkig, och många känner sig otrygga: de vet inte hur de ska bete sig, när de ska stå eller sitta. Ännu allvarligare är kanske att de känner sig främmande för själva budskapet.

– Jag pratar med konfirmander som ser bibelberättelserna som sagor och Jesus enbart som en historisk person. Har någon hjälpt dem att förstå Bibeln och Jesus på ett annat sätt?

Hon menar att yngre idag inte socialiseras in i gudstjänstlivet. Konfirmander har ofta egna samlingar och gudstjänster, och kommer därför aldrig in i rytmen att fira gudstjänst på söndagen. När konfirmandtiden är över så slutar man.

– Jag tycker mig se att gudstjänstfirandet är väldigt generationsindelat.

Ett stort glapp

Hon har också intervjuat körmedlemmar, som deltar i gudstjänster när kören är med. Till skillnad från konfirmanderna är dessa trygga med hur de ska uppträda, men de delar främlingskapet. Det är som de stora orden och liturgin inte berör dem.

– När man pratar med präster och kyrkomusiker så har de ambitionen att alla ska känna sig delaktiga, men det verkar inte ske. Glappet är stort.

Hon skulle vilja se ett samtal om huvudgudstjänsten verkligen måste vara centrum i Svenska kyrkans liv. Hon tycker det är problematiskt att små församlingar idag måste fira huvudgudstjänst, då det slukar stora resurser men når få människor

– Om man istället skulle skriva att Jesus är centrum istället för gudstjänsten, då skulle man kunna samlas kring det och mer välja vad man lägger sina resurser på, säger hon.

"Som det är nu förnekar man majoritetens kyrkliga identitet"

Även Per Pettersson, professor i religionssociologi vid Karlstads universitet, har forskat om gudstjänster och om hur kyrkomedlemmar uppfattar dem. Den kontakt som vanliga medlemmar har med kyrkan är sällan besök på huvudgudstjänsten, utan sker vid särskilda tillfällen som dop, vigslar och begravningar eller vid jultid. Per Pettersson menar att när huvudgudstjänsten görs till norm så bidrar det till att fjärma människor från kyrkan.

– Om du går några gånger till operan varje år, så kan du säga att du är en operabesökare. Men de som deltar några gånger varje år i en gudstjänst, de säger inte att de är gudstjänstbesökare. Det borde de kunna göra. 

I grunden handlar det om identitet, menar Per Pettersson. För att vara en god medlem i Svenska kyrkan måste man gå till gudstjänst på söndag, vilket för de allra flesta inte är aktuellt. Han vill därför lägga betoningen på dopet istället för söndagens huvudgudstjänst.

– Som det är nu förnekar man majoritetens kyrkliga identitet. Kyrkan borde öppna upp för fler sätt att identifiera sig med kyrkan, och det kan göras med bas i dopet, säger han.

Modéus: Bygger på att människor är på plats

Fredrik Modéus är kanske den biskop som mest profilerat sig som förkämpe för ett rikt gudstjänstliv. För honom finns det inget alternativ till att behålla gudstjänsten, där Ordet förkunnas och sakramenten förvaltas, som centrum. Kyrkan definieras av att det är en gudstjänstfirande gemenskap.

Gäller det även om ingen går till gudstjänsten?

– Det bygger på att människor är på plats, vi ska inte hamna i den ensamme prästen som firar mässan själv, utan det handlar om att människor står inom räckhåll för Ordet och sakramentet.

Han målar en bild av Svenska kyrkan som ett örike. På varje ö i en församling kan det utföras viktiga insatser, inom diakoni, barnverksamhet eller soppluncher. Men om det inte finns ett fastland att relatera till så finns det inget som knyter ihop öarna.

– Fastlandet är den gemensamt firade gudstjänsten, den som är generationsöverskridande och som samlar människor. Den har förutsättningar att hålla ihop öriket. En sopplunch eller barnrytmik kan vara hur bra som helst, men det håller inte ihop en församling så att det blir en kyrka.

Måste kännas autentiskt 

Men Fredrik Modéus vision om gudstjänsten som ett fastland kräver att människor också vill göra resan dit. Naturligt nog har han därför forskat kring hur ett levande gudstjänstliv kan skapas. Enligt honom finns det en rad faktorer som kan bidra till att människor vill delta i en gudstjänst. Det handlar om att skapa gudstjänster som människor känner igen sig i, där det finns en delaktighet, och där det finns en möjlighet att påverka utformningen. Bön och förkunnelse måste kännas autentiska.

– Det görs ibland men inte alltid, säger han.

Beror det på för dåligt ledarskap i kyrkan?

– Nej, det finns mängder av kompetenta präster och ledare i Svenska kyrkan, det finns mycket kompetens och vilja. Men jag tror frågorna behöver ställas tydligare på sina håll hur vi formar ett hållbart gudstjänstliv. Och så ska vi inte skämmas över att vi vill bli fler i gudstjänsten, säger han.

"Ingen tjänar på att vi ger upp"

Fredrik Modéus är inte så oroad över gudstjänstlivet i Svenska kyrkan. Även om han gärna vill att det blir fler gudstjänstfirare så är det inte främst en kvantitetsfråga, han menar att gudstjänstfirandet kan överleva i små och starka gemenskaper över hela landet.

Men är inte det en skönmålning? Håller inte gudstjänstfirandet på att dö ut på många platser?

– Man ska se realistiskt på verkligheten. Ja, gudstjänstfirandet minskar på många håll, men ingen tjänar på att vi ger upp. Det finns mycket energi och vilja, och många goda krafter.