Gravstenssäkerhet är prio ett för Pia

Vi är många som minns olyckan 2011 då en åttaårig flicka hamnade under en gravsten i Bollebygd och avled. Sju år senare bröt en flicka benet när en gravsten föll. Trots att olyckorna var ordentliga väckarklockor och fick fart på ­säkerhetsarbetet, är det fortfarande gravvårdar som inte är säkra på många begravningsplatser.

– Titta på den där stenen, den väger flera hundra kilo och ­skulle kunna innebära en stor fara. Men den står helt rak och är inget problem eftersom den är bred i basen. Det är andra stenar vi ska ­fokusera på. Det handlar inte bara om stenen är lös utan också om hur mycket den lutar.

Pia Hellström pekar och visar den höga tunga gravstenens vinkel. I en annan del av kyrkogården är lutningen större för mindre stenar och hon förklarar hur det så kallade trycktestet görs.

Flera tusen gravstenar testas varje år

Med 35 kilos tryck på en viss punkt på gravstenen – punkten placeras utifrån hur stenen är utformad – skapas belastning. Lutningen, stenens vinkel, mäts före och efter belastningen. På detta sätt säkerställer Helsingborgs kyrkogårdsförvaltning kvarter efter kvarter. Den digitala gravboken visar vilka gravstenar som gåtts igenom, där läggs alla uppgifter in.

Fler än tusen stenar testas varje år.

– När det behövs och om det är en aktiv grav, tar vi kontakt med gravrättsinnehavaren och ber om stenåtgärder. Har vi en sten i riskzonen, en sten som inte är åtgärdad, kan vi ta till så kallad stolpning, där en stolpe sätts framför stenen med ett band runt om. Det ser kanske inte så roligt ut men är mycket effektivt. Vi rekommenderar inte att stenarna ska limmas fast i fundament, gravstenssäkring ska göras på andra mer genomarbetade sätt.

Det estetiska och det praktiska lika viktigt 

Ibland kan kostnaden avskräcka gravrättsinnehavaren, men oftast brukar det tas väl emot, förklarar Pia Hellström. I dag kostar det omkring 4 000 kronor att säkra en mindre sten, medan en stor gravvård kan ­kosta betydligt mer. En gravsten kan heller inte plockas bort hur som helst, men den kan i vissa fall, ­efter ansökan, läggas ned av ­säkerhetsskäl.

Som landskapsingenjör är Pia Hellström en nyckelspelare i det lag som kyrkogårdsförvaltningen utgör. Hon ser över vad som behöver tas om hand, hon utreder, samlar fakta och initierar projekt. Till hennes uppgifter hör också att ta in rätt kompetens för rätt uppdrag, egen personal eller externa krafter, se till att uppdraget blir utfört, dokumentera, utvärdera och, inte minst, se till att budgeten hålls.

– Jag arbetar nära min kollega landskapsarkitekt Helena Flodin och vi skickar förslag vidare till chefen och kyrkogårds­utskottet.

– Helena och jag fördelar uppgifterna mellan oss och bollar också mycket med kyrkogårdsingenjör Anna Blum. Det estetiska är lika viktigt för oss som det praktiska och jag tycker väldigt mycket om att vi är ett lag.

Intresse för kulturarv och kulturlandskap

Ett av Pia Hellströms stora projekt, som löper under fyra år, har varit att säkra vallgraven som omgärdar krematoriet i Helsingborg.

Bland annat har kantstenen flyttats ut och de gamla stockarna ersatts av nya furustockar som är helt täckta av vatten. Så fort syre kommer i kontakt med trä börjar förruttnelseprocessen men nu när stockarna är vattentäckta ska de hålla i minst 100 år, troligen 200 år.

Intresset för kulturarv och kulturlandskap var en av anledningarna till att Pia Hellström började arbeta på kyrkogård. Under många år var hon kyrkogårdschef i Södra Sandby församling. I dag arbetar hon på Helsingborgs kyrko­gårdsförvaltning som omfattar åtta begravningsplatser.

Hon kan sina kyrkogårdar utan och innan, och en promenad rymmer betydligt mer än information om gravstenssäkerhet. Vi får till exempel veta mer om Raus kyrkogårds olika murar och hur de tas om hand, men även om hur kyrkogårdar är planerade:

– När du går på huvudgångarna på den här kyrkogården ser du bara häckar och parkyta, säger Pia Hellström. Du ska kunna vandra här och inte se gravstenar. Men svänger du in på en mindre gång, kommer du till ett gravkvarter.

Behövs planering för utvidgning 

– 1 200 människor begravs i Helsingborgs pastorat varje år och vi måste ständigt ha planer för utvidgning.

Ett kvarter är avstängt och på grinden står att läsa information om buxbomssot. Pia Hellström har inte hand om den sortens uppgifter men berättar allmänt om att sjukdomen har blivit ett problem på kyrkogårdar. Även om kyrkogårdar har strikta regler och kanske bara använder sina egna sticklingar för nyplantering kan en privatperson plantera en buxbom som är smittad.

En annan mindre upplyftande uppgift är att ta hand om det som blir kvar när koppartjuvar härjat. Sedan lampskärmar i koppar försvunnit från kyrkogården har de ersatts av plåt som inte är stöldbegärligt. Oftast accepterar länsstyrelsen förändringen.

"Vi lever i individualismens tidevarv"

Restriktioner för upplåtelsevillkor och gravvårdsbestämmelser är också högaktuellt på kyrkogårdar i Helsingborg. Överklaganden av förvaltningens beslut kommer då och då när någon vill smycka en grav enligt egna idéer, som att ha glasgrav eller sten i en avvikande storlek.

– Vi lever i individualismens tidevarv och alla vill ge sitt avtryck på hur de anhörigas eller de egna gravstenarna ska se ut. Men vi har kvarter där inget får ändras, andra där det finns lite större utrymme för egna varianter och ytterligare andra kvarter där det är mycket fritt. Tillsammans med regionmuseet har vi utarbetat regler som är hållbara och vi kommer att föreslå dessa för kyrko­rådet.