Här är kyrkogården mer än bara kyrkogård

Den lilla orten Harplinge utanför Halmstad är, om något, kanske främst känd som bandet Gyllene tiders födelseplats. Men här finns något mer som lockar folk.

För 30 år sedan såg Harplinge kyrkogård ut som kyrkogårdar runt gamla kyrkor gör mest - almar i allér och en stor grön gräsmatta med gravstenarna i raka rader.  

I dag tar kyrkogårdsförvaltningen emot en besöksgrupp i veckan som vill se vad de har byggt upp.

– Många frågar vem som är arkitekten bakom. De vet inte att det är vaktmästarna själva som i många år skapat det här, säger kyrkvaktmästare Agneta Borgman Johnsson.

Labyrint av lummig grönska

De strama linjerna är numer ett minne blott och någon gräsmatta syns knappt längre. Vid ingången till kyrkogården möts besökare av ett massivt stenblock i Hallandsgnejs och en plantering som förändras efter säsong och högtid.

Ytterligare några steg in på kyrkogården och det är som att stå i en labyrint av lummig grönska. Mellan gravarna växer all slags växter och här finns över 170 sorters träd i varierande färg, form och storlek.

Det hela började 1995. Då stod bränsleminskning i fokus och kyrkvaktmästare Håkan Ljungberg och hans dåvarande kollegor tröttnade på att varje vecka läggar timmar på att klippa små plättar av gräs.

– Vi körde bara med den stora maskinen och efter tre veckor syntes det ganska tydligt var vi inte hade kommit åt, var gräset stack upp någonstans. Vi märkte ut de ytorna och insåg att där kan vi nog hitta på något annat, säger Håkan Ljungberg.

Fokus på perenner

De började försiktigt med några små planteringar, men med åren har det blivit mer och mer.

– När folk uppskattar det är det kul att göra det på fler ställen.

Planteringarna som har fått ersätta gräsplättarna är skapade med stor omsorg. Allt ska ha ett syfte, säger Håkan Ljungberg. Det handla om att skapa ett blickfång, att sätta en skuggtålig planta där det varit för mörkt för annat att växa eller att förhindra ogräsets framväxt.  

Entrén är en av få platser där blommorna byts ut efter säsong. Annars är ledorden i Harplinge perenner, perenner, perenner.

Grunden utgörs av lättskötta växter som hosta, daggkåpa och näva. Bakom garaget visar kyrkogårdschef Peter Rishede upp två växthus. Här driver kyrkogårdsförvaltningen själva upp i princip allt som planteras ut.

– Jag fattar inte varför inte alla kyrkogårdsförvaltningar har plantskola. På Harplinge kyrkogård är perenner för säkert en miljard kronor om vi hade köpt allt nytt i dag, säger Peter Rishede.  

Den främsta vinsten med att byta ut gräsmattor mot perennrabatter är tidbesparingen. Från att köra gräsklippare 12 till 14 timmar per vecka till sex timmar.

– Många av planteringarna är det inte många minuter vi lägger på varje år, säger Håkan Ljungberg.

Kretslopp på liten yta

En mur delar kyrkogårdens äldre del, som kom till samtidigt som kyrkan på 1200-talet, med den nyare delen, där mark började tas i anspråk på 1970-talet.

I rabatten som löper längs med hela muren ligger stockar slängda. Här har Håkan Ljungberg kunnat bevittna hur att få bort “gräsöken”, som han kallar den, har bidragit till att skapa mer biologiska mångfald på kyrkogården.

– Här har insekterna hittat bostad och föda och då kan jag se på vintern att fåglar pickar och hittar mat. Sen ser man en pilgrimsfalk komma och ta småfåglar. Helt plötsligt, bara för att där ligger en gammal stock, får du ett helt kretslopp på en väldigt liten yta.

Almsjukan skördade alleérna

Stockarna var en gång ståtliga almar. När almsjukan slog till på kyrkogården försvann en majoritet trädbeståndet. Efter det bestämde Håkan Ljungberg att det skulle vara större variation bland träden framöver, så om en sjuka drabbar en sorts träd försvinner inte alla.

När trädbeståndet först skulle börja ersättas var det dock ont om pengar i förvaltningen och därför ordnades ett lotteri på en församlingsresa. I potten låg tre träd som var tänkta att planteras ut på kyrkogården.

– Men så var det en av vinnarna som ville ha hem trädet. Vi förklarade var tanken var, och då sa vinnaren “Jaha, men då vill jag ha en skylt på det.”

En skylt som berättade vem som var fadder sattes vid trädet pch efter det började förfrågningarna trilla in. Det var fler som ville ha sitt eget träd på kyrkogården. I dag finns runt 100 fadderträd.

– Det börjar nästan svårt att hitta plats åt alla.

Det finns ingen oro för att all hög växtlighet skapar otrygga platser?

– Vad vi vet har vi inte haft några sådana problem. Vi har skapat fler ljuspunkter så att gångarna är upplysta. Och vi ligger ute på vischan, så här är inte så mycket folk som rör sig på kvällar och nätter.

Det är en svår balansgång, säger Håkan Ljungberg.

– Man vill göra det hemtrevligt och mysigt och det är svårt att göra på en fotbollsplan. Men tryggheten är alltid en aspekt att ta med i arbetet.

Planterar hellre för många träd

Om träden börjar skugga och tar över för mycket, finns dock även gallring med i den långsiktiga planeringen. Håkan Ljungberg säger att han lever efter ordspråket: “Det näst bästa är att plantera att träd i dag, det bästa är att ha gjort det för 20 år sedan.”

– Då är det är bättre att sätta lite för många.

Håkan Ljungberg och hans kollegors filosofi har alltid varit att testa sig fram och hellre plocka bort om något inte fungerar. Mycket har varit uppskattat, men ibland har det blivit sura miner. Håkan Ljungberg minns en lokalboende som klagade på att några stockar gav ett skräpigt intryck.  

– “Vad ska folk tycka”, sa han. Sen kom nästa person, som inte var härifrån, och sa att det var jättefint och så trevligt.

Dragplåster för turister

Efterhand har kritiken dött allt mer.

– Församlingen är med på att det här är mycket mer än en kyrkogård. Harplingeborna är stolta nu. De var att den drar hit turister, säger kyrkogårdschef Peter Rishede.

Mellan allt det gröna på kyrkogården syns i dag färgklickar - alla bänkar är målade i olika färger.

– När vi skulle plocka in dem en vinter märkte vi att buskarna bakom hade växt in i bänken. Där kan inte ha suttit någon på flera månader, säger Håkan Ljungberg.

– Då måste man fråga sig varför vi har bruna och gröna bänkar. För att man “ska” ha det eller är det för att folk ska sitta på dem? Nu tittar folk bänkarna lättare i grönskan.

Förutom bänkar finns lösa stolar och flera grupper med trädgårdsmöbler. I några trädgårdsmöbler har sju glada pensionärer slagit sig ner i eftermiddagssolen. Med brassestolar och picknickkorgar har de har samlats för kusinträff.

– Vår mormor/farmor ligger begravd här i närheten, så vi tyckte det var en lämplig plats, säger de.

De av gruppen som bor nära Harplinge kommer ofta till kyrkogården. Men även de mest långväga släktingarna, från Nyköping, är på kyrkogården fler gånger om året.

– Den är jättefin. Helt outstanding, enas kusinerna om.

Vill möjliggöra möten

Att få besökare att stanna längre har varit ett av målen med den parkliknande känslan. Då ökar chansen att man stöter på en andra besökare. Håkan Ljungberg beskriver att eftersom många kommer ensamma till kyrkogården, har det känns bra att möjliggöra den typen av gemenskap och möten.

– Det är många aspekter som vävs in i det man gör. Sorgen har du med dig ändå, kan vi göra det lite trevligare och gladare, då kanske du kommer till kyrkogården lite oftare, säger Håkan Ljungberg.

Även andra Harplingebor än stereotypen “äldre änka eller änkling”, hittar till kyrkogården. Håkan Ljungberg tror att orsaken till att till exempel föräldrar med barnvagn tar sina promenader hos dem stavas insparningar hos kommuners parkförvaltningar.

– Förr fanns det parker lite överallt även på landsbygden, men snart blir kyrkogårdarna den sista parkanläggningen som finns kvar här.

Simon Pirfält har jobbat på kyrkogården i fem år och säger att det upplyftande att höra så mycket positiva tillrop från besökare.

– En fördel när vi inte lagt ut på entreprenad, utan gjort det själva, är att vi vet hur det ska skötas, säger han.

För att hålla nere kostnaderna återanvänder vaktmästarna allt de kan. Och när stenen på den egna kyrkogården tagit slut, har man vänt sig till kommunen och till andra kyrkogårdar.

– Vi är glada att kunna hämta, men man tänker ju också att de hade kunnat använda det själva, säger Håkan Ljungberg.

Guidar gärna andra

Harplinge-Steninge församlings vaktmästare vill gärna sprida vad de lärt sig av 30 år med trial and error och många av grupperna de tar emot är andra kyrkogårdsförvaltningar.

– De brukar vi bjuda på en kopp kaffe, säger Peter Rishede.

Men många besöksgrupperna tär också på krafterna, säger han. Och han är medveten om att de också guidar grupper som kommer på bussresor som företag tar betalt för.  

– Det är inget vi tar betalt för, än. Men kanske. De dagarna förra sommaren då det var 180 personer här, blev det inte mycket kyrkogårdsarbete gjort. Men det är viktigt, för vi tycker att vi har något här.

Vad för tips brukar ni ge till kyrkogårdsförvaltningarna?

– Att använda mer perenner. De är problemlösare många gånger. Naturen vill täcka all mark. Så fort det inte är så kommer något som ska täcka. Sätt en marktäckande perenn så blir du av med problemet, säger Håkan Ljungberg.