Här ropar barnen "JA!" när det är predikan

Masthuggskyrkan utstrålar tradition och högstämda känslor, ett nationalromantiskt tempel i rött tegel och med timrat innertak. I mer än hundra år har kyrkan på höjden varit ett självklart landmärke i Göteborg.

Men inne i kyrkan sker en revolution i det lilla. Det är söndag förmiddag och doften av popcorn lägger sig framför högaltaret. Barnens ljusblå altare har skjutits fram och står nu på golvet nedanför högaltaret, med en mjuk matta framför sig. Barnets altare är i Masthuggskyrkan ingen leksak, utan här förvaras brödet och vinet, och det är framför det som gudstjänsten gestaltas.

Hjulet stannar på "predikan"

Bredvid altaret finns en rund svart skiva, ett tombolahjul, där pedagogen Caroline Röstlund med vit krita skrivit upp gudstjänstens olika moment, som nattvard, procession och psalm. När kyrkklockorna ringer sätter sig barnen på mattan och vänder sig med spänning mot hjulet. En försiktig kille i treårsåldern går fram och får till slut snurr på hjulet. När det stannar visar pilen på ”predikan”.

- JAAA! ropas det från mattan.

Projektorn sätts på, och på en filmduk visas en film som barnen själva spelat in om när Jesus kom ridande på en åsna in i Jerusalem. Det är en kort och koncis predikan.

Spänningen håller barnen uppmärksamma

Sedan fortsätter barnen att komma fram och snurra. Det är alltså slumpen som får avgöra i vilken ordning gudstjänstens moment kommer, något som krävt domkapitlets godkännande för att kunna genomföras. Spänningen med tombolahjulet verkar vara tillräcklig för att hålla många uppmärksamma.

Solen lyser in över högaltaret där Manne, med en stola över axlarna, och Nico, med en mässhake, står. Prästen Joakim Thoresson läser instiftelseorden, Manne och Nico härmar fras efter fras. Först håller Manne upp brödet, sedan lyfter Nico kalken (som innehåller druvsaft). När det välkomnas fram till altarringen så är alla barn snabbt framme, föräldrar och övriga gudstjänstbesökare kommer i nästa omgång.

Barnen tar initiativ och får mycket utrymme under barngudstjänsten, men de vuxna är också där med ledning och stöttning och ser till att gudstjänsten håller sig på rätt spår. Klockan har nästan hunnit bli tolv när barnen till slut får popcorn och glass.

"Gudstjänsten är vår fest"

Bakom det innovativa barnarbetet i Masthuggskyrkan finns ett team av anställda som sporrar och uppmuntrar varandra. De har samlingar under veckorna för olika åldrar, men barngudstjänsten, som hålls en gång i månaden, är central.

- Gudstjänsten är vår fest. Målet för oss är inte att fostra in barnen i gudstjänsten så att de kan uppleva den fullt ut först som vuxna, utan att de ska få vara med om ett heligt nu, som barn, säger Joakim Thoresson.

Musiken har en viktig roll

I verksamheten försöker man knyta an till barnens intressen. Caroline Röstlund är utbildad ateljerista, ett yrke som handlar om att utifrån barns förutsättningar arbeta med konstnärliga projekt. Hon visar upp ikoner, inspirerade av dadaism, och lerfigurer som gestaltar Jesu intåg i Jerusalem.

- De måste hitta något i kyrkan som hakar in i deras liv, det gör att de kommer tillbaka, säger hon.

Även musiken har en viktig roll i arbetet, inte minst i gudstjänsten där samma psalmer återkommer gång efter gång. Det ger igenkänning och trygghet. Men musik spelas också under veckans samlingar.

- Jag får använda den musik som passar barnen och vara en stöttande pedagog. Det handlar om att försöka uppleva bibelberättelserna tillsammans. Ibland blir det schlager, ibland musik i bakgrunden, säger musikpedagogen Ida-Maria Ansebo.

Provar och utvärderar löpande

Efter varje gudstjänst och samling görs en utvärdering då de pratar om det som gick bra och det som inte blev lika lyckosamt.

- Ibland satsar vi på sådant som vi tycker är kul, men som inte visar sig funka. Vi prövar oss fram hela tiden, säger Joakim Thoresson.

Fler och fler barn söker sig till kyrkan. I de olika grupperna är det faktiskt en övervikt av killar, vilket är relativt ovanligt i kyrkans värld.

- Det krävs långsiktighet, att bygga relationer tar tid. För mig tog det lång tid innan jag fick komma innanför deras skal, men så märker man att de till slut förstår att de kan lita på en, säger Caroline Röstlund.

Tycker om leken och pysslet

Gudstjänsten är sedan länge slut, men utanför kyrkan brinner en eld. Det är korvgrillning och några barn och föräldrar dröjer sig kvar.

Ett av barnen som brukar gå i kyrkan är Axel Brander, åtta år. Han kommer på barnverksamheten och gudstjänsten för att han tycker om leken och pysslet.

- Det är roligt, och de som är här är snälla. De hjälper en när man behöver det.

En naturlig relation till kyrkan

Hans mamma Karin Brander ser att barnen gör kyrkan till sin genom att de får utrymme att vara som de är.

- De blir bekväma i kyrkan, där det är väldigt tillåtande. Och så får de ta ansvar under gudstjänsten, något man ser att de växer av, säger hon.

Karl Sahlin är pappa till Adam och Ester som båda är sex år gamla. De tycker också om pysslandet i kyrkan.

- De lär sig mycket bra saker här, de lär sig om bibelberättelser och så får de en naturlig relation till kyrkan, säger Karl.