Ted Björnström är elev på Vadstena folkhögskolas allmänna linje. På måndagar står hållbar utveckling på schemat.
Ted sitter djupt nersjunken i en fåtölj i folkhögskolan gamla lokaler invid Klosterkyrkan. Han har en trave böcker och block i knäet och funderar över olika dilemman om man vill leva hållbart.
– Vad är bra och vad är dåligt för miljön? Det är mycket intressant. Det är så mycket vi tar för givet. När det gäller livsstil måste vi verkligen ha en helhetsbild.
På hållbarhetslektionerna får eleverna välja mellan teori och praktik. Den första delen av terminen var mer teoretisk. Då gick läraren Helena Eriksson igenom de globala målen för hållbar utveckling som man kom överens om i Agenda 2030. Eleverna har fått borra lite djupare och tagit reda på vad varje mål innebär.
Men så här strax innan jul har valmöjligheterna ökat. Vill man fortsätta det teoretiska spåret så kan man det. Vill man arbeta med händerna kan man förvandla dukar till förkläden, burkar till ljuslyktor och böcker till prydnadsmobiler.
– Eleverna måste inte göra ljuslyktor av burkar, betonar Helena Eriksson. Men jag vill att de ska lära sig inre och yttre hållbarhet. De ska lära sig tänka ”hur ska jag göra för att jag ska må bra, hur ska jag hålla på jobbet, hur kan jag dämpa min klimatångest och hur kan jag laga mina kläder”.
– Jag vill att de ska bli medvetna om sin egen livsstil så att de gör välgrundade val till vardags.
Jag vill att de ska lära sig inre och yttre hållbarhet.
- Helena Eriksson, lärare
I rummet bredvid har ett gäng pysslande elever samlats kring det höga bordet. Martin Johansson har tillverkat en prydnadsmobil av gamla boksidor. Nu behöver han hjälp att få konstruktionen att hålla ihop. Martin tycker det är kul att testa saker som han aldrig har gjort förut. Lektionerna går snabbt. Under den teoretiska delen har han och en kamrat undersökt mål 14 i Agenda 2030. De har funderat över hur man kan hållbart nyttja hav och marina system.
– Det var mycket man fick veta, konstaterar han. Hur man köper rätt fisk, var fisken ska vara fiskad och hur den ska vara fiskad. Nu har jag bättre koll.
Anna Kahnlund står och kollar kamraternas pilliga arbete med bokmobilen. Hon har tillverkat ljuslyktor som ska försäljas i skolans Återbildningsbutik. Och hon har grävt i det femte målet om att uppnå jämställdhet. Hon fick en del aha-upplevelser under arbetets gång.
– Jag blev förvånad över att Sverige fortfarande är så pass mansdominerat som det är.
Återbildningsbutiken har funnits något år. Det eleverna producerar under lektionerna om hållbarhet går till försäljning. I det lilla rummet strax bredvid lektionssalarna finns allt från kökshanddukar gjorda av en bordsduk till fönsterprydnader tillverkade av boksidor och ljuslyktor från gamla plåtburkar. Allt kan få ett nytt liv, enligt Helena Eriksson.
I butiken lär sig eleverna inte bara att tillverka prylar utan också att driva affär, att göra reklam och enkel bokföring.
Egentligen vill Vadstena folkhögskolas rektor Karin Nyström och lärarna starta en hel linje präglad av hållbar utveckling. Man har erbjudit den ett par gånger utan att lyckas fylla platserna.
I stället satsar skolan nu på att integrera tankarna om hållbarhet på andra sätt. Dels i den allmänna kursen en eftermiddag i veckan, dels i Återbildningsbutiken. Dessutom har man temadagar i ämnet och erbjuder arbetslag att komma till skolan för att pröva på praktiskt återbruk. Allt går att använda igen, är budskapet.
