Kyrkan på Muskelrock: "Våga vara kyrka på olika sätt"

Men de som samlas i det vita partytält som är uppställt på grusplanen framför församlingshemmet ser inte ut som barnen i Bullerbyn. Kläderna går i olika nyanser av svart, och tatueringarna är många. Killar och tjejer har tröjor med namn som Candlemass, Euronymous och Häxan, men även med äldre band som AC/DC och Rainbow. Den som inte klär sig i t-shirt har läderkläder.

- Är det någon som vill ha mer kaffe?

En vänlig äldre dam går runt bland borden och erbjuder frukostgästerna påtår. Hon är en av de omkring 25 ideella som ställer upp och ordnar frukost varje morgon under den fyra dagar långa festivalen Muskelrock i Blädinge. Nästan alla ideella är över 70 år och kommer här från landet utanför Alvesta. Man skulle kunna tro att det skulle skava när pensionärer möter hårdrockare, istället uppstår något som mer liknar vänskap.

Tacksamhet för kyrkans insats

En av frukostgästerna är Emy Grankvist, som varit varje år på festivalen sedan 2014. Hon kallar det Sverige bästa festival, för att stämningen är så speciell och gemytlig.

- Det är jättebra att kyrkan är med. Jag har själv gått ur kyrkan, jag tror inte på religion, men det är genuint magiska människor jag möter här i kyrkan, de är fina och öppensinnade, säger hon.

Vid ett bord intill gräver treåringen Hedvig nyfiket i frukostpåsen. Föräldrarna Sofia Nilsson och Daniel Askenvik har precis köpt frukost. De hade ett missöde på väg till festivalen, och fick byta husvagnen mot ett lånat tält, men verkar ändå glada. De är tacksamma för kyrkans insats.

- Det är superbra att kyrkan är öppen. Och det känns som att hela byn är med och stöttar festivalen, säger Sofia.

Bland borden rör sig också diakonen Yvonne Andersson. Hon berättar att hon stöttar ideella och att hon hjälper människor att hitta rätt.

- Nästan varje dag blir det något samtal med festivaldeltagare. Det kan handla om att livet känns svårt, eller att man vill hitta till sin kyrka här i Sverige.

Tror du att er insats påverkar människors bild av kyrkan?

- Ja, jag tror det är positivt att vi visar att kyrkan är till för alla människor. Jag tror också att det kan skapa kontakter för framtiden, då vi försöker berätta vad som kan finnas för dem i deras hemförsamlingar, säger hon.

Försäljning av "hårdrocksanpassade" bonader

Inne i församlingshemmet pågår arbetet med frukosten för fullt. Där finns också bonader och annat handarbete som kommer att säljas på lördagens välgörenhetsauktion. Men budskapen på broderierna liknar inget annat, här samsas blommor och allmogemotiv med dödskallar och bandnamn. 

Det är församlingens torsdagsgrupp som inför festivalen modifierat gamla bonader för att göra dem mer hårdrocksanpassade.

- Det är roligt att hålla på med det, det känns meningsfullt för man vet att pengarna går till något bra, säger Inger Isaksson.

Hon och hennes vänner berättar att de googlar för att hitta inspiration.

- Vi är inte så duktiga på de här banden, säger Inger Lindström.

- Men man kan ju lära sig, säger Monica Andersson.

- Ja, och vi brukar gå ut på nätet för att hitta dödskallar och spindlar och sånt, säger Lena Ahlin.

Förra året var de med under auktionen och de gläds åt försäljningen.

- Det var en kille som sa att denna bonad ska gå till Manchester. Jag förstår inte hur han kunde betala 500 kronor för den, men det gjorde han, säger Lena Ahlin.

Kyrkorådets ordförande Kjell Magnusson tar på sig en stickad tröja där det står Muskelrock. Detta är en av församlingen Vislanda-Blädinges största satsningar under året.

- Det finns inga avvikande meningar hos oss, utan Muskelrock är något som man ser positivt på i Blädinge. Det här verkligen energi till församlingen, säger han.

Muskelrock har blivit en tradition i Blädinge

Kyrkoherden Linda Berglund tar sedan med oss med till själva festivalen, som hålls på Tyrolen. Det är en festplats där tiden verkar ha stannat någon gång på 1960-talet. Här finns dansbana och korvstånd, och tidstypiska folkliga målningar som bland andra föreställer Lennart Hyland, Elvis och en och annan lättklädd dam.

Linda känner sig hemma bland hårdrockarna, som håller på att ladda upp inför kvällens konserter. Hon tycker det är här som kyrkan ska vara.

- Vi måste våga vara kyrka på olika sätt, det är något som vi vinner på i längden. Vi står inte och slår Bibeln i huvudet på folk, utan vi finns här och om någon vill prata så går det bra, säger hon.

Hårdrocksgudstjänst i kyrkan

Men en del kanske tycker att kyrkans budskap och det som en del band står för inte går ihop?

- Jag tycker att det är ett förlegat sätt att tänka, men jag vet ju att det förekommer. Jag har en kompis som är präst som säger att detta aldrig fungerat i hennes församling. Men symbolerna är mest en gimmick. Jag tänker på Alice Cooper, som många sa var en djävulsdyrkare, men få är så kristna som han, säger hon.

På festivalområdet stöter vi på Jacob Hector, som driver Tyrolen. Han är glad över samarbetet med Svenska kyrkan, och säger att det betyder mycket för festivaldeltagarna att de som vill kan köpa frukost och duscha i församlingshemmet. Och han ser fram emot söndagens hårdrocksgudstjänst, som han varit en av initiativtagarna till. 

Hon berättar att Svenska kyrkan varit involverad i Muskelrock sedan 2011, och hon är mycket tacksam mot sin föregångare Anders Lindow som var den som tog initiativ till satsningen.

- Att vi erbjuder frukost och en varm dusch kan betyda oerhört mycket, liksom ett vänligt ord och en klapp på axeln, säger hon.

- Musikgudstjänsten brukar bli en sådan där magisk upplevelse, säger han.

Han står med det några äldre italienska herrar som är medlemmar i metalbandet Dark Quarterer. De ska spela under musikgudstjänsten, något som de fortfarande verkar något chockade över.

- Det är väldigt trevligt och väldigt konstigt. Det skulle aldrig hända i Italien, säger Paolo "Nipa" Ninci.

- Vi trodde aldrig att något sådant skulle hända oss, det är väldigt känslomässigt för oss att få spela i kyrkan, att vi släpps in här, säger Gianni Nepi .