Hej, Lisbeth Göransson. Hur blev du förtroendevald?
– Jag är uppvuxen med söndagsskola, men har också länge varit aktiv i kommunpolitiken. I samband med en planerad sammanläggning mellan grannförsamlingarna Degeberga och Everödsbygden fick jag frågan om jag ville ta ansvaret för den processen och jag tackade ja. Detta var 2006. Fyra år senare bildade de två församlingarna ett pastorat.
Vilka är dina uppdrag?
– Jag är ordförande i kyrkorådet, sitter i fullmäktige och även i stiftet. Jag har också suttit i kyrkomötet. Dessutom är jag ledamot i domkapitlet sedan 1998.
Vad är roligast med att vara förtroendevald?
– Det är att kunna påverka och ta ansvar, att vi har en välfungerande församling utan större bekymmer egentligen. Vi har mycket folk som besöker aktiviteter och verksamheter, och gudstjänster med förhållandevis hög besöksfrekvens.
Största utmaningen?
– Vi har åtta kyrkor och 3 700 kyrkotillhöriga. En utmaning är att hålla alla kyrkorna i bra skick och det är ju ständigt något med dem. Vi planerar att göra ett projekt varje år, och i år är det fasaderna som ses över.
Det är en stor utmaning med pengarna. Vi har en god ekonomi, men det gäller att inte slösa utan att hantera medlen ansvarsfullt.
Vad driver dig?
– Det ideella engagemanget. Det är viktigt att samhället fungerar på olika plan. Då går det inte att sitta i sin stuga och gnälla, för att få till en förändring måste man vara beredd att agera. Sedan är det kontakten med människor som har speglat allt jag har gjort.
Vad upptar dina tankar just nu?
– Konfirmandarbetet är en viktig del för att få unga att engagera sig. Vi är lyckligt lottade med en konfirmandstatistik på 80–85 procent. Vi har mer och mer gått över från terminsundervisning till sommarkonfirmationer, där de också reser till Berlin. Det passar dagens ungdomar att läsa mer koncentrerat.
Varför har ni god ekonomi?
– Vi har en god relation till banken som har hjälpt oss med finansiella placeringar. Sedan har vi framförhållning i det vi gör och köper in. Att byta traktorer och gräsklippare i tid gör att vi slipper dyra underhållskostnader på sikt.
Vi har också svårt att få personal, särskilt präster. Det har vi löst med till-och-från-vikarier, exempelvis en pensionär på 75 procent. Det ger effekt på ekonomin, även om vi hellre skulle vilja anställa någon.
En del församlingar drabbas av svårlösta konflikter. Hur har ni jobbat med det?
– Vi har inga konflikter i dag, vilket vi har haft tidigare. Nu är det ett gott samarbete mellan kyrkoherde och kyrkorådet där det råder en öppenhet med information. Så fort det är något viktigt, så har vi bestämt att vi kommunicerar med alla berörda. Det ska inte komma som en överraskning för kyrkorådet att ett arbetsutskott har jobbat med något.
Har du några hjärtefrågor?
– Att ha välunderhållna kyrkor och verksamheter överallt. Det är särskilt viktigt för sammanhållningen på landet. Min by, min kyrka gäller fortfarande för många här.
