Med jämna mellanrum dyker frågan om codex ethicus relevans upp. Skulle hanteringen av en avkragad präst i Visby stift, som 2015 åter blev påkragad med stor uppmärksamhet som följd, sett annorlunda ut om stiftet haft en codex?
Kunde händelseutvecklingen med den avkragade biskopen kunnat ta en annan vändning om stiftet valt att fastställa en vägledning som också efterlevdes?
Vid en genomläsning av ett antal texter, återkommer tanken om att de etiska dokumenten ska värna förtroendet för präster och diakoner i Svenska kyrkan. Vägen dit ser olika ut och det finns inget som reglerar eller kräver att en codex ethicus måste finnas.
I en biskops ämbetsansvar med tillsyn över präster och diakoner och i ansvaret som andlig vägledare, pastor pastorum et diaconorum, ingår dessa frågor och åtta stift har valt att fastställa en codex ethicus. I Luleå stift reviderades den 2019 och i Växjö stift antogs en uppdaterad version så sent som för drygt ett år sedan.
– Den tidigare codex ethicus utfärdades 2011 av min företrädare efter hörande av prostmötet. På tio år har mycket hunnit hända både i samhället och kyrkan och de förändringarna innebär att nya problemställningar dykt upp, säger biskop Fredrik Modéus.
Är det något särskilt du tänker på?
– Framförallt inom området sociala medier har utvecklingen gått väldigt fort. Men en codex ethicus omfattar så klart fler områden, och syftet är alltid detsamma: en uttolkning av vigningslöftena som vägledning för att förebygga sådant som kan gå fel.
– Det är en svår avvägning i en codex ethicus att vara både specifik och generell. Om vägledningen blir för allmän betyder den inget, men den får heller inte vara alltför specifik.
Hur gick arbetet med att fastställa Växjös codex ethicus till?
– Jag tror mycket på delaktighet och hade under en tid kontraktskonvent då präster och diakoner samlades för att reflektera tillsammans. Där togs avstampet och därefter skrev jag en text som jag skickade ut för genomläsning av prostarna och några till innan jag sedan antog den.
– Det här är ett tidsdokument som hjälper oss att tänka kring hur vi ska vara mot varandra. Vi måste ha reflekterat i förväg för att handla på ett sätt som är gott och rätt.
Vilken skillnad gör codex ethicus i praktiken?
– Präster och diakoner vet att den finns, det är viktigt i sig. Men den har också en faktisk betydelse. Prostarna i Växjö stift har i uppdrag att aktualisera den i något sammanhang minst en gång per år. Kyrkoherdarna använder den i präst- och diakonsamlingar och den tas upp i olika sammanhang med blivande präster och diakoner.
– Varje gång en ny präst eller diakon kommer till stiftet skickar jag brev med vigningstjänstens bönbok Dröja vid källorna, våra gemensamma framtidsbilder och ett exemplar av codex ethicus. I brevet finns också en inbjudan till ett samtal med mig. Allt arbete med codex ethicus handlar om att vi måste påminna oss, så att den verkligen blir ett levande dokument.
Varför är det bara vigningstjänsten som omfattas av codex ethicus?
– Därför att det handlar om en uttydning av de löften som präster och diakoner avger.
Kan du ge ett exempel som tagits upp utifrån denna codex?
– Kan en präst eller diakon ha ett politiskt uppdrag? Ja, om det sköts klokt. Vissa frågor kan slås fast någorlunda entydigt medan andra frågor är mera av å ena sidan, å andra sidan.
Hur tänker ni i biskopsmötet kring codex ethicus?
– Biskopsmötet har valt bort en gemensam codex ethicus. Det är bättre att varje stift tar fram sin egen. En codex ethicus är ju inte en rättskälla, utan en vägledning för gemensam reflektion i ett stift. Naturligtvis finns codex ethicus med i samtalet i våra domkapitel, men vi är noga med att hålla isär den från rättskällor som ligger till grund för bedömningar i domkapitelärenden, säger Fredrik Modéus.
Lunds stift är ett av de stift som valt att inte ha någon codex ethicus, men som icke desto mindre arbetar mycket med etiska frågor, enligt biskop Johan Tyrberg.
Hur går det till rent praktiskt att hålla frågorna levande i Lunds stift?
– Vi brukar träffa studenterna på Svenska kyrkans utbildningsinstitut och bland annat prata om att man alltid är en representant för kyrkan och för ämbetet.
– I samband med vigning pratar vi om innebörden i löftena och om det ömsesidiga ansvaret. Det sistnämnda menar jag ligger i biskopens uppmaning att ”ta emot dem som Kristi sändebud!” och det faktum att församlingen stämmer in i förbön för de nyvigda. Vid möten med diakoner och präster tas olika aktuella frågor upp till samtal, säger Johan Tyrberg.
– Vi planerar att utveckla detta vid antagning och i stiftsgruppen med avseende på att privatlivet för en vigd endast i begränsad omfattning kan betecknas som privat.
Lisa Sjöstrand är stiftsjurist i Uppsala stift, som saknar codex. Hon berättar att etiska frågor blir aktuella till exempel i tillsynsärenden gällande präster och diakoner i domkapitlet eller i samband med visitationer.
– I domkapitlet kan diskussionerna ta avstamp i vigningslöftena och den uttolkning av vad dessa innebär i praktiken som bland annat finns i biskopsbrevet ”Kallad till diakon och präst i Svenska kyrkan”, säger hon.
