Hon är Jerusalems första prästvigda kvinna

Sally Azar är den första kvinna som har prästvigts i Palestina. I januari vigdes hon till tjänst i Evangelisk lutherska kyrkan i Jordanien och det heliga landet (ELCJHL).

– Det var en hektisk dag. Det var stort och jag förväntade mig inte att så många människor skulle vara där. Det var vackert och rörande att så många biskopar och präster som är kvinnor var där för att stötta mig, säger Sally Azar till Kyrkans Tidning. 

Hon växte upp i en prästfamilj, hennes far Sani Ibrahim Azar är biskop i ELCJHL, och hon visste tidigt att hon ville studera teologi. Men kallet till präst växte sig starkare under senare år. Efter åtta år med studier i Libanon och Tyskland började Sally Azar längta hem. 

– Det finns ingen exakt tidpunkt då jag upplevde att jag fick min kallelse, men under mina studier har jag hela tiden tänkt på min församling och min kyrka. Jag har tänkt på hur jag kan vara där och utveckla den teologi som redan finns och förändra saker som jag alltid har velat förändra.

Motarbetas av de andra kyrkorna i Jerusalem

Kvinnor har kunnat vigas till präster i ELCJHL sedan 2009 och kyrkan har bedrivit ett flitigt jämställdhetsarbete som bland annat lett till en förändrad familje­lagstiftning, den första i sitt slag i Mellanöstern. Detta hade skapat en stor acceptans för Sally Azars prästvigning inom ELCJHL. Men de tolv andra kristna samfunden som finns i Jerusalem har inte varit lika accepterande.

– Ingen av dem förstod riktigt vad en vigning skulle innebära eller så trodde de att det inte att skulle hända, så ingen sa något innan. Jag tror att det är därför som problemen med de andra kyrkorna visar sig nu, säger Sally Azar.

Det har hänt upprepade gånger att när hon mött präster från andra samfund så har de valt att inte sätta sig bredvid henne och de hotar ständigt med att inte komma till gemensamma evenemang om Sally Azar deltar. Några kyrkor har brutit kontakten med ELCJHL trots tidigare samarbete.

–  Det stör inte mig, vi visste alla vad vi gav oss in i och vilka konsekvenserna kunde bli. De andra kyrkorna säger att vi skulle ha förberett dem mer, men även om vi hade förberett alla kyrkor i 1 000 år tror jag inte att de hade ändrat sin syn på att prästviga kvinnor, säger Sally Azar.

Hon har ett gott stöd från sina kollegor i den lutherska kyrkan tycker hon, det gör det lättare att inte bli berörd. Ingen vågar säga något direkt till henne, men  hon poängterar att hon inte skulle ha några problem med att stå upp för sig själv om så var fallet.

– En del av mig har hela livet varit förberedd på att jag kommer att verka i ett patriarkalt samhälle, eftersom jag har växt upp i det. Samtidigt är det annorlunda att vara präst. Jag tror inte att du kan förbereda dig på det i min kontext, eftersom det inte har funnits någon kvinna som är präst här innan.

Ser fram emot församlingsarbetet

Efter prästvigningen har Sally Azar delat sin tid mellan den engelsktalande församlingen i Jerusalem och en församling i Beit Sahour, som ligger strax öster om Betlehem.

– Om jag inte hade blivit präst nu hade jag antagligen fortsatt med med doktorandstudier, men nu vill jag uppleva hela grejen med att vara präst i några år. Jag vill vara i församlingarna. 

Det Sally Azar uppskattar mest med församlingsarbetet efter drygt två månader i tjänst är mötet med människorna. Speciellt kul tycker hon att det är att hon har startat en ungdomsgrupp i Beit Sahour.

Vägspärrar försvårar arbetet

Att bo i Jerusalem och arbeta i Beit Sahour är dock långt ifrån problemfritt. Under en dag om kristnas situation i Mellanöstern som Lund stift arrangerade den 15 april, berättar Sally Azar om palestiniernas situation. 

– Vi har över 400 vägspärrar kring de palestinska områden. Och jag behöver ta mig igenom dem varje dag för att komma till min församling. Ibland måste jag ringa och säga att jag är en timme sen för att jag blir uppehållen vid en checkpoint. Det går inte att planera saker, för även om du har tillstånd kan de bestämma sig för att just i dag får du inte passera. 

Vägspärrarna sätts upp av Israel och finns dels längs gränsen mellan Israel och Palestina, men också mellan palestinska områden. 

– De besvärar mig djupt. Efter att ha varit borta så länge, så ser jag att det inte är normalt. När jag blir arg över saker som jag återupplever nu när jag har flyttat tillbaka, säger folk till mig “Du kommer att vänja dig igen”. Men jag är inte säker på att jag vill det. 

"Vi behandlas som andra klassens medborgare"

Sally Azar har tre identitetshandlingar. Inget av dem ger henne medborgarskap i något land och precis som många andra palestinier saknar hon rösträtt. 

– Som palestinier behandlas vi alla som andra klassens medborgare, det spelar ingen roll vilka dokument du har.  

Under föreläsningen i Lund berättar hon om hur viktigt ungdomsarbetet som ELCJHL bedriver är för ungdomarna i Palestina. Genom utbytesprogram får de en chans att prata med ungdomar i andra delar av världen och lära sig om varandras vardag. 

– Jag förstod vad frihet faktiskt är först när jag lämnade landet. Annars hade jag inte vetat att en mur inte är normalt, att checkpoints inte är normalt, att ha så många identitetshandlingar inte är normalt. Över tid har jag lärt mig det, men så många som växer upp i Palestina tror att det är normalt att ha det så.