Här älskas Svenska kyrkans liturgi - på persiska

Armenien rymmer många vackra, uråldriga stenkyrkor. Men här finns också oansenliga kyrkolokaler. I ett anonymt hyreshus i huvudstaden Jerevan har en trerumslägenhet förvandlats till hem för en persisk församling. Denna söndagseftermiddag är det samling som vanligt och när gudstjänsten väl börjar är det trångt i vardagsrummet som nu är kyrksal. 

Någon sätter på lovsångsmusik på uppskruvad volym och överröstar därmed tryckluftsborren på gatan utanför. Alla tar genast i så mycket de förmår. Här sjunger man innerligt och högt, sångerna verkar beröra människorna på djupet. Medlemmarna i församlingen är alla relativt nya i tron, och många har gjort stora uppoffringar för att kunna leva som kristna.

Egen översättning av liturgin till farsi

Efter lovsången blir gudstjänsten igenkännlig för den som är hemma i en svenskkyrklig miljö. Prästen Erik Johansson celebrerar mässan på engelska, men en tolk översätter den svenskkyrkliga liturgin till farsi eller persiska. 

Som avslutning välsignar biskop Mikael Mogren, som var på tillfälligt besök i Jerevan när detta reportage gjordes, församlingen. Och på väggen visas en bild av EFS-kyrkan Hammarbykyrkan i Stockholm.

Coronapandemin gav band till Sverige

Men varför har denna grupp kopplingar till Sverige? Under covidpandemin började perser i Jerevan att följa Hammarbykyrkans sändningar på farsi. Prästen Annahita Parsan, som själv talar farsi, fick kontakt med gruppen och har fungerat som deras präst på distans. Det är hon som har översatt den svenskkyrkliga liturgin till farsi. 

Sedan årsskiftet är Erik Johansson utsänd av EFS för att under 2024 tjäna som präst i församlingen. 

- Väckelsen bland farsitalande är väldigt fascinerande, och den är ju något som förstås inte bara sker här utan på många platser, säger han.

Liturgin ger en grund att stå på

Eftersom gruppen i Jerevan inte har en kristen tradition är de öppna för intryck från många håll, enligt Erik Johansson. Han vill förmedla en sund luthersk teologi till dem. Där är den svenskkyrkliga liturgin en hjälp.

- Det beror ju inte främst på att den är svenskkyrklig utan på att den är bra. Liturgin går tillbaka till synagogans gudstjänst och har en stor rikedom. Liturgin ger ju också en stabilitet, säger han.

Han upplever att de farsitalande uppskattar gudstjänsten.

- Man upplever att den skapar en identitet och tillhörighet, säger han.

Hoppas på en officiell översättning

Han är tacksam för översättningen av liturgin som Annahita Parsan har gjort, men skulle helst se att kyrkostyrelsen beslutade om en officiell översättning av kyrkohandboken till farsi.

- Det är ett akut behov. Att få den på farsi skulle skapa en självkänsla och en identitet, precis som jag tycker man såg när kyrkohandboken kom på sydsamiska, säger han.

Medlemmarna är tacksamma

Två av medlemmarna i församlingen är Masoud och Ehsan. De tycker båda att församlingen är till stor hjälp för dem. 

- Vi kommer inte från en kristen tradition, och det är mycket som vi behöver lära oss. När Erik är här på plats så hjälper det mycket, säger Masoud.

Ehsan tycker att relationer mellan människor blir bättre ju mer de lär sig om kristen tro.

- Relationer mellan familjer i kyrkan blir bättre, och relationer mellan män och kvinnor, säger han.

Några av de vuxna söker upp biskop Mikael Mogren, och önskar att han ska smörja dem med olja. Efter mötet med de farsitalande är han tydlig.

- Detta är viktigt svenskkyrkligt arbete, att ge människor en möjlighet att utöva sin tro.