I Jerusalem firas påsken i krigets skugga

Varje år vid palmsöndag går en procession från Olivberget ner i Jerusalem, som ett återskapande av Jesu inträde i staden för snart 2 000 år sedan. Detta skedde även i år, men med betydligt färre deltagare, berättar prästen Karin Ekblom. Den latinska patriarken av Jerusalem, kardinal Pierbattista Pizzaballa, inledde med att be alla deltagare att inte vifta med nationsflaggor, vilket ofta förekommer, utan enbart med palmblad och kvistar – som ett tecken på enhet, ett tecken på fred

- Det blev en stillsam marsch, utan det sedvanliga dansandet och trummandet. Det kändes som en fredsprocession, säger Karin Ekblom, vid Svenska teologiska institutet i Jerusalem.

Finns en spänning i staden

Trots kriget i Gaza och våldet på Västbanken så är det lugnt i Jerusalem, åtminstone på ytan. Enligt Karin Ekblom är människor nervösa och spända.

- Det finns oro, sorg och ilska. Känslorna varierar beroende på vilka man talar med, om det är med palestinier eller judiska israeler, säger hon.

Det som förenar är en uppgivenhet, då det saknas politiker som kan visa en väg framåt efter kriget.

- Det är ingen här som ser några ljusa framtidsutsikter.

Ensam i Födelsekyrkan

Påsken infaller i år på olika datum i olika traditioner. De västerländska kyrkorna firar nu, men de ortodoxa först i början av maj. Den judiska påsken, pesach, firas mellan den 22 och den 30 april.

Påsken brukar vara en mycket hektisk tid i Jerusalem, men nu har turister och pilgrimer ställt in sina resor dit. Karin Ekblom besökte nyligen Födelsekyrkan i Betlehem, och hon fick vara där ensam, i en kyrka som ett normalt är alltid är full av människor.

Påskfirandet kommer därför att vara annorlunda, men det kommer ändå att genomföras i Jerusalem, som vandringen längs Via Dolorosa.

- En avgörande faktor är hur mycket polisens begränsningar påverkar oss. Det är en väldigt stor polisiär närvaro.

Påsken kommer nära

Trots svårigheterna är det särskilt viktigt att fira påsk i år, menar hon.

- Det känns verkligen på riktigt: budskapet om att i det allra mörkaste så finns det hopp. Just denna gång lyfts Jesu lidande fram, att Jesus lider med de kristna i Gaza. Och vi får avsluta med det hopp som ändå finns i påskdagen, även i mörka tider.