Det finns ett sug efter mer. Både inom organiserad svenskkyrklighet och i det andligt sökande samhället utan självklar hemvist, har efterfrågan efter andliga praktiker blivit större de senaste decennierna.
Efter århundraden av, på det stora hela, påbjudet kyrkligt tolkningsföreträde från överhetens podier vill folket bli taget i anspråk. Fler vill använda kroppen, göra egna erfarenheter, mötas i – det något uttjatade – ögonhöjd.
Den andliga revolutionen som religionssociologerna Paul Heelas och Linda Woodhead forskade och skrev om för tjugo år sedan är av allt att döma här och den sköljer över både organiserad religion och nyandliga nätverk. Individualism, javisst, men också nya gemenskaper över kyrkliga och sekulära gränser.
Till de andliga praktiker som åtminstone till namnet blivit mer kända och nyttjade i Svenska kyrkan hör den ignatianska vägledningen. Många har hört talas om den, men känner kanske inte nödvändigtvis till vad den går ut på. Att öva sig med Ignatius av Loyola (2023) av Dominik Terstriep SJ vänder sig just till den som vill få en första introduktion till den andliga disciplin som av Ignatius själv kallas andliga övningar.
Utan att utnämna mig själv till expert på det ignatianska tänkandet, tycker jag att boken fyller sitt syfte väl. Tonaliteten är saklig, ömsint och jordnära. Jesuiten Terstriep skriver på ett förtroendegivande sätt. Andliga övningar beskrivs konstruktivt selektivt och pedagogiskt. Jag njuter av somliga formuleringar och antecknar flitigt spännande referenser. Det är då inte varje dag Brynolf av Skara kommer på tal!
I en tid då allt färre lever i en uttalat kristen livsvärld med dess berättelser, symboler och bibliska gestalter att relatera till, kan en bok som den här ge en saklig och inspirerande inblick i vad en medveten och fördjupad relation med Jesus skulle kunna vara. Också den som längtar efter balans och ordning och en ny och bättre riktning i livet, utan att fastna i självoptimeringsdiket, har mycket att hämta här.
Om jag skulle problematisera något så är det föreställningen att om vi inte övar oss andligen fördjupas inte relationen med Gud, den kan till och med förfalla. Det finns ett drag av måste som hela framställningen vilar på. Och om det finns ett måste önskar jag en metod och förhållningssätt som passar alla. Människor kan vara så tilltufsade av livet eller kyrkors härjningar med själslivet att ansträngningen som Ignatius omhuldar blir en så stor börda att den skymmer nåden.
Anna Malmqvist
