Från anslagstavla till mötesplats. Det är målet med andakterna som kyrkokansliets sociala medieredaktion sänder live på Facebook en gång i månaden.
Men hur gör du för att lyckas? Nätprästen Charlotte Frycklund och gruppledaren Lina Beutler delar med sig av sina erfarenheter.
Har du någon gång handskats med en teknikpryl har du garanterat också haft teknikstrul. Kan det gå fel, går det fel.
Det är också vad som händer minuterna innan nätprästen Charlotte Frycklund ska inleda andakten som ska sändas live på Facebook: Inlägget strular. I bakgrunden skränar en byggarbetare med något elverktyg. Och mikrofonen funkar inte.
– Spring ner till kansliet och hämta myggan!
Bara någon minut senare är redaktören tillbaka med den lilla mikrofonen som ska rädda sändningen.
– Hur många minuter är det kvar?
En kort sladd går mellan mikrofonen på Charlotte Frylunds kofta till kameran: det gäller att inte röra sig för mycket i någon riktning med risk för att riva hela riggen.
– Fyra. Men man kan dra över några minuter. Sedan försvinner inlägget, svarar Lina Beutler.
Charlotte Frycklund testar:
– Spänningen är olidlig när vi här i ärkebiskopens trädgård väntar på om livesändningen ska kunna fungera med ljud eller om vi bara ska köra textat. I sådana fall kan jag lika gärna sjunga.
Då slår domkyrkoklockan kvart i nio. Tystnaden sänker sig. Elverktyget hörs inte längre. Charlotte Frycklund får klartecken att börja:
– I dag får vi mötas i bön och andakt. Du som vill, skriv det som du vill be för som en kommentar här under livesändningen så kommer en av oss be med dig.
Fem minuter och femton sekunder senare är sändningen över:
– Då är vår andakt avslutad, men vi kan fortsätta samtalet och gemenskapen i vårt kommentarsfält. Gå nu ut i världen omsluten av Guds kärlek och Guds frid.
Och samtalet fortsätter. Ett par veckor senare har videon 157 kommentarer, 16 delningar, 413 likes och 12 000 visningar. Och till varje bön och kommentar – ett svar, en bön, en omtanke.
– Men det finns något omedelbart i att be tillsammans för folk som tittar direkt. Man ser att det strömmar hjärtan över skärmen, säger Charlotte Frycklund.
Den första livesändningen gjorde de på allhelgonadagen 2017. Men regelbundet blev det först i och med fastan förra året, då de sände varje fredag.
– Det var vår inlärningsperiod. Sedan har vi kört fyra per halvår.
Det som vägleder är kyrkoåret, regelbundenhet och en tid som passar människors liv. Som denna sändning som startar 8.45.
– Vi är mitt i vardagen. Någon som sitter på bussen eller vid frukostbordet. Att kyrkan är mitt i byn – fast i den nya byn som kallas de sociala nätverken. Och var ska vi annars vara när vi finns på fängelser, på sjukhus, äldreboenden och fritidsgårdar? säger Lina Beutler.
Men de har också testat helger och kvällstid med gott resultat, exempelvis på Förintelsens minnesdag och Allhelgonadagen.
– Där tror jag att vi nådde dem som faktiskt behövde en gudstjänst eller andakt som kom till dem.
I sociala medier pockar hela tiden något nytt på din uppmärksamhet. I en kyrkbänk går det inte lika lätt att swipa bort det du upplever. Hur ser du på det?
– Fast man kanske gör det mentalt? Det vet vi ju inte. Här kan vi se hur länge de har tittat och när de slutar.
Vad statistiken visar är att deltagarna slutar titta ”under longörer” – vid långa ljus-tändningar eller förberedelser inför en sång.
– Men även om man tittar en minut och får en kort bön i sin vardag. Så är det mer än vad man skulle fått annars.
– För mig är det ett ganska befriande sätt att vara kyrka. När man behöver oss så finns vi där.
Hur förflyttar vi oss från att vara anslagstavla till mötesplats, från megafon till samtal?
Lina Beutler, gruppledare för kyrkokansliets sociala medier-redaktörer
Innehållet ska vara lätt att ta till sig, berättar Charlotte Fryckund. Men att det är lättillgängligt är inte detsamma som att det är enkelt, fyller Lina Beutler i. Svårare ämnen har också gett stor respons, en viktig lärdom sedan starten.
De kommentarer som ramlar in under sändningen är innerliga och personliga. Sällan elaka eller dömande.
– Då kan vi bara dölja den kommentaren och kanske prata med den personen om dennes gudsbild.
De döljs också om någon skriver något avslöjande – adress, skola, för- och efternamn. Och ibland fortsätter diskussionen i Messenger, Facebooks app för meddelanden och chatt.
– Men vi ber ju ändå, säger Charlotte Frycklund.
Sorg, oro och ensamhet är vanligt förekommande i kommentarsfälten. Hur är det att som präst hantera behov av själavård och den absolut tystnadsplikten i de sociala medierna?
– De andra redaktörerna [på kyrkokansliets sociala medier-redaktion] har tillgång till vår Messenger. Så det får vi skriva ibland, att det här omfattas inte av tystnadsplikt, andra människor kan läsa det här. Men självklart behandlar vi det du skriver med respekt.
– Min bild är att de som använder det öppna rummet är väldigt medvetna om att de gör det. När jag var församlingspräst och hade fyra barn med mig till Ica, och jag bara skulle hem och få i dem mat – så kommer ändå någon vid fruktdisken och säger: ”Jag skulle vilja prata om döden.”
Anledningen? Att det upplevs som mer besvärande att boka en tid, tror Charlotte Frycklund.
– Och om man då överför det till Facebook, så tror jag att det känns mycket mera avspänt att sitta framför sin skärm och skriva sin stora fråga. Då törs jag ställa den. Jag syns inte och har ingen relation med den präst som jag pratar med.
Tidigare sände de live från biskopsvigningar och klockringningar – något som berättar om kyrkan. Andakterna är att vara kyrka på nätet.
– Det är något vi funderar på i många delar av det vi gör: hur förflyttar vi oss från att vara anslagstavla till mötesplats, från megafon till samtal? säger Lina Beutler.
Precis som att det finns olika ”nivåer” på gudstjänstlivet i kyrkan – från mikrogudstjänster till högmässor – har Facebook-andakterna en plats.
– Och eftersom det inte finns någon kyrklig ordning för hur man gör det här, så får vi uppfinna en och lära oss lite varje gång.
Vad har de då lärt? Bön, psalm och bibelord måste vara med. Musik behövs men hela psalmer blir för långt, en vers räcker. Texterna måste vara pang-på förberedda.
– Man säger inte så mycket, men det man säger behöver vara väldigt genomarbetat, säger Charlotte Frycklund.
En förhoppning är att fler församlingar ska sända live och vara ”kyrka på nätet”. Uppmaningen är att våga testa. Förberedelser är bra, om det inte hämmar.
– Det är bättre att börja än att bara tänka ett halvår. Om man bara provar så kan man alltid justera. Jag har inte tittat på våra första livesändningar, men de var nog längre och mer fulla av ljuständningar, säger Charlotte Frycklund.
– Den sämsta sändningen är den som inte blir av, säger Lina Beutler.
Ett tips är att livesända förberedelserna inför gudstjänsten: vaktmästaren som hänger upp psalmnummer, kyrkomusikern som går igenom psalmer, kyrkvärdarna som förbereder.
– Det finns mycket helig handling i förberedelserna, säger Charlotte Frycklund.
Finns det en risk i att skada förtroendet om det blir riktigt dåligt?
– Den största skadan är när man inte står kvar och tar emot de reaktioner man får. Ibland när folk sticker ut hakan så står man inte riktigt pall. Det är viktigt att inte bara lämna folk med tankar. Risken finns alltid att du gör bort dig, men det gäller att våga och vara konstruktivt kritisk, säger Charlotte Frycklund.
– Men om det skrämmer oss så oerhört mycket att vi inte är där – då är det ett problem.
Vad blir nästa grej?
– Så fort det dyker upp någonting nytt så försöker vi vara på det och fundera på hur vi kan använda det som kyrka, säger Charlotte Fryklund.
– Och det kommer att växa. För den nya generationen är uppvuxna i det här.
Vad vill du göra och berätta?
Några exempel: Frågestund med prästen, önskemusik med kyrkomusikern, live-föreläsning med frågor och synpunkter, en liveinstruktionsfilm.
Annonsera och tipsa dina följare om sändningen. Be om frågor i förväg om det är en frågestund.
Ha en tanke och en röd tråd. Lista det du vill förmedla under sändningen.
Förbered den första minuten noga – det är nu du fångar uppmärksamheten. Planera också hur du avslutar.
Presentera dig och berätta om vad livesändningen ska innehålla. Nya tittare kan tillkomma så presentera dig gärna flera gånger under sändningen.
Bra bild! Använd stativ. Även små skakningar stör.
Bra ljud! Använd en mikrofon/mygga. Telefon utan mikrofon tar upp mycket störande ljud
Horisontellt eller vertikalt beror på kanal. Horisontellt på Facebooksida och vertikalt på Instagram live. Gör en testsändning och kolla.
Innan du trycker på ”starta” så kan du i vissa kanaler skriva en kort inläggstext som kommer upp tillsammans med din video.
Avgör om livesändningen ska gå att se i efterhand eller försvinna när den är över. Många tittar i efterhand.
Svara på kommentarer och skapa dialog.
Texta gärna. Skapa en undertextfil (srt) som du laddar upp till Faceboook i efterhand med exempelvis programmet Amara. Instagramsändningar kan ännu inte undertextas i efterhand.
Tipsa dina följare att se videon i efterhand. Om du har haft gäster, be dem dela i sina kanaler.
Sänd gärna tillsammans med någon annan. Den bakom kameran ser till att sändningen går ut som den ska, och kan förmedla frågor och kommentarer till den framför kameran.
Ha roligt och prova er fram. Våga vara er själva. Det personliga och äkta vinner i längden.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.