– Vi kvinnor kan flytta fram våra positioner. Jag tror att kyrkan är mer redo för den dialogen nu än när jag kom till Sverige som barn, sade Syrisk-ortodoxa Broula Barnohro Oussi, projektledare i Södertälje kommun som har en stor andel invånare med rötter i Mellanöstern.
Hon talade om religionens roll för att skapa samhörighet och trygghet för nyanlända. Men samtidigt försöker Broula Barnohro Oussi som feminist förändra kvinnans plats i en kyrka där kvinnor varken får bli präster eller beträda altaret. Hon är försiktigt optimistisk.
Till en början var dock segregationen begriplig och förståelig, menade Broula Barnohro.
Anna Hjälm, som arbetar inom Svenska kyrkan med projektet En värld av grannar, höll med.
– Den första generationen håller ofta fast vid gamla traditioner, men alla grupper rör sig värderingsmässigt. Och det kan vara enklare om man redan kommer från en minoritetskultur och man därför är van vid att förhålla sig till majoriteten, och kanske svårare om man kommit från en majoritetskultur och man blir en minoritetskultur i Sverige. Det skriver religionshistorikern Eli Gönder om.
Trots sommarvärme och lång kö till glasskiosken var det fullsatt i det syrefattiga seminarietältet under Myndigheten för stöd till trossamfunds samtal på temat religion och segregation under Järvaveckan.
På kort tid har Järvaveckan etablerat sig som en mötesplats för politiska samtal i ”utsatta” områden som Rinkeby, Tensta och Hjulsta. Veckan kan ses som minoriteternas inbjudan till majoritetssamhället och alla ville vara där. Till och med statsministern. Intresseorganisationer, myndigheter och företag har stått i kö för att få en åtråvärd tältmonter på Spånga idrottsplats.
Kampen om platserna har varit tuff. Spånga-Kista församling hade ett tält under veckan men Equmeniakyrkan i Tensta lyckades bara få ett litet tält för en av fem dagar. 100 organisationer, myndigheter och företag fick plats i år. Förra året va de 30.
Även kampen för religionsfrihet diskuterades under Myndigheten för stöd till trossamfunds samtal. Frågan har fått en ny inriktning de senaste åren. I stället för att gälla rätten att utöva religion handlar den nu om ifall det är en mänsklig rättighet att få slippa religion.
Ulf Gustavsson, förbundssekreterare för Humanisterna, är kritisk mot böneutrop och den i hans ögon orättvisa fördelningen av offentligt stöd till just trossamfund. Men samtidigt är han också kritisk mot utvecklingen i Bromölla, där muslimer förbjuds att be på arbetstid.
– Alla har rätt till raster och rökpauser. Och ingen kan väl må dåligt av att se någon annan be.
Elena Namli, professor etik vid Uppsala universitet, är oroad över krafter som vill rensa det offentliga rummet på religiös praktik.
– Det berövar oss på en viktig erfarenhet och vi behöver öva oss i att utöva tolerans. Framför allt drabbas minoriteter hårdast. Det som har hänt i Bromölla handlar om islamofobi.
Haider Ibrahim, ordförande i Islamiska shiasamfunden i Sverige, håller med om att allt fokus på islam handlar om rädsla för att muslimer ska ta över hela samhället.
– Man skapar en fiende mot vilken man skapar sin identitet. Det är farligt, menar Elena Namli.
Det hettade till från ett oväntat håll när en ung muslimsk man öppet läxade upp Haider Ibrahim, för att hans församling inte har offentliga böneutrop.
– Det står ingenstans i Koranen att böneutropen ska vara offentliga. De är till för församlingen och idag har vi klockor och smartphones, menar Haider Ibrahim.
