Det är utgångspunkten för biskop Martin Modéus syn på de bägge versionerna.
Martin Modéus har tidigare skrivit om skiftet från Fader vår till Vår Fader. En motivering när Svenska kyrkan bytte var att den modernare versionen lättare skulle förstås av ovana gudstjänstfirare. Men just de ville enligt honom inte ha den – för dem var inte bönens innehåll det viktigaste, utan det symboliska.
– Vi har under väldigt lång tid varit på väg mot att bara använda Vår Fader. Det är klokt att använda den och försöka återplacera Herrens bön i folkdjupet som en gemensam kristen text. Att den är just gemensam är väldigt betydelsefullt, säger Martin Modéus.
Om valet av bön säger han:
– Så långt det är möjligt bör man använda den nya, men man behöver inte vara istadig. Det är klokt att vara lyhörd och generös när människor efterfrågar Fader vår.
Han tror att det stämmer att inte heller Fader vår är allmänt känd längre.
– När förändringen gjordes var Fader vår en av de sista gemensamma texterna som svenska folket hade. Den hade inte sin största betydelse i att vara begriplig – men inte heller nationalsången är helt begriplig – men den var viktig för att skapa band mellan generationer, inom landet och internationellt.
Hur ska kyrkan uppnå samma gemenskap kring Vår Fader?
– I programmet Lärande och undervisning har Vår Fader en jätteviktig plats. Kyrkan har gjort ett val – nu jobbar vi vidare utifrån det. Konfirmandundervisningen, dopsamtalen, alla andakter är några ställen där den kan övas in.
Hur ser du på klyftan som skapas mellan gudstjänster och kyrkliga handlingar genom att olika versioner används?
– Man ska inte utgå från att besökare vid de kyrkliga handlingarna inte känner till kyrkan. Då tar man vare sig kyrkan eller människor på allvar. Ganska många är konfirmerade och har lärt sig Vår Fader. På sikt kommer vi att använda Vår Fader, det är jag övertygad om.
