Jourhavande präst ersätter inte församlingars själavård

Svar till ”Det måste bli enklare att få träffa en präst i själavård” i Kyrkans Tidning nummer 21

Vi lever i dag i ett samhälle där den ”existentiella vilsenheten” ökar och den psykiska ohälsan eskalerar och det är ofta svårt, ja nästan omöjligt att få tillgång till samtalsstöd eller terapi med en vanlig inkomst. Därför vänder sig allt fler till kyrkorna och söker hjälp för samtalsstöd.

Människor har alltid vänt sig till kyrkan i kriser och för själavård, men nu vänder sig allt fler till kyrkorna och söker samtalsstöd, ibland med hänvisning från vårdcentraler och psykiatri. Vi måste som samhälle på olika sätt uppmärksamma denna utveckling. Denna utveckling är en del av ett komplext orsakssammanhang och vi kan som kyrka inte täcka upp för alla brister i samhället, men vi kan inte som kyrka avvisa en människa i nöd. Samtidigt har vi som kyrka ett profetiskt kritiskt uppdrag när vi ser en destruktiv utveckling i samhället.

Själavård och andra människostödjande funktioner är en av den kristna kyrkans grundläggande uppdrag och är en del av själva kyrkans DNA. Detta är djupt förankrat i den kristna självbilden bland annat utifrån Jesu programförklaring (Luk 4:18-19), Kristi kropp-tanken och den kristna etiken (Matt 25:35-40). En kyrka utan själavård och människostödjande funktioner är inte Kristi kyrka!

Svenska kyrkan har på olika sätt i dag organiserat själavården och de människostödjande funktionerna bland annat genom institutionssjälavården, samtalsmottagningar, Kyrkan i högskolan, jourhavande präst, diakonimottagningar med mera.

Detta innebär inte att församlingar och pastorat inte fortsatt har en själavårdande grundfunktion i allt man gör och att det ingår i varje prästs och diakons uppdrag att bedriva själavård. Detta är relativt känt, inte bara av de som står kyrkan nära utan av de allra flesta människor i vårt land.

Som medarbetare och ideella gör vi många goda insatser och många söker sig till våra kyrkor och församlingshem, men när vi nu av många skäl tvingas att prioritera i kyrkans verksamheter så har kanske själavården inte alltid prioriterats eller betraktats som en av församlingens kärnverksamheter. Om det är så att det är svårt att nå en präst eller diakon för samtal, är det då en fråga om prioritering eller en fråga om organisation? En man som vände sig till en av oss som jobbar i jouren frågade varför vi inte har någon ”kundmottagning” när man söker samtalsstöd i den lokala församlingen. Vi vet att många präster och diakoner önskar att prioritera själavården, men att det inte alltid finns utrymme i hur deras tjänster är utformade.

Prioriteras själavården hos till exempel präster i deras arbetsbeskrivningar och får de adekvat utbildning, fortbildning och handledning i detta krävande uppdrag? Cecilia Melder har vid ett flertal tillfällen i Kyrkans Tidning hävdat att präster inte ges tillräckligt med utbildning och krav på egen bearbetning samt handledning inför själavårdsuppdraget. ”När du får samtal från en sörjande människa eller en som oroas, lägg då allt annat åt sidan”, sa en mentor till en ung präst. ”Det finns inget viktigare än att möta en människa i nöd”. Är detta en hållning som uppmuntras i dag?

Vi präster som sitter i jouren, som jourhavande präst, hänvisar ofta till de lokala församlingarna och pastoraten för uppföljande samtal och själavård, som vi inte kan ge i krissjälavården. Vi förutsätter att de som vänder sig dit blir väl mottagna. Vi ser oss själva som en förlängning av församlingens själavård, men tyvärr är det många medarbetare i våra församlingar som tänker att jourhavande präst ersätter själavården i den lokala församlingen. På en del församlingars hemsidor hänvisas den som söker själavård till jourhavande präst. Detta är en missuppfattning! Jourhavande präst är en krissjälavård och ersätter inte den vanliga församlingssjälavården. Svenska kyrkan har ett stort förtroendekapital när det gäller själavård och människostödjande funktioner. Det är viktigt att vi som kyrka fortsätter att värna om detta! Förtroende tar lång tid att bygga upp, men kan mycket lätt raseras.

Anders Anderberg, samordnare jourhavande präst Göteborgs stift 
Conny Brandell, tidigare präst och terapeut inom psykiatrin, jourhavande präst