Receptspecial: Godbitar från Julbordet i Rosersberg

En mjuk pepparkaka gräddas sakta. Från ugnen sprids ljuvliga juldofter. Kryddnejlika. Kanel. Kardemumma. Ingefära.

Flinka fingrar fixar snabbt nästa steg. Frostingen som ska prickas med ett rött mönster, frysta lingon. De flesta ingredienserna är ekologiska och alla är laktosfria. Livsmedelspriserna har skenat så det gäller att planera inköpen, säger Ingela Lee, husmor med bas i Rosersbergs församlingsgård, Märsta pastorat.

Omedelbar succé

Alla som har möjlighet i personalen hjälper till vid jullunchen, särskilt kollegan Lisbeth Rehnberg som bland annat välkomnar gästerna med glögg. Dagen innan hjälper volontärer till för att allt ska hinna bli klart.

– Det är sjätte jullunchen som jag förbereder. Favoriterna på julbordet återkommer år efter år. Inlagd sill, gubbröra, gravad lax. Ibland är det mer tillfälliga rätter som kycklinglevermousse och kalvsylta. Efterrätterna är en buffé med små godsaker, som saffranspannacotta och passionstryfflar.

Ingela Lee hade jobbat tio år som kock på en förskola när Märsta pastorat behövde en husmor. Hon sökte och fick jobbet. Och det blev en omedelbar succé säger volontären Marguerite Hammar, 92 år ung, som är på plats när Kyrkans Tidning besöker Rosersberg.
 

2022 går julbordsdukningen i rött och vitt och Marguerite Hammar står som vanligt för den delen av förberedelserna. Borden pryds av kvistar med bär, domherrar och ljust porslin på krossad sammet – ett fynd från Jula, får vi veta. I fönstren lyser vita julstjärnor.

Servetterna är av styvare papper, nästan som tyg, för att brytningen ska ge bästa resultat i den trekantiga festvikningen. Marguerite går runt bordet och mäter avståndet mellan bordskant och tallrik med en pekfingerknoge.

– Det handlar om att gästen ska känna sig välkommen och omhändertagen. Dukningen är oerhört viktig. Det ska vara harmoni. När en gäst sätter sig ner ska han eller hon inte behöva justera bestick och tallrik. Det ska vara noggrant från början, inget hafsverk, säger hon.

Om tallrikarna är mönstrade ska mönstret på förrätts- och huvudrättstallrik vara i fas med varandra. Bordsdekorationerna ska vara låga så att gästen har fri sikt. Bordsseten placeras mitt emot varandra för god ögonkontakt. Om det estetiska är på plats, kan gästen njuta ännu mer av maten, förklarar Marguerite Hammar. Mellan 60 och 70 personer brukar komma på jullunchen. Runt 25 på en vanlig träff i veckan.

Kompletterar varandra i köket

För sex år sedan blev det en lucka mellan husmödrarna i församlingsgården i Rosersberg. I väntan på att Ingela Lee skulle börja, klev Marguerite Hammar in.

– Det var inte många månader jag jobbade men jag gjorde vad jag kunde, säger Marguerite Hammar som då var 86 år. Nu arbetar hon som volontär på tisdagsträffarna och ibland på soppluncherna på fredagar.

– Allt jag kan och gör här i församlingen, har jag lärt mig av dig, säger husmor Ingela Lee och kramar om Marguerite.

– Äsch, du kunde allt innan. Du är en helt fantastisk husmor. Du har alla kvaliteter som krävs. Att vara husmor är inget lätt uppdrag, man ska se varje person som kommer hit och ha ett fint sätt mot alla. Den som kommer till församlingsgården ska känna att husmor bryr sig om just mig. Det lyckas du med.

– Och så kompletterar vi varandra bra i köket. Vi behöver inte prata om vad som ska göras. Vi ser, säger Marguerite Hammar och skrattar.

"Årsrika människor"

1961 började hon jobba på Civilförsvarets skola som senare blev Räddningsverkets skola. Ämnet var fältmässig förplägnad och det är nog många som i dag skulle vara glada att få ta del av hennes färdigheter. Att laga mat ute i skogen med hjälp av en lågtryckspanna eller den Sundelinska pannan, konstruerad för att till exempel koka 300 liter ärtsoppa, är inga problem för Marguerite.

Nu inskränker sig hennes arbete på Räddningsverket till skademarkör på olika övningar, främst för brandmän. Förr undervisade hon även i praktisk sjukvård och det har visat sig komma till nytta i många situationer.

– De senaste tio åren har jag regelbundet kommit till församlingsgården. Jag trivs väldigt bra här. Det är främst äldre som kommer hit. Eller äldre och äldre, jag tycker om Barbro Westerholms begrepp årsrika människor. Vid något tillfälle genom åren har någon svimmat. Då har jag tack vare min yrkesmässiga bakgrund vetat vad vi skulle göra.

Sprang sex kilometer varje dag

Hon håller sig i god form och hon tror att det har betydelse att hon rörde på sig mycket som barn. Varje dag sprang hon till skolan, tur och retur sex kilometer från hemmet på Hagagatan inne i centrala Stockholm till Statens normalskola på Riddargatan. Sitt första jobb hade hon som 18-åring på Överståthållarämbetet.

– Det var så fruktansvärt tråkigt och jag sa till mamma: Hur ska jag stå ut? Tänk på något roligt när du gör något tråkigt, sa hon. Det gjorde jag och det är det bästa råd jag fått i livet. Det har jag använt mig av många gånger.

Blivit tuffare för människor

Tillbaka in i köket igen där Ingela Lee jobbar med de olika godsakerna. Den största skillnaden mellan att vara kock på förskola och husmor i en församling är att förskolan hade en fast matsedel under en månad, som hon lagade om och om igen.

– Till slut kunde jag allt utantill. Jag trivdes bra med att arbeta nära barnen men här har jag mycket större frihet med matlagning och bakning och kontakten med alla som kommer hit är rolig och spännande. Jag är nära verksamheten. Min chef är församlingsherde här i Norrsunda församling och jag tycker att vi har bra dialog. Hon lyssnar. Det vi gör har betydelse, det känns.

– Vi har vår viktiga verksamhet här i församlingsgården. Men i pastoratet har vi också matkassar som delas ut av diakoner i Valsta. Det har blivit så mycket tuffare för många människor.