"Ingen annan bransch reflekterar över avskedsfraser som kyrkan"

Då och då dyker det upp en fråga i ett forum eller hos en etikett- eller språkexpert om hur man lämpligast bör avsluta sin mejl. Svaret brukar vara något i stil med att med vänlig hälsning är ett säkert kort som alltid fungerar.  

När prästen Ludvig Lindelöf tidigare i år frågade på Twitter hur folk avslutade sin mejl var det många som ville dela med sig. Framförallt var det många som reagerade på att han undrade om det fanns någon mer som upplevde avslutningshälsningen allt gott som töntig.

–  Det finns något töntigt kristet över allt gott. Jag vet inte riktigt vad det innebär egentligen? Det är en märklig formulering. Jag började fundera på vad det betyder och hur det uppfattas, säger Ludvig Lindelöf. 

Väckte starka reaktioner

Några höll med honom. En twitteranvändare skrev: “Allt gott är inte töntigt, det är avskyvärt. En kletig intimitet som jag inte har bett om.”

För andra var det helt naturligt att använda frasen. “Jag tänker utan betänkligheter fortsätta att skriva allt gott. För jag menar det”, skrev en användare. 

– Folk har väldigt starka åsikter om det, vilken förvånade mig eftersom jag tänker att ingen läser avslutningsraden ändå, säger Ludvig Lindelöf. 

Sedan han prästvigdes för tio år sedan har allt gott varit hans standardfras. Frasen finns med som avslutning på ett brev i Apostlagärningarna och Ludvig Lindelöf berättar att han använde orden med känslan att “det är så man avslutar sin mejl som präst”.  

Men svaren på tweeten visade att det är en fras som är minst lika vanlig utanför kyrkans sfär. 

– Allt gott funkar absolut i sekulära sammanhang. Det är frikopplad från Bibelordet och ses som en fin hälsning bara.

Avskedsfrasen kan vara symbol för kyrkosyn

Att avsluta sitt mejl med pax et bonum, Guds rika välsignelse eller Herren lever! är dock avskedsfraser som troligtvis bara återfinns hos kristna. En snabb avläsning i mejlkorgen för den som har kontakt med svenskkyrkliga personer visar att “med vänlig hälsning” är mycket vanligt, men att det finns en uppsjö med varianter av fridshälsningar, latinska bevingade ord och bibliska referenser.  

– Jag uppfattar det som en markering eller positionering. Skriver någon i Kristus så står det också för en kyrkosyn. Skriver någon din tillgivne broder i Kristus så skulle jag lätt kunna tänka att det är en högkyrklig person, säger Ludvig Lindelöf. 

Han har aldrig upplevt att någon annan bransch reflekterar över lämpliga avskedsfraser på samma sätt som kyrkan gör. 

– Det finns alltid en tanke i kyrkan om vem som är mest kristen. Och att avsluta mejl på ett väldigt kristet sätt, sätter ju mig i en position där jag är mer kristen än den som bara svarar med vänliga hälsningar. 

Nyårslöfte att använda med vänlig hälsning

Efter diskussionen på Twitter har Ludvig Lindelöf lämnat allt gott och avslutar numera sina mejl med vänliga hälsningar. Det känns tråkigt, säger han. Samtidigt är det något som funkar i alla lägen och som kan anpassas vid speciella tillfällen.  

– Så mitt nyårslöfte och förhoppning för 2023 är att alla i Svenska kyrkan nu börjar använda med vänlig hälsning och skippar de här märkliga, bibliska hälsningsfraserna, säger han. 

Aversionen mot de mer kristet betonade hälsningsfraserna kan sammanfattas med Ludvig Lindelöfs känsla av ett mejl inte ska vara en predikan. Ett mejl är kommunikation. 

–  Det är stora existentiella frågor som växer ur det här. Det handlar om den mänskliga kommunikationen och den är vi aldrig klara med. Vi är språkliga varelser och språk betyder så mycket för oss, säger Ludvig Lindelöf. 

– Det är lite som en bön. När jag ber för världen eller för en händelse, då erinrar jag ju den händelsen, den växer upp inom mig och blir aktuell. Och precis så är det när jag skriver en hälsningsfras, personen växer upp inom mig. Nu formulerar jag min vänliga hälsningar till dig, vilket betyder att jag också tänker på dig i denna stund.