Kören får sitta på bänken – ett tag till

Innanför Tuna kyrkas inre portar står, som i så många andra svenska kyrkor nu, handspritsflaskor. Men de här är klädda i mässhakar, ordnade av Kiladalens församlings textilgrupp.

I bänkarna har kyrkomusikern Helena Wanrud placerat ut psalmböcker för att markera sittplatserna inför tisdagskvällens övning med kyrkokören.

– Vi har bestämt att vi övar här i kyrkan i stället för i församlingshemmen, så att vi säkert ska kunna hålla avstånd, säger hon.

– Jag ska erkänna att jag ibland har undrat om det skulle finnas någon kör kvar nu efter ett och ett halvt år. Men när vi började i mitten av september kom alla utom tre, och de hade anmält förhinder. Vilken lycka det var! Det finns en stor längtan efter att få sjunga tillsammans igen.

På onsdagarna övar de båda barnkörerna i samband med Onsdagsöppet i Tuna församlingshem, och gospelkören med ungefär 40 sångare har också börjat med sina repetitioner. Pensionärskören kan förhoppningsvis komma i gång efter nyår.

Helena Wanrud har en mikrofon framme – tidigare har hon aldrig använt ljudanläggning vid övningarna, men i kyrkorummets akustik behövs det. Alla har fått veta att de ska ta med sig eget kaffe eller te, och när de kommer får de en fikapåse att ta med till bänken.

– Före pandemin var det hembakat som vi turades om med. Nu är det jag som ordnar fikabrödet, berättar hon. Fikapausen är ju en viktig punkt, så vi gör så att alla får sitta kvar på sina platser och prata bara med grannarna.

I Kiladalens kyrkokör har många varit med länge, och det är en av orsakerna till att församlingen är så noga med hur omstarten ska gå till.

– Många av körsångarna är över 70, och då löper man ju högre risk att bli sjuk. Vi håller avstånd till varandra av respekt och hänsyn och kärlek. Alla är så måna om att få sjunga tillsammans, så det är med glädje vi har följt restriktionerna nu fram till den 29 september, och vi kommer att fortsätta att hålla avstånd och att tvätta och sprita händerna.

Vid den första repetitionen fick hon höra lite om hur alla mår.

– Hälsan i kören är mycket god, och det är bara någon enstaka som har varit sjuk i covid-19 under den tid när vi inte har setts. Det måste väl vara alla år av körsång som har gjort att vi har klarat oss så bra? säger hon.

Helena Wanrud arbetar fackligt och har sett hur både restriktioner och borttagna restriktioner påverkar kyrkomusiken.

– Jag har känt mycket vånda och längtat mycket, säger hon. Och det läggs ju ett så stort ansvar på oss som leder körer. Många av oss är ju ensamma som ledare för våra körer, och det har blivit så många fler arbetsområden att ta hand om nu, kanske särskilt för oss som arbetar på landet.

Ett riskmoment som det har talats om i många sammanhang är de platser där många människor rör sig vid samma tidpunkt. Nu har kyrkporten blivit ett sådant, och Helena Wanrud har planerat för att få det att fungera:

– Vi börjar slussa in vid sex och sjunger från halv sju. Sedan har vi utslussning mellan halv nio och nio. Det är inte helt enkelt trots att restriktionerna för körsång togs bort för ett tag sedan – vi vill ju att alla ska känna sig helt trygga. Så vi börjar försiktigt. Men nya körsångare är också välkomna. Det är de alltid.

Kiladalens kyrkokör består av både sångare som bor i församlingen och en hel del som kommer åkande, bland annat från Nyköping. Många men inte alla har vid något tillfälle bott i församlingen.

– Jag är själv uppväxt i körerna här, berättar Helena Wanrud. När jag var med i barnkören i Tuna kom Fjedur och Anders Nyberg och hade kurs med oss. Det var fantastiskt. Jag hoppas att vi ska kunna sjunga lite afrikanskt snart igen.

– Gospelkören är ju den som sjunger mest gospel, men vi gör det ibland med kyrkokören också. Vi har varit med på Taizégudstjänsterna och sjungit de sångerna, och vi har sjungit Händels Messias och folkmusikmässor som Träd in i dansen och I välsignan och fröjd. Före pandemin började vi öva på den nicaraguanska bondemässan.

Alla körerna är med och sjunger i församlingens söndagsgudstjänster, och det har förstås varit tomt utan dem ett bra tag nu. Också det kommer i gång i höst, steg för steg, först med halva kyrkokören vid varje tillfälle.

– I kyrkokören har vi börjat med att sjunga ur psalmboken, säger Helena Wanrud. Det finns så mycket bra i den! Och det finns så mycket vi kan göra i gudstjänsterna: vi sjunger psaltarpsalm, sjunger fyrstämmigt i psalmer, lägger till en diskant …

– Vi får använda gradänger (trappstegsformad avsats, red:s anm) igen och se hur vi kan göra för att hålla avstånden. Det är så speciellt med körsång, för egentligen behöver man ju stå nära om man ska kunna höra varandra bra och sjunga tillsammans. Men jag ska peppa körsångarna att komma och stötta sången i gudstjänsterna de söndagar när vi inte är med som kör också. Det betyder mycket när de är med!

En sak som uppstod under pandemin kommer att fortsätta: adventsmusiken.

– Till alla fyra lördagarna under advent hade vi spelat in musikprogram, berättar Helena Wanrud. I år ska vi försöka göra konserter som man får komma på också, men de inspelade konserterna blev ett nytt tillskott.