– Det ser ut som en hårresande ökning 2019 i jämförelse med 2018. Gällande inbrott har det ökat med cirka 40 procent. För stöld av kulturföremål har det ökat nästan 55 procent, från 170 till 263, säger Maria Ellior, nationell samordnare för kulturarvsbrott hos polisens nationella operativa avdelning (Noa).
– Men för att se om kyrkostölderna ökat skulle man behöva höra med varje stift för att fråga om de sett någon ökning, säger hon.
För även om det förefaller ha skett många stölder under 2019 är det svårt att säga om det är specifikt kyrkor som drabbats, eftersom alla kulturinstitutioner går under gemensam brottskod.
– Vi har begärt en särskild brottskod för till exempel kyrkor hos Brå för några år sedan. Det skulle ge en mer precis bild av statistiken för stölder och inbrott hos en specifik kulturinstitution. Jag vet inte om kyrkan själva gör research och har en uppfattning om stölderna ökat, säger hon.
Det finns en mycket stor osäkerhet gällande siffrorna även gällande det faktum att Kyrkans försäkring, som har cirka 70 procent av kyrkans egendom försäkrad, inte har sett någon ökning, utan snarare tvärtom, berättar hon vidare. Hon har inte pratat med andra försäkringsbolag om hur det ser ut hos dem.
– Man får också komma ihåg att självrisken kan göra att anmälan om stöld inte alltid görs till försäkringsbolagen och att stölden därför inte blir känd för dem, säger hon.
Maria Ellior påpekar att brottskoderna också skulle kunna omfatta stölder gällande annat än kulturföremål, exempelvis stölder från andra platser än kyrkorummet.
– Om en gräsklippare eller lövblås har stulits ur ett förråd hos en kyrka, kan det vara fullt möjligt att stölden i anmälan getts en felaktig brottskodning.
Maria Ellior har nyligen informerat om den nya statistiken i sin samarbetsgrupp där kyrkan, museum, riksarkivet och en rad andra myndigheter ingår, och hon säger att statistiken skulle behöva analyseras.
– Svenska kyrkan ska kanske själv fundera på hur stor andel man står för av ökningen. Jag antar att de måste analysera den informationen när det förefaller vara en ökning, även om det är flera kulturinstitutioner som omfattas av samma brottskoder.
Hon säger att medvetenheten ökat hos kyrkan och att vissa stift blivit betydligt bättre på att vidta olika typer av säkerhetsåtgärder.
– Vad man på församlingsnivå kan jobba mer med är att dokumentera sina föremål bättre genom att göra mer utförliga och detaljrika inventarieförteckningar och att fotografera föremålen, säger hon.
På så sätt underlättar det för polisen att göra internationella efterlysningar på stulna föremål i Interpol-systemet.
– Vi skulle också lättare kunna identifiera föremål som eventuellt kan hittas vid husrannsakningar eller i andra sammanhang.
Enligt en Brå-undersökning från 2005 hade 90 procent av kyrkorna tillgängliga inventarieförteckningar, men bara 45 procent hade bilder av föremålen.
– Det var förvisso från 2005 och jag vet inte om det här har förbättrats, men det var intressant information. Kulturarvet är till för oss alla, även om kyrkan äger kulturföremålen.
Maria Ellior tror att alla träskulpturer är inventerade och avbildade, där särskilt de tidigt medeltida föremålen i särklass är Sveriges största bidrag till konsthistorien. Men hon säger att det verkar vara sämre vad gäller metallföremål, lampetter, ljusstakar, fat och kalkar, där dokumentationen kan göras bättre.
– Det är oerhört viktigt att ha bilder på föremål. En beskrivning som ”ett barockfat från 1600-tal” säger inte särskilt mycket.
Det vore också önskvärt om alla församlingar vidarebefordrade sina förteckningar och bilder till kyrkans nationella register, Sacer, enligt Maria Ellior, eftersom det är enklare att ha kontakt med ett fåtal personer på nationell nivå vid förfrågningar.
– Att kyrkan nationellt inte getts tillgång till samtliga församlingars inventarier och bilder medför att vårt arbete blir tungrott då den informationen efterfrågas.
Hon säger vidare att hon ibland på auktionssidor kan se föremål som kan misstänkas vara ett kyrkoföremål.
– Det behöver självklart inte betyda att det måste vara stulet. Men vid förfrågningar om den typen av föremål kommer det inte särskilt många svar från församlingarna.
Eftersom församlingarna är självständiga kan kyrkan nationellt inte ge annat än riktlinjer.
– Men om man har bilder på föremålen och om man registrerar dessa i Sacer, ökar församlingarnas möjligheter att få tillbaka dem, säger hon.
