Kyrkan blir som ett andra hem utomlands

En regntung kväll i Berlin några dagar före jul. Ett gäng ungdomar sitter runt ett bord och spelar julklappsspelet. Inslagna klappar för en mindre summa vandrar runt bordet och spänningen stiger. Vem ska få muggen och påsen med lösviktste, vem ska få hårvårdsprodukterna? Ånej, nu blev jag av med det jag ville ha! Va?! Har du fått tre stycken nu? Jag har ingen!

Ung i Berlin har terminsavslutning med tacos efter julklappsspelet. Ansvariga för verksamheten är Beda Attervåg och Rebecka Shapiro. Tolv luciatåg, med bland annat två utsålda kyrkokonserter, är avklarade och Victoriakören med 55 unga vuxna går sömlöst in i Ung i Berlins aktiviteter. Alla känner alla. Det märks på sorlet över guacamole och tortillas.

8 000 svenskar finns i Berlin, ytterligare ett par tusen i hela Storberlin. En del bor här permanent medan andra, främst unga, tillbringar en termin eller två i den tyska huvudstaden. Studier, au pair-liv, arbete på restaurang eller kafé – tillvaron kan bestå av allt möjligt, men ett är gemensamt: att mötas i Victoriaförsamlingens mikrokosmos.

Svensk bas

Här på Landhausstraße 26 i Wilmersdorf i sydvästra Berlin finns trygghet, aktiviteter och svenska röster. Arbetslaget med tre präster, volontärer, kyrkomusiker/körledare, administrativ personal och medarbetarna i ­köket, kaféet, förskolan och ­skolan utgör en svensk bas på en och samma plats. Just nu, när Kyrkans Tidning är på besök, är det jultid och den herrnhutiska stjärnan lyser över entrén till gården.

– För tillfället jobbar jag mycket på förskolan, säger Rebecka Shapiro. Men vi skiftar, jag och Beda. Snart kommer hon till förskolan och jag tar över de administrativa uppgifterna som hon har i församlingen.

Erfarenhet av Svenska kyrkan

Både Beda och Rebecka kom hit i augusti och ska vara här i tolv månader. De var tidigare engagerade i sina hemförsamlingar, Linköpings domkyrkoförsamling respektive Vallentuna församling. De har varit konfirmand­ledare och unga ledare, men de har också varit aktiva inom Svenska kyrkans unga på flera nivåer. Beda Attervåg har till och med hunnit med ett år som volontär i Svenska kyrkan i Köpenhamn.

I en korridor på övervåningen har de sina bostäder, varsitt rum som ser ut som ljusa studentrum med dusch och toalett. Oftast äter de i jobbet, som i barngrupp på förskolan, men det finns kokmöjligheter i källaren också.

Hur är det att bo på jobbet?

– Jomen, det går bra, säger ­Rebecka Shapiro. Lärarna i Svenska skolan har sina arbetsrum intill men jag tycker att vi respekterar varandra och har en god kontakt. 

Båda volontärerna säger att arbetsdagarna kan bli långa, men det händer så mycket så det känns sällan ansträngande. Arbetstiden är totalt sett 40 timmar i veckan. De försöker vila ­eller byta miljö under de lediga dagarna. Att upptäcka världsstaden Berlin och utveckla tyskan ingår också i deras volontärår.

Vad tycker du Beda är det bästa med Svenska kyrkan för unga här i Berlin?

– Kyrkan blir som ett andra hem. Som ung utomlands kan man känna sig utsatt. Språket och allt det som är annorlunda här gör att man kanske vill komma in i ett svenskt sammanhang för att få lite trygghet. Vi fyller ett stort behov för många unga, det blir på ett annat sätt än kyrkan hemma.

Med erfarenhet från både Köpenhamn och Berlin talar hon varmt om den diakonala delen av Svenska kyrkan utomlands.

– Det känns kul att vara här och stå mitt i verksamheten, att göra saker som känns bra och meningsfulla.

Kan du tänka dig fortsätta jobba i kyrkan när du kommer hem?

– Nja, jag vet inte. Det är så speciellt med Skut. 

Om man ska försöka sammanfatta det som volontärerna gör blir listan lång. Allt från köksarbete och arbete i förskolan till att sköta ­sociala medier-konton och förbereda och genomföra julbasaren som är så viktig för församlingens ekonomi. Båda två sjunger i församlingens körer.

Arbetsuppgifter och gudstjänst

Många svenska konfirmandgrupper kommer också på besök till församlingen, så inflödet av människor är stort. Att det händer något precis hela tiden är ingen överdrift.

– I Köpenhamn jobbade jag en hel del i vaktmästeriet, säger Beda Attervåg. Där finns gästrum och hyresbostäder som jag städade. Det har vi inte här. Men annars är det många saker som påminner om varandra.

– Vi får inte glömma alla gudstjänster vi har uppgifter i, säger Rebecka Shapiro. Det är ju kyrkan som är grunden för all verksamhet, vi är ju kyrka först och främst. 

Vad gör ni i gudstjänsten?

– Vi ringer i klockorna eller delar ut nattvard. Eller fixar fika efteråt, säger Rebecka Shapiro.

– Ja, vi blir verkligen tagna i anspråk. Det känns meningsfullt det vi gör, säger Beda Attervåg. 

– Det märks att vi behövs. Det känns fantastiskt att vi liksom får ge och ta. Jag tycker att jag bidrar. I arbetslaget lyssnar man på vad vi volontärer har att säga och det känns bra. Vi är i ett sammanhang där vi har betydelse.

– Ja, fyller Rebecka i. Och att vi får träffa så många nya män­niskor och dela nya perspektiv är roligt. Och ta del av alla livsöden här. Det finns så mycket historia på den här platsen och vi står liksom mitt i det.

Svensk läroplan

40 elever går på skolan som har låg- och mellanstadium. Lärarna är anställda av Svenska skolan i Berlin och skolan följer svensk läroplan. Huvudman är församlingen.

På den tvåspråkiga förskolan Victoria går 17 barn och flera barn står i kö. Pedagogerna är anställda direkt av församlingen. 

Söndagsskola i anslutning till gudstjänsterna och svenskundervisning för barn och unga efter en dag i tysk skola ges också. Då är kafét fullt av föräldrar med olika svenska kopplingar, som umgås över det som kafét serverar.

Nere vid entrén står Peter Knuthammar, 67-årig senior­volontär från Norrköping. Han har kommit hit via Linköpings stifts Skut-råd och tycker det här halvåret är toppen.

– Jag gick i pension från mitt jobb som församlingskoordinator i Sankt Johannes i Norrköping, men tyckte att jag har mer att ge. Här i Berlin får jag göra allt, bland annat samordnar jag lokalvården. Jag får 2 500 kronor i mån­aden, mat och husrum. 

– Jag kan verkligen rekommendera äldre att söka senior­volontärjobb.