Kyrkan borde göra mer motstånd

En smällkall vinterkväll på Södra teatern i Stockholm. Applåderna rungar. Publiken står upp och ropar slagord. Baptistpastorn, politikern och medborgarrättskämpen Jesse Jackson må ha Parkinson, men han vet hur man skapar en anda av kampmöte hos vit svensk medelklass.

Behovet av en ny medborgarrättsrörelse är brännande aktuellt. Demokratifrågor diskuteras med ny intensitet och protesterna mot rasism och högerpopulism växer sig allt kraftigare. Tidigare segrar är inte längre självklara. De måste återerövras.

Ändå bor det fortfarande en fajter i Jesse Jackson, som själv varit med i att skapa historia vid Martin Luther Kings sida.

Vi möter Jesse Jackson för en personlig intervju på Martin Luther Kings 90-årsdag. Rösten är svag, en följd av Parkinsons sjukdom. Kombinationen av jetlag och slamret från matsalen på Berns gör det bitvis svårt att uppfatta hans svar.

Men kärnan i hans resonemang är glasklar. Det behövs en förnyad medborgarrättsrörelse i dag, inte minst på demokrati-området.

– Vi lever i en tid av moraliskt mörker. Några håller ljuset högt men några är tysta. Kyrkan borde göra motstånd när Trump bygger en mur mot människor som flytt i desperation. Jesus själv var ju ett gränsbarn som levde som flykting.

2019 är det 400 år sedan de första slavarna kom från Afrika. I en debattartikel i Tribune utmanar han vita evangelikala kyrkoledare att ta moraliskt ansvar och stå upp mot rasism och social orättvisa.

Få kyrkor protesterade mot slaveriet. Vita kyrkoledare ifrågasatte Martin Luther Kings kamp. Som bäst har den vita kyrkan kämpat för att behålla status quo, hävdar Jesse Jackson.

– Varför fortsätter den vita kyrkan sin tystnad, undrar han.

Kyrkan borde göra motstånd när Trump bygger en mur mot människor som flytt i desperation. Jesus själv var ju ett gränsbarn som levde som flykting.

Istället för att stödja president Trump borde man snarare vara ledande i kampen mot fattigdomen och sättet att behandla ”borderbabies”; barn som skiljts från sina föräldrar vid mexikanska gränsen.

– Kyrkan gör inte tillräckligt av rädsla för att ta risken för förändring. Men Jesus själv tog risker och utmanade status quo. Rasism är en synd men också ett inlärt beteende som går att vänja sig av med. Titta bara på Sydafrika.

När Barack Obama 2008 valdes till USA:s första svarta president visades bilder från valvakan på en Jesse Jackson i glädjetårar.

– Vi befann oss på samma plats där vi hade protesterat mot Vietnamkriget. Det var som en sten lyfts ifrån oss som vi burit sedan Martin Luther Kings kamp. Det var ett ögonblick då jag också mindes alla andra som hade kämpat vid hans sida.

2016 valdes Donald Trump till president. Men Jesse Jackson grät inte ens av sorg. Han kände heller inte ilska.

– Hans seger var definitivt en missberäkning. Men vi kommer att överleva honom och vi har inte gett upp. Han snarare utmanar och inspirerar mig att kämpa vidare.

Rasism är en synd men också ett inlärt beteende som går att vänja sig av med. Titta bara på Sydafrika.

Att vi länge tagit demokratin för given har sitt pris. Många amerikaner utnyttjar inte sin rösträtt och kastar därmed bort sina möjligheter att kunna påverka, menar Jesse Jackson.

– Men människor röstar bara om de verkligen känner att valet angår dem.

Han är fortfarande en aktivist, om än i finrummen. I ett tal i FN i mars 2018 talade han om behovet av ett gemensamt globalt samvete för att återuppliva värderingar om ”rasernas jämlikhet” och mänskliga rättigheter för alla.

Han har varit försiktig med att uttala sig om två nya medborgarrättsrörelser, Occupy Wall Street och Black Lives Matters (BLM). Så även nu. Däremot lyfter han gärna fram några andra ledargestalter. Framför allt kvinnor som kongressledamoten Maxine Waters och senator Elisabeth Warren. Erfarna politiker med starkt socialt engagemang.

– De har samma ”spirit of protest” som Martin Luther King.

När Jesse Jackson som ung student arresterades för att olovandes låna kurslitteratur på ett bibliotek för vita, förlorade han rädslan och respekten för systemet. Något som sedan visat sig vara en tillgång. Och när biblioteket blev tillgängligt lärde han sig att det faktiskt var möjligt att vinna över systemet.

– Där det finns hopp finns det möjligheter.

Jesse Jackson är i Sverige på inbjudan av Nobelmuseet med anledning av en utställning om Martin Luther King och medborgarrättsrörelsen. Kvällens samtal på Södra teatern inleds med artisten Loreen, som framför en mer lågmäld version av Euphoria.

Men också en improvisation över ”Dreams” som kan ses som en hyllning till Kings berömda tal.

Publiken jublar när han äntrar scenen. Han får stående ovationer och förvandlas till den estradör och talare han faktiskt är. Men det råder inget tvivel om att han fortfarande är pastor.

– Innan vi skulle gå in på scenen bad vi om att människor ska bli inspirerade för att kämpa för fred i världen, berättar samtalsledaren Jenny Strömstedt.

i behöver inte bygga några murar för att skydda oss. Vi behöver bygga en mur runt vår aptit.

Vad betydde Nobels fredspris som Martin Luther King tilldelades 1964 för medborgarrättsrörelsen, undrar hon.

– Nobelpriset gav honom en global plattform och ett mandat att tala om fattigdom och orättvisa, vilket han utnyttjade fullt ut. Det ingav oss alla mer hopp och vi ser fortfarande resultat av de frön som han sådde. Vi blev målmedvetna i kampen att bryta ner systemet. Om vi hade gett upp efter hans död hade vi svikit honom.

Vad är din dröm, frågar Jenny Strömstedt?

– Att leva tillsammans. Om du planterar ett frö på var sin sida av en mur, kommer det som får sol att växa. Vi behöver inte bygga några murar för att skydda oss. Vi behöver bygga en mur runt vår aptit.

Tillbaka till matsalen på Berns med sina magnifika kristallkronor. En historisk miljö som haft en central roll i svenskt nöjesliv.

För tecken på hopp hittar han i en annan kategori människor än förväntat.

– Jag hittar det bland människor i nöjesindustrin snarare än i de vita kyrkorna. Engagerade artister som river ner murar och är allvarligt bekymrade för den politiska utvecklingen. Musiken tar oss till en annan dimension och deras konserter samlar fler människor än kyrkorna. Jag älskar kyrkan för mycket men önskar verkligen att den hade gjort mer.