Det var företrädare för Malmös muslimska nätverk som tog första steget. De hade sett hur Svenska kyrkans diakoner arbetar socialt och tyckte det var inspirerande. Kunde man lära av Svenska kyrkan och skapa något liknande i muslimska sammanhang? Det är bakgrunden till det projekt som nu håller på att växa fram i Malmö.
En grupp bestående av två representanter från Svenska kyrkan och en från Malmös muslimska nätverk presenterar i en delrapport några av idéerna. De beskriver hur Malmö är en stad där många invånare känner misstro och har bristande tillit gentemot kommunen och myndigheter. Trossamfundens sociala arbete skulle därför kunna fungera som en brygga mellan utsatta människor och staden.
– Det vi också identifierat är att det finns en stor psykisk ohälsa, framförallt bland unga. Den bristande förtroendeklyftan gör att man inte söker hjälp, säger Gunilla Hallonsten, som är kyrkoherde i Malmö och talesperson för Svenska kyrkan under processen med förstudien.
Ett muslimskt intresse för kyrkans diakoni
Hon betonar att initiativet kommer från det muslimska nätverket, som ser vikten av att utveckla sitt diakonala arbete utifrån hur Svenska kyrkan arbetar.
– Det finns ett intresse för Svenska kyrkans modell, där vi som kyrka ger stöd och hjälp till alla som behöver det oavsett religiös tillhörighet, säger hon.
I rapporten skissas på ett nära samarbete, och en tanke är en gemensam kristen och muslimsk diakonicentral som kan betjäna stadens invånare. En annan idé är att Svenska kyrkan ska kunna ge muslimer som till exempel är socionomer en vidareutbildning så att de blir en form av lotsar eller muslimska diakoner, som hjälper människor i utsatthet.
– Men det kräver långsiktig finansiering av staden eller regionen. Det är en lång väg att gå. Men hittills har det varit ett väldigt positivt bemötande från kommun och region, säger hon.
Inga beslut är fattade
Gunilla Hallonsten betonar att allt fortfarande är på idéstadiet. Förstudien är klar i slutet av maj eller början av sommaren.
– Men det man kan kalla en diakonifunktion, det har vi sett att det finns ett stort behov av. Och staden och regionen ser också att det är relevant och viktigt för att skapa en bra miljö, säger hon.
I studien talas det om muslimsk diakoni, samtidigt som just diakoni är ett begrepp som främst förknippas med kyrkans verksamhet.
– Det är ett arbetsnamn vi haft, utifrån att det finns en gemensam förståelse kring vad en diakon är. Men det är inget som säger att det ska heta så, man kan kalla det lots eller något annat också, säger hon.
Interreligiös samverkan har fått kritik
Samarbete mellan Svenska kyrkan och muslimska aktörer brukar kunna väcka kritik, något som inte minst framkommit i kölvattnet av Sameh Eqyptsons avhandling. Han menar att Svenska kyrkan varit naiv i sina samarbeten med muslimska aktörer.
Känner ni er trygga med era partners?
– I all samverkan så fortsätter vi att vara vår egen organisation. Vi är vi och de är de. Men vi förväntar oss att det finns en gemensam grundsyn vad gäller demokrati och relationen till myndigheterna. Sedan finns det patriarkala krafter i alla religioner, även i kristna kyrkor.
Hur mycket behöver ni vara överens om i synen på jämställdhet och hbtq för att kunna samarbeta diakonalt?
– Det är något vi behöver diskutera, för Svenska kyrkan har tydliga åsikter om jämställdhet och hbtqi. Men det kan finnas olika åsikter om detta både i interreligiösa och ekumeniska sammanhang. Vi får mötas och samtala, och utifrån det se vilka gränser det kan sätta för vår samverkan.
Lunds missionssällskap har stöttat arbetet med förstudien. Ordförande Samuel Rubenson tycker det är naturligt att Svenska kyrkan delar med sig av sin diakonala kunskap.
- Det finns ingen anledning att inte göra det, när muslimerna i Malmö bad om att få lära sig. Om vi kan bidra till bättre relationer mellan muslimer och kristna så vill vi göra det.
För Lunds missionssällskap är detta en tidsbegränsad satsning. Ett långsiktigt arbete kräver en annan finansiär.
