P O Enquist-pjäs spelas i Karlstadskyrka

”I lodjurets timma” går just nu att se i Kroppkärrskyrkan i Karlstad. Pjäsen som är skriven av Per Olov Enquist handlar om ett möte mellan tre personer på en rättspsykiatrisk anstalt. I fokus står en ung pojke som är intagen efter att ha mördat de som har köpt  hans morfars hus. De övriga två personerna är en präst och en forskare. Teaterföreställningen som spelas tio gånger i Karlstad under oktober arrangeras av Karlstads stift och Walan Edutainment.

"En liknelse i Jesu anda"

Mattias Walan, regissör som tog initiativet till föreställningen har länge varit fascinerad av pjäsen:

– Det är en liknelse i Jesu anda om vad det innebär att bli förlåten. Hur nåden kan komma till den som är på botten.

– Jag är också uppfylld av den otroligt starka erfarenheten att nåden går före allt. Det behöver vi höra i vårt samhälle idag, säger Kristina Stolare, stiftspedagog.

Fantastisk premiärhelg

Kristina Stolare menar att man i föreställningen får fundera över sin syn på människan, vad som händer när man kommer förbi det yttre och in i en människas inre. Men också om andra stora frågor som vad man kan göra i vetenskapens namn och vem Gud är.

– Vi hade en fantastisk premiärhelg och jag har sagt många gånger att jag är stolt över att vi får göra det här. Kyrkan är ju en trygg plats där vi ska kunna ta upp det som bränner till, säger Kristina Stolare. 

Mattias Walan har samarbetat med Svenska kyrkan tidigare. Föreställningen spelas mitt i Kroppskärrskyrkans kyrkorum med en scen i mitten av rummet och publiken runt omkring.

Brottas med frågorna

De tio föreställningarna kompletteras även med en samtalskväll. Just möjligheten att samtala och få brottas med pjäsens innehåll som inte ger så tydliga svar är något som Mattias Walan tycker är en av de stora fördelarna i samarbetet med Svenska kyrkan:

– Egentligen var jag inte mest intresserad av kyrkolokalen utan av sammanhanget. I en teaterlokal blir det teater, men man kan missa möjligheten att fånga upp viktiga livsfrågor efteråt.

– Redan frän början såg vi ju att här fanns det ett underlag för att samtala med varandra och att hjälpa varandra. Det är viktigt att vi pratar om de här frågorna, säger Kristina Stolare.