I Bollnäs ska ett Pride-evenemang hållas i september. Den lokala Pride-föreningen bjöd in Svenska kyrkan att medverka, men kyrkoherden svarade nej – man vill inte delta. Det har lett till starka reaktioner och kritik mot kyrkoherden, inte minst från personer utanför Pride.
Emelie Lundin är ordförande för Bollnäs Pride, som arrangerar evenemanget. Hon understryker att man inte är ute efter att skapa konflikt med kyrkan.
– Men eftersom det har blivit en jättestor grej både i kyrkan lokalt och i Bollnäs, behöver det antagligen diskuteras, säger hon. Jag hoppas det kan landa i något bra.
Som vanligt medverkar regionen, kommunen, näringslivet och många organisationer i Bollnäs Pride. Enligt Emelie Lundin deltar kyrkan i alla andra kommuner i Hälsingland i lokala Pride-evenemang. Därför ville man att Svenska kyrkan i Bollnäs också skulle medverka.
– Vi ville få till ett bra samarbete – kyrkan är en spännande organisation och har ett uttalat sätt att jobba med hbtq-frågor, genom framför allt regnbågsmässor, säger hon. Kyrkan här säger att man vill göra allt för hbtq-frågan, men man vill inte vara med i Pride. Jag tycker det är intressant att man tar ett aktivt beslut att inte kliva in i Pride-arrangemanget.
Emelie Lundin berättar att aktiva i Svenska kyrkan i Bollnäs vill att deras kyrka ska delta, och undrar varför den inte finns med.
– Det har blivit en reaktion av ”vi som aktiva kristna vill göra något, om Bollnäs pastorat inte är med, gör vi något själva”. Men det är inget som vi från organisationen styr.
Ingrid Natander är kyrkoherden som efter samråd med församlingsherdarna sa nej till pastoratets medverkan i Bollnäs Pride. Kritiken har bara gjort henne mer övertygad att det var rätt beslut.
Hon ser medverkan som en principfråga.
– Vi kan inte ställa upp varenda gång en organisation vill använda kyrkan som en plattform, säger hon. Jag har svårt att se att man har frågat moskén i Bollnäs, eller buddhisterna här, om de vill medverka. Vi kan inte hoppa så fort någon arrangör vill det.
Svenska kyrkan samarbetar med flera andra organisationer, som suicidprevention och Röda korset. Med till skillnad från hbtq-frågor handlar de om enskilda sjukdomar och problem – hbtq handlar om själva livet och människovärdet, säger hon.
– Och andra organisationer kräver inte att vi ska ordna en speciell typ av gudstjänst – det är ganska magstarkt.
Ingrid Natander ser Pride som en intresseorganisation, inte den enda förespråkaren för hbtq-personer och ännu mindre för människovärdet.
– Om man inte tycker på ett visst sätt, som Pride, får det kritik, och det ger mig obehagskänslor. Man kan inte säga nej till Pride, det är utgångspunkten för mig. Det stämmer dessutom absolut inte att nästan alla församlingar är med, det finns många stora församlingar i Hälsingland som inte deltar.
Kritiker har anklagat Ingrid Natander för dolda bevekelsegrunder och homofobi – men hon har själv vigt homosexuella par, och understryker att hon liksom Svenska kyrkan stöder hbtq-personer.
– Kyrkan stöder dem, precis som vi stöder barn, eller fattiga. Det är kyrkans uppgift, så fort vi firar gudstjänst. Det gör vi med Kristus i centrum, inte människor. Där spelar sexuell läggning inte någon roll. Men Pride har blivit enda möjliga sättet att föra fram hbtq-frågor.
Kan kyrkan fira en regnbågsmässa, helt utanför Pride-evenemanget, men för att göra tydligt att man stöder hbtq-rörelsen?
– Jag vill vända på frågan: vilken högmässa är ett hot mot hbtq? Det sägs att vi stänger ute för att vi inte har någon regnbågsmässa. Men vi har redan gudstjänster varje vecka som lyfter fram alla människors lika värde.
