Ursäkten till samerna - "Högtidlig, berörande och kraftfull"

Gudstjänsten var avslutningen på Ságastallamat. Ságastallamat betyder dialog eller samtal på nordsamiska och är en kyrklig konferens som har kommit att bli en betydande del av Svenska kyrkans försoningsprocess med samerna. 

Vid söndagens högtidsgudstjänst framfördes samma ursäkt som i Uppsala domkyrka i november förra året. 

- När vi idag ber om ursäkt förfogar vi inte över hur ni tar emot denna ursäkt. Det är inte upp till oss att avkräva besked om när ett svar ges och vad svaret ska bli, sade ärkebiskopen bland annat. 

Hela ursäkten finns att läsa här.

"Många känslor på samma gång"

– Den var högtidligt, berörande och kraftfull. Det var också innerligt, många känslor som rymdes på en och samma gång, säger Åsa Nyström, biskop i Luleå stift, om gudstjänsten till Kyrkans Tidning.

Den här gången föregicks ursäkten av två dialogdagar.

– De samtalen rymde smärta och ilska, längtan och glädje, hela spannet. I och med att vi hade de här dagarna tillsammans först blev också gudstjänsten präglad av det på ett gott sätt, säger Åsa Nyström. 

– Vi jobbar mer och mer på att tilltron till att Svenska kyrkan verkligen vill detta, att ursäkten är reell och att vi vill fullfölja vår åtaganden, ska öka. Och det känns som att de här dagarna har bidragit på ett gott sätt.  

Åtta åtaganden

Under gudstjänsten, som går att se i sin helhet här, uttalades också Svenska kyrkans åtta åtaganden i det fortsatta försoningsarbetet. Varje åtagande lästes upp av en biskop, en symbol för att åtagandena är en angelägenhet för hela Svenska kyrkan.

De åtta åtagandena handlar bland annat om att visa respekt för samisk andlig och kyrklig tradition, bidra till att stärka det samiska språket och öka kunskap och medvetenhet om urfolksrätten. (Se faktaruta)

Internationella vittnen

I domkyrkan var representanter från sametinget, samiska rådet i Svenska kyrkan och flera samiska organisationer samlade. Där fanns även internationella vittnen samt ambassadörer från andra länder och kyrkor där frågan om urfolksrättigheter är viktig. Bland annat framfördes hälsningar från Kanada, Norge och Finland.

– Det gjorde starkt intryck att höra biskoparna och prästerna använda det samiska språket i kyrkan. Det samiska språket var mer levande nu och användes mycket mer aktivt, om jag jämför med gudstjänsten i Uppsala domkyrka förra året, säger Julia Rensberg, styrelseledamot i den samiska ungdomsorganisationen Sáminuorra.   

Uruppförande av nationaljojken

Gudstjänsten präglades av mycket sång och musik på olika samiska språk. Jörgen Stenberg gjorde även ett uruppförande av nationaljojken på umesamiska.

I början av året invigdes samiska kyrkotextilier som konstnären Britta Marakatt-Labba skapat till Luleå domkyrka. Samtliga av textilierna användes i gudstjänsten och ärkebiskopen bar mässhaken, gjord i skinn. Präster och diakoner som kom utifrån hade med sig samiska kyrkotextilier från sina församlingar och Biskop Åsa Nyström bar sin biskopskåpa, även den skapad av Britta Marakatt-Labba och sin kräkla, gjord av den samiska konstnären Lars-Levi Sunna. 

– Vi tog ytterligare ett steg mot att det samiska språket och andligheten och kulturen hade företräde i gudstjänsten, för Svenska kyrkan är också en samisk kyrka. Samer är i stor utsträckning medlemmar i Svenska kyrkan, det ska inte finnas ett vi och dem, utan viet ska självklart rymma samisk kultur och andlighet, säger Åsa Nyström.

Utmaningar för samerna

Under fredagen och lördagen på Ságastallamat 2 hölls seminarium om existentiella utmaningar för samer, erfarenheter från nomadskolor, utveckling av samiskt kyrkoliv och om det samiska konfirmationslägret.  

– En av de mer smärtsamma och svåra frågorna rör markfrågan. Och där har vi lovat med vårt åtagande att både utforska hur markerna kom i vår förvaltning och nu när vi förvaltar dem, att göra det på ett sätt som respekterar urfolksrätt och möjliggör renskötsel på ett rimligt sätt. Så det var en skarp, uppfordrande önskan som fördes fram under dialogen, säger Åsa Nyström.

Julia Rensberg säger att en insikt från helgen är hur viktigt det är att det finns forum där man kan mötas och utbyta tankar och diskutera relevanta frågor. 

Lisbeth Hotti, samisk handläggare på kyrkokansliet, gav under Ságastallamat 2 en lägesbild av Svenska kyrkans åtaganden och de fortsatta stegen i försoningsprocessen diskuterades. 

– Det var mycket om försoning och ursäkt och hur viktigt det är att man måste aktivt arbeta med de delarna och just med rättvisa och frihet. Att det krävs handling också för botgöring, för att det ska kunna ske en försoning. Jag tycker att Svenska kyrkan har haft ett aktivt arbete under året som gått, men att det går lite långsamt och att det händer inte så mycket än, mycket är fortfarande i startgroparna, säger Julia Rensberg.

Känner du att kyrkan inte gör tillräckligt?

– Det är två sidor, inte svart och vitt. För när man träffas så här så är det ju för att man vill få till en förändring, men inför så kan jag känna att det händer för lite och det går för långsamt. Jag är ändå hoppfull och det känns fint att kyrkan står bakom ursäkten och har en handlingsplan. Och om man jämför med det politiska läget i Sverige, så är det ännu viktigare att vi har en motpol.  

Över tio år sedan första Ságastallamat 

Den första Ságastallamat hölls 2011. Där vittnade samer om den smärta man bär på, på grund av tidigare förd politik och om förtryck mot samisk kultur och identitet. Budskapet var att kyrkans roll i övergreppen behövde tydliggöras för att försoningsprocessen skulle kunna komma vidare.

2016 kom en vitbok om den historiska relationen mellan samerna och Svenska kyrkan. 2021, i samband med ursäkten, presenterades åtta åtaganden som ska vara genomförda 2031. Åtagandena handlar bland annat om synliggöra samisk andlighet inom kyrkan, öka samernas inflytande i kyrkan och att sprida kunskap om urfolksrättigheter inom Svenska kyrkan och i samhället.  

Ett tredje Ságstallamat kommer att genomföras 2026 och ett fjärde och avslutande Ságastallamat 2031