Klimatkonferensen COP29 i Azerbajdzjan har i stor utsträckning handlat om pengar. Vem ska öppna plånboken när världen ska ställa om för att undvika en klimatkatastrof.
Margareta Koltai var en av två representanter för Svenska kyrkan under konferensen i huvudstaden Baku.
- Man kan tycka att det pratas mycket om pengar. Men syftet är att pengarna ska stödja utvecklingsländer så att de kan ställa om, förebygga och att hantera de skador som uppstår redan idag på grund av extrema klimatförändringar.
Västvärlden vill att fler ska betala
Västvärlden har hittills bidragit med 100 miljarder dollar årligen till omställningen, men hon menar att de rika länderna borde ta ett mycket större ansvar på grund av sina historiska och nuvarande utsläpp. Samtidigt vill västvärlden att länder som Kina och Saudiarabien också ska bidra ekonomiskt. Frågan kompliceras av de djupa motsättningar som idag finns mellan västvärlden och Kina och Ryssland.
- Ryssland spelar i bakgrunden och försöker framstå som att man är på de fattiga ländernas sida, säger hon.
Förhandlingarna under COP29 blev också mycket hårda och utdragna. Först under söndagen, då mötet formellt var avslutat, blev ett avtal klart. De rika länderna ska i framtiden betala 300 miljarder dollar om året i stöd till de fattiga. Avtalet möttes dock av en stor besvikelse hos flera företrädare för utvecklingsländerna, som hade krävt 1 300 miljarder dollar.
Pengarna räcker inte
Margareta Koltai kan förstå besvikelsen. Hon pekar på beräkningar som visar att kostnaden för att klara en omställning och att genomföra en anpassning till det varmare klimatet ligger på mer än 5 000 miljarder dollar om året.
- Så det går inte att säga annat än att utfallet är ett stort misslyckande och svek mot de länder som redan är hårt drabbade. Önationerna, världens fattigaste och mest klimatsårbara länder är med all rätt enormt besvikna, säger hon.
Under COP29 har det lite i bakgrunden också talas om jämställdhet. I Parisavtalet finns skrivningar som kopplar klimatomställningen till jämställdhet, och jämställdhetsdelen skulle uppdateras i Baku. Margareta Koltai och många med henne hade hoppats på mer långtgående formuleringarna, men sådana ambitioner mötte hårt motstånd. Enligt henne har Ryssland tillsammans med Saudiarabien och Vatikanen haft en bakåtsträvande agenda.
- Det har varit helt förödande. Vi hade så många förväntningar på att nu skulle vi steppa upp. Istället har vi fått kämpa för att det inte ska gå bakåt.
Vill inte ha konferenser i diktaturer
Hon är också kritisk till att de senaste klimatkonferenserna har hållits i tre diktaturer: Egypten, Dubai och Azerbajdzjan. Hon menar att det har stor påverkan på hur konferenserna utvecklas.
- De är värdar för förhandlingarna och ska hålla ihop dem. Vi är många som istället tycker att COP29-mötena borde äga rum i stater som uppfyller kriterierna inom ramen för Parisavtalet och som har förmågan till ett gott klimatpolitiskt ledarskap.
Det positiva hon tar med sig är samarbetet med andra personer och organisationer som drar åt samma håll som Svenska kyrkan. Det gäller till exempel företrädare för andra religioner och andra kristna kyrkor.
- Jag kommer just nu från ett möte med företrädare från mer evangelikala och pentakostala kyrkor som vill arbeta närmare den ekumeniska rörelsen, säger hon.
