Färre gravstenar – mer gräsmattor

Vi vill behålla karaktären och det historiska sammanhanget, säger Patrik Geijer, förman på Solna kyrkogård. Foto: Marcus Gustafsson

Många kyrkogårdars karaktär är på väg att förändras. Antalet gravstenar blir färre. Och de tomma gräsytorna mellan stenarna gapar stort. Det vittnar flera av de kyrkogårdschefer om, som deltar i Kyrkans Tidnings undersökning.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

9 kr per månad i tre månader

Få tillgång till alla på sajten (ord pris 125 kr/mån) Därefter 50 % rabatt i ett halvår. Avsluta när du vill. 

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp
Vi vill behålla karaktären och det historiska sammanhanget, säger Patrik Geijer, förman på Solna kyrkogård. Foto: Marcus Gustafsson

– Om gravstenarna plockas bort så blir kyrkogårdens utseende ganska tandlöst, med öppna ytor inom gravkvarteren, säger Pär Westin, avdelningschef på Stockholms kyrkogårdsförvaltning. Kyrkogården får en annan karaktär.

– Det blir glesare med gravstenar, säger Magnus Rickardsson, kyrkogårds- och fastighetschef i Gislaveds pastorat. Vi plockar inte alltid bort gravstenen när den återlämnas om den är i bra skick. Just för att det inte ska se så glest ut.

I Kyrkans Tidnings undersökning svarar 48 procent av kyrkogårdscheferna att de får in fler gravrätter än vad de lämnar ut. 34 procent svarade tvärtom, de får in färre än de lämnar ut.

Det är väldigt sorgligt och en stor förlust för den lokala historien och identiteten.

Landskaps- och kyrkogårdsarkitekt Monica Sandberg bekräftar bilden. På många kyrkogårdar försvinner gravstenar och lämnar tomrum efter sig. Men hon påpekar även att det ser olika ut i vårt avlånga land och att skillnaderna kan vara stora.

– I många städer som växer tror jag fortfarande att det lämnas ut fler gravrätter än vad som tas in. På landsbygden är frågan mer brännande, där är vissa kyrkogårdar på väg att bli ”avstenade”.

Monica Sandberg tar Skåne som exempel.

– Här har flera kyrkogårdar förändrats helt, från att ha haft buxbomshäckar som gravomgärdningar, rik växtlighet och många gravstenar till att innehålla några enstaka, äldre gravvårdar i en öde gräsmatta. Det är väldigt sorgligt och en stor förlust för den lokala historien och identiteten.

Det pågår diskussioner mellan kulturvårdande myndigheter hur man ska hantera den här problematiken.

Allt fler svenskar väljer andra gravskick än den traditionella gravplatsen med gravrätt. Minneslundar, askgravlundar och att sprida askan i naturen blir allt vanligare.

Vi frågade kyrkogårdscheferna vad anhöriga helst väljer för gravskick om de inte väljer en vanlig gravplats med gravrätt. 53 procent svarade minneslund och 22 procent svarade askgravlund.

– Det kräver att huvudmannen tänker och funderar över vad ytorna ska användas till framdeles, konstaterar Mattias Schultz, kyrkogårdschef i Karlskrona-Aspö pastorat. Det går att möta det ökade behovet av minneslundar och askgravplatser när ytor frigörs.

Flera kyrkogårdschefer påpekar i undersökningen att kyrkogårdar alltid är i förändring.

– Det känns inte rätt att bevara gravstenar bara för bevarandets skull, anser Kalle Hansson, kyrkogårdschef i Nyköping. Men givetvis ska vi bevara vissa kvarter för att kunna berätta om vår historia.

Fakta: Gravrätt

Enligt begravningslagen har alla folkbokförda i Sverige rätt att bli begravda på en allmän begravningsplats där man är folkbokförd.

Till gravplatsen hör en gravrätt som varar i 25 år. Vanligtvis är det en anhörig till den avlidne som blir gravrättsinnehavare och därmed har ansvar för graven.

Så gjorde vi undersökningen:

Enkäten gick ut till 153 kyrkogårdschefer i hela Sverige.
64 av dem (43 procent) besvarade frågorna.