Kyrkoherde i liten församling: ”Vi är som Asterix by och vi ger inte upp”

Det senaste decenniet har pastoraten i Svenska kyrkan växt samtidigt som den administrativa bördan blivit allt tyngre. Kyrkans Tidning har nyligen intervjuat kyrkoherdar i storpastorat som menar att större enheter ofta har bättre förutsättningar att hantera de krav som ställs på kyrkan i dag. Men det finns också många kritiker som menar att utvecklingen mot större enheter inte ska ses som en naturlag. 

Erik Gruvebäck, kyrkoherde i Östra Ryds församling som ligger utanför Norrköping, reagerar när storpastorat beskrivs som den självklara lösningen på Svenska kyrkans utmaningar.

– Ja, det är svårt för alla enheter att klara administrationen, men vi som är mindre får arbeta på annat sätt. Det är inte min erfarenhet att det skulle vara omöjligt, säger han.

Färre än 2 000 medlemmar

Östra Ryds församling är en självstyrande församling som har 1 900 medlemmar och det är det näst minsta enheten i Linköpings stift. Den rent administrativa personalen består av en kanslist, vilket gör att ett stort ansvar faller på honom.

– I en mindre enhet måste man som kyrkoherde vara beredd att arbeta ”hands on”, annars funkar det inte, säger han.

Han tycker inte att kyrkan måste göra som många andra organisationer och gå mot större enheter, utan att den ska vara fri att följa en egen väg. 

– Man blåser upp administrationen till att bli ett jättebekymmer. Men är lösningen att offra närheten till församlingsmedlemmarna och sockenkyrkan på administrationens altare?

Kraven kommer från kyrkan

Han betonar att Östra Ryds församling precis som alla andra har ambitionen att följa alla gällande lagar och regler. När det gäller administrationen så upplever han att mest tid går åt till uppgifter som stift och nationell nivå beslutat om. Kraven från myndigheter utgör en mindre del. 

Trots den administrativa bördan så ser han till att lägga hälften av arbetstiden på gudstjänster och annan församlingsverksamhet.

– Jag kokar soppa åt församlingsborna, jag har kyrkliga handlingar och gudstjänster. Jag skulle själv ha väldigt svårt för ett ledarskap från en kyrkoherde som inte har direkt förankring i verksamheten, på kyrkgolvet, säger han.

Känner sig ifrågasatt

Han menar att både små och stora pastorat har existensberättigande, och vill inte ställa dem emot varandra. Men som kyrkoherde i en liten församling upplever han ett ständigt ifrågasättande från stift och nationell nivå, främst genom hur administrativa system och pålagor utformas.

– Vi behöver försvara oss både inför stift och nationell nivå för att vi finns. Vi är som Asterix galliska by, vi borde ha gett upp men vi gör det inte – av goda skäl. 

Korta beslutsvägar

Hur upplever då andra kyrkoherdar i små pastorat situationen? Linda Cederholm i Vikingstads församling ser både för- och nackdelar med mindre pastorat. Fördelarna är närheten till medlemmar och förtroendevalda. Beslutsvägarna blir korta. 

Administrationen kan vara tyngande, men där tar hon hjälp av andra pastorat. Hon tycker också att stödet från Linköpings stift är viktigt.

– Som kyrkoherde vet jag inte allting. Men jag kan lite om väldigt mycket, jag vet vem ska vända mig till om det till exempel gäller frågor om fastigheter, personal eller kommunikation, säger hon.

Kan improvisera när det krävs

Carin Åblad Lundström är kyrkoherde i Lagunda församling, som har drygt 3 000 kyrkotillhöriga och ansvar för tolv kyrkobyggnader. Hon beskriver en organisation där personalen arbetar nära tillsammans, och där man improviserar och snabbt lösa problem om det krävs. 

– Som kyrkoherde i ett litet pastorat måste man vara utvecklingsintresserad, dynamisk i sitt arbetssätt och kunna ha flera bollar i luften samtidigt, säger hon.

Krävs god planering för att det ska fungera

För att hantera all administration krävs god planering. Församlingens personal får arbeta med administrativa uppgifter när annan verksamhet inte är igång.

– Men ibland får vi med väldigt kort framförhållning veta att det ska bli en visitation eller att vi ska svara på en remiss. Det ställer till det, säger hon.

Hon är inte inlåst på kontoret utan hon har konfirmander, är med på syföreningar och tjänstgör ofta som präst under gudstjänster.

– Jag tror det är jätteviktigt att vara ute på fältet för att se vilka frågor man ska driva.