– Förslaget är en teknikalitet, det är ett alternativ till det tidigare förslaget om hur man ska ta betalt för det som är gemensamt, berättar Per Starke, chef för avdelningen för gemensamma funktioner.
I budgetskrivelsen till kyrkomötet, Verksamhet och ekonomi för Svenska kyrkans nationella nivå 2024–2026, föreslår kyrkostyrelsen att driften av den digitala infrastrukturen ska finansieras genom att alla församlingar och stift är med och betalar. Utvecklingskostnaden bekostas av Svenska kyrkans gemensamma kapital.
– Det blir lite som att ansluta sig till kommunalt vatten – anläggningsavgiften betalar alla. För Svenska kyrkan innebär det att det att den digitala infrastrukturen betalas av det gemensamma kapitalet, medan bruksavgiften betalas av församlingarna.
Debiteringen kommer att starta den 1 januari 2025 oavsett hur många församlingar och pastorat som anslutit sig. Men endast de församlingar som haft möjlighet att ansluta till kyrknätet kommer att debiteras för denna anslutning, eftersom den är försenad.
Färdplan för åtta funktioner
År 2020 presenterade kyrkostyrelsen åtta gemensamma tjänster eller funktioner för kyrkomötet. Fem av dessa (se faktaruta) ingår i det digitala infrastrukturpaketet.
Kyrkomötet önskade då få en färdplan för när de olika funktionerna skulle introduceras, hur mycket de skulle kosta, hur de skulle finansieras och av vem. Förslaget blev att den digitala infrastrukturen för församlingar och pastorat skull finansieras inom ramen för den nuvarande gemensamma avgiften för nationell nivå – den så kallade sjuöringen – som skulle höjas till åtta öre.
– Men det var en dålig idé, säger Per Starke, eftersom avgiften då skulle bero på vad skatteunderlaget är i församlingen.
– Det är ett för grovt tillyxat verktyg där ett öre betyder olika mycket pengar olika år. Det kan innebära 140 miljoner kronor ett år och 135 miljoner kronor ett annat. Intäkten vore därmed inte förutsägbar och skulle aldrig stämma med utgiften.
Debitering av digital infrastruktur
Kyrkostyrelsen fick då i uppdrag att föreslå en alternativ betalningsmodell som ändå är gemensam.
Enligt förslaget ska debiteringen per ekonomisk enhet beräknas med hjälp av en fördelningsnyckel. Förslag på hur fördelningsnyckeln ska se ut kommer att presenteras på kyrkomötet och bereds av ekonomiutskottet. Med en debiteringslösning ska matchningen mellan intäkter och utgifter bli bättre.
Varför har förslaget inte varit ute på remiss i församlingar och stift?
– För att undvika onödig administration kommer debitering att ske via kollekt- och betalsystemet. Förändringar som inte berör kyrkoordningsförändring brukar inte remissas.
Varför är det viktigt att ha ett gemensamt system?
– Det har med säkerhet att göra. Det är anledningen till att kyrkostyrelsen driver denna fråga.
Per Starke använder återigen metaforen med kommunalt vatten för att förklara säkerheten och ansvarsfördelningen.
– Om vi har flera vattenleverantörer, vems är då ansvaret om det inte fungerar, eller om det kommer gift in i ledningarna? Om vi har olika tumstorlekar på rören, vems är ansvaret om det läcker i konverteringarna.
Svenska kyrkan anlitar hackerföretag
På avdelningen för gemensamma funktioner låter man hackerföretag försöka ta sig in i Svenska kyrkans system. I de enheter som inte använder det gemensamma it-systemet är hackerföretagen inne på bara några minuter.
– Det är viktigt att förstå att Svenska kyrkan är utsatt för attacker och hackers hela tiden som prövar oss. Men ju bättre säkerhet vi har desto färre attacker förekommer, förklarar Per Starke.
Kommer det bli dyrare för församlingar och pastorat?
– Det finns de som har dyra lokala avtal och de som har väldigt billiga, men som har stora säkerhetsbrister. Så det går inte att säga något generellt om det. Även om det blir dyrare för någon och billigare för någon annan så sparar Svenska kyrkan på totalen. De ekonomiska enheterna får en ny avgift, men de slipper de nuvarande kostnaderna för den gemensamma it-plattformen och det gemensamma nätet.
