Låt din själ gunga med i Jackeléns reflektioner

Att läsa Antje Jackeléns Tio tankar för själens hunger är som att gunga sin själ i en hammock. Det är som att hon också gör det, efter åtta år som ärkebiskop i hetluften. 

Min känsla är i alla fall att boken är skriven under skuggan av ett skånskt äppelträd, på hörbart avstånd till en kontinental teologisk skrivtradition. Inte under tusen strålkastares sken.

Tio tankar för själens hunger har en lugn och lågmäld ton. Och lättsam. Samtidig rymmer den ett allvarligt tilltal till alla som ­söker djup och bredd i sin kristna tro. Antje Jackelén har lätt för att uttrycka sig men gör det nu utan oneliners, vilket är befriande. Hon låter andra röster tala och flyttar fokus från sin egen person. Som läsare möter du Sveriges ­tidigare ärkebiskop bortom löpsedlarnas och debatternas ytliga förenkling.

Bokens format, språk och layout gör den lättillgänglig. Upplägget är tydligt och stramt: En kort, personlig berättelse följd av en dialog med dåtida och nutida vetenskaper. De många rösterna ger tyngd åt författarens egna tankar.

I tider av regelstyrning och förkrympande rädsla, vill Jackelén både vidga och fördjupa perspektiven. Reflektion är det viktiga, inte korrekta svar. Avstamp tas i den fyrfaldiga relationen; Gud, skapelsen, medmänniskan och jaget. I den ordningen. Den som ”gör det möjligt att leva både vår litenhet och vår storhet med värdighet”.

Visst känns en del tankar igen. ”Gud går per definition inte att definiera” är en sådan. Samtidigt finns en ödmjuk trygghet bakom orden. Vi behöver inte förstå och förklara allt. Det räcker med att vara lyhörd och mottaglig för den gudsnärvaro som kan möta oss i allt från vännens ord till mässans djup. Provocerande för somliga, evangelium för andra.

Jackelén gläntar på flera dörrar, som till de samtal hon hade med myndigheter om de besöksregler som gällde för kyrkor under pandemin. Med samma regler för ett gudstjänstrum som för ett gym hade exempelvis Uppsala domkyrka kunnat ta emot 273 personer. ”Och då är ändå flåsnivån lägre och takhöjden högre”, konstaterade då ärkebiskopen ­lakoniskt. 

Svaret blev att juridik går före logik. Den motiveringen har följt författaren sedan dess och utgör också en bas till det som är bokens grundton: Att en rimlig livshållning är att glädjas över kunskapens tillväxt och samtidigt sjunga ”det ovetbaras lov.” Både och, inte antingen eller. 

Boken bjuder inte på teoretiska tankar om själens hunger utan på teologiska tankar för själens hunger. Det är en viktig skillnad. Läs den långsamt och du möter kunskap och inspiration i en själavårdande ton. 

Antje Jackelén har skrivit en fin och viktig bok. Slå dig ner i något som liknar en hammock och låt din själ gunga med i hennes både stora svepande och djupt personliga perspektiv. 

Gunnar Sjöberg