Prästen Kristin Molander om "Färskt vatten till blommorna"

Som präst har Kristin Molander, kyrkoherde i Danderyds församling, minst en begravning i veckan. Då går det aldrig att distansera sig, begravningarna blir en ständig påminnelse om att en dag ska hon själv ligga i den där kistan.

Kristin Molander ser det som en välsignelse, säger hon.

– Jag umgås med döden hela tiden. Att leva nära döden gör att livet blir mer värdefullt. Man vet hur skört det är.

Färskt vatten till blommorna blev succé

Boken som är vårt samtals avstamp är Färskt vatten till blommorna. 2018 kom den ut i Frankrike, skriven av den då okända Valérie Perrin. Boken gjorde succé och nådde en miljon läsare på hemmaplan. Nu är den översatt till 30 språk.

Berättelsens utgångspunkt är en gammal kyrkogård i byn Brancion-en-Chalons i Bourgogne. I centrum står kyrkogårdsvaktmästaren Violette, en kvinna mitt i livet med tung sorg bakom sig. Hon tar väl hand om kyrkogården, gravarna och de dödas anhöriga som besöker dem.

Som väktare av kyrkogården bor Violette i ett litet hus i anslutning till den, där har hon också tillgång till en egen trädgård. Vartefter tiden går lär hon sig att sköta den med en växande vördnad för allt liv på jorden.

Beskriver arbetet med stor varsamhet och ömhet

Kristin Molander är en av alla ­läsare som tagit boken till sitt hjärta.

– Jag fick boken av en av våra damer i församlingens kyrkogårdsutskott. Hon var tagen av den. Jag vet att det finns läsare som avfärdar boken som ytlig och patetisk men jag tyckte otroligt mycket om den. Språket är närmast poetiskt och den beskriver arbetet med begravningar och de döda med stor varsamhet och ömhet.

Romanen beskriver också flera levnadsöden med berättelser om kärlek, passion, otrohet, vänskap, svek och sorg. Däri ligger en del av bokens popularitet, tror Kristin Molander.

– Vi människor kämpar på med våra liv. Jag tycker författaren lyckas förmedla hur det är att vara människa. Att vi gör så gott vi kan.

"Kyrkans roll är mycket starkare här"

Kristin Molander har själv bott i Frankrike i fyra år och känner sig delvis hemma i den franska kulturen.

– Frankrike är ett extremt sekulariserat land. Dagens franska ungdomar har aldrig haft religion på skolschemat, till exempel. Självbilden även i Sverige är att vi är sekulära. Jag håller inte med om det. Kyrkans roll är mycket starkare här. Om något dramatiskt händer i Sverige så lutar sig människor mot kyrkan.

Kristin Molander lyfter också fram allhelgonahelgen som ett exempel på kyrkans roll i Sverige.

– Det är helt knökfullt på kyrko­gårdarna. Här har det skett en stor förändring under de sen­aste 50 åren. Förr fanns det till exempel inte många ljus på kyrko­gårdarna. Även våra kyrkor fylls med musik och minnesgudstjänster under allhelgona. Det möter ett behov.

En bok med många lager

Johanna Kinch är bokens svenska förläggare. Även om kyrkogård och död är själva ramberättelsen i romanen är det snarare livet bok­en handlar om, framhåller hon.

– Jag tycker den är så oerhört mänsklig och har så många lager. Den beskriver huvudpersonen Violettes öde, hon har drabbats hårt av flera förluster men trots det lyckas hon hitta lyckan i de små sakerna.

Johanna Kinch har arbetat i bokbranschen under många år. För några år sedan valde hon att starta ett eget bokförlag, Éditions J, med fokus på fransk litteratur. Färskt vatten till blommorna var den andra romanen hon gav ut.

– Det är så roligt att få leta fram böcker som berör mig själv och förhoppningsvis många andra läsare också. Gärna böcker som ger lite hopp. Livet är ingen enkel match.

Resa sig trots motgångar och sorg

Johanna Kinch vill inte klassificera boken som feelgood men den har likheter med genren just i förmedlingen av hopp och tröst.

Varför är det viktigt med hopp?

– Min erfarenhet är att utan hopp orkar man inte leva. Det enda vi vet i livet är att vi kommer att dö. Kanske är det enklare för dem som tror på ett liv efter döden, men för mig och många andra handlar det om att leva sitt liv på ett sätt som här och nu känns meningsfullt. Som att hoppas hitta någon att älska, att kunna umgås med sina vänner, få vara hyfsat frisk eller att världen hittar lösningar på klimatkrisen.

Johanna Kinch tror att huvudpersonen Violette i boken förmedlar ett sådant hopp. Att det är möjligt att resa sig och få ett bra liv trots motgångar och sorg.

Förlåtelse och försoning

Kyrkoherde Kristin Molander tror också att succén bottnar i igenkänning.

– Jag hoppas att vi som gillar boken kan ta till oss lite av huvudpersonens hållning till livet. Att vi ser lite ömmare på varandra, med större försiktighet. Vi vet inte vad den vi möter har gått igenom.

– Och att vi försöker fokusera på förlåtelse och försoning i våra relationer, där det är möjligt.

Eva Bergstedt