Mellan 2020 och 2022 har arbetsmiljöverket granskat 313 arbetsplatser inom Svenska kyrkan och andra trossamfund. Det har varit en del av en större, nationell inspektionssatsning som genomförts för att särskilt kartlägga branscher som tidigare stuckit ut när det kommer till kränkningar på jobbet. Utöver trossamfunden har 83 arbetsplatser inom kultur, film och teater granskats samt 115 arbetsplatser på universitet och högskolor.
Okunskap om kränkningar
Totalt fick 69 procent av arbetsplatserna krav på att åtgärda brister efter inspektionerna.
– Gemensamt för branscherna är att man inte riktigt satt sin in i vad som kan vara kränkande beteenden, säger Eva Karsten, projektledare på Arbetsmiljöverket.
– Det finns en mängd olika handlingar som kan uppstå i arbetsklimatet som är oacceptabla och som kan leda till ohälsa på arbetsplatsen. Exempelvis att man ignorerar vissa kollegor eller skämtar på någons bekostnad.
Återkommande var också att arbetsgivarna inte tydligt klargjort att kränkningar var oacceptabelt på arbetsplatsen och att det saknades rutiner och kunskap om det förebyggande arbetet.
– Det finns mer rutiner för att agera reaktivt, när det väl har uppstått.
Samfunden sticker ut
Enligt Arbetsmiljöverkets statistik så anmäldes 450 arbetssjukdomar inom religiösa samfund mellan 2017 och 2021. Av dessa var hela 48 procent orsakade av psykosociala faktorer. Vanligast var att ha problem med relationen till en överordnad och näst vanligast var att ha problem i relationer med kollegor.
– Det som sticker ut när det gäller trossamfunden och som vi länge pekat på är ”godhetskulturen”. Man vill leva upp till det goda inom trossamfunden och därmed tar man inte tag i negativa beteenden utan lägger lite locket på. Det gör att mindre konflikter kan accelerera och bli till allvarliga beteenden, säger Eva Karsten.
Granskningen av trossamfunden visar också att det på många håll inom Svenska kyrkan kan uppstå problem då det finns en otydlighet i ansvaret mellan kyrkoråd och kyrkoherde.
– I en politikerstyrd organisation blir det ofta lite svårare att se gränserna och det är viktigt att kyrkoherden får förutsättningarna för att kunna leda verksamheten från ett arbetsmiljöperspektiv, säger Eva Karsten.
"Tror sig ha bättre kultur än man har"
Som ensam bransch i granskningen ledde inspektionerna inom trossamfunden till sex stycken förelägganden, det vill säga beslut om åtgärder som måste göras till skillnad mot åtgärder som är frivilliga rekommendationer.
– Jag har inte tittat på de föreläggandena. Men jag tror att det handlar lite grand om okunskap hos kyrkoråden. Det är en trögare organisation inom Svenska kyrkan och man vill kanske inte alltid erkänna problemen eller tror sig ha en bättre kultur än vad man har.
– Tidigare har vi haft ärenden där det dömts ut viten till församlingar, då har det gått långt. Man kanske inte har sett att man behöver tillrättalägga problemen eller så är man inte överens om att det är ett problem.
Se över risk för tystnadskultur
För att skapa en så bra arbetsmiljö som möjligt säger Eva Karsten att det är viktigt att församlingarna och pastoraten arbetar förebyggande. Det handlar om att kontinuerligt se över om det förekommer kränkningar eller om det finns risker för att det skulle kunna uppstå kränkande beteende på arbetsplatsen.
– Man måste se över så att man inte har någon form av tystnadskultur med medarbetare som inte vill upplevas som besvärliga. Man måste också utifrån kyrkorådet skapa förutsättningar för kyrkoherden att arbeta med de här frågorna, så att inte själva beteendena kommer från ledningen.
För just arbetsgivare inom Svenska kyrkan finns det bra material och hjälp att få av arbetsgivarorganisationen, säger Eva Karsten. Men granskningen visar att det stödet inte använts i så stor utsträckning.
