Endast några få i Sverige har gjort tusen matcher. Inte undra på att han kallas fotbollsprästen i hemmapastoraten Tidaholm och Falköping.
Mats Löwing debuterade i seniorlaget för Ekedalen 1976. Under de senaste tjugotal åren har det blivit mest spel i det så kallade utvecklingslaget - B-laget - men har fortfarande gjort sina inhopp i A-laget med jämna mellanrum. För att orka allt bollkickande så tränar han ett par gånger i veckan.
- Men jag håller inte samma kvalitet på fotbollsplanen. Det är lite sorg i det. Men jag vill ändå fortsätta spela fotboll.
Den 1000:e seniormatchen firades stort. Mats fick göra avspark i A-laget, han fick blommor och folk höll tal.
- Och jag fick en tröja som det stod 1000 och Löwing på. Det var mycket folk på läktarna.
Liksom många killar och tjejer har Mats sparkat fotboll sedan barnsben. Men det fanns aldrig några planer på att bli elitspelare.
- Nej, jag är ingen tekniker. Jag har mycket passion, är en pådrivare, en som inte ger upp. Och jag är fysiskt stark och uthållig. Men jag var ingen talang.
Däremot visste Mats Löwing redan i unga år att han ville bli präst. Och efter prästvigningen och några år i Ulricehamn så var han tillbaka i hemtrakterna kringTidaholm. Nu är han sextio år och trivs fortfarande i sin komministertjänst, som är en delad tjänst mellan Tidaholms och Falköpings pastorat.
- På förmiddagen kan jag ha en begravning av någon som jag delat glädje, sorg med i 35 år. På eftermiddagen kan jag ha ett dopsamtal med föräldrar på en gata som jag inte har en aning om var den ligger.
- Det är både långa relationer och möten med nya människor. Jag möter alla utmaningar här. Jag trivs bra med mentaliteten och sättet att vara kyrka.
Har du nytta av att spela fotboll i ditt prästyrke?
- Oh ja. Det är ett riktigt brobygge. I en gudstjänst kan jag knyta an till en idrotten, och både konfirmander och andra lyssnar. De vet att detta är ett genuint intresse för mig och känner igen sig.
