En person anmälde prästen till domkapitlet. Anmälaren uppger att prästen utsatt hen för trakasserier, i form av bland annat konstiga mejl och sms. Personen har även bott hemma hos prästen under en period, men sedan blivit av med rummet.
Redan för tre år sedan rekommenderade anmälaren att prästen skulle avkragas. Hen tycker att det är ”bedrövligt att prästens arbetsgivare inte ber om ursäkt för att prästen besvärar henne på arbetstid” då prästen bland annat skriver mejl till personen. Prästen framställer vidare anmälaren som sviken, hemlös, värdelös och fattig, står det i domkapitlets beslut.
Prästen medger att hen inte betett sig värdigt prästämbetet, och menar att hen låtit sin egen ångest gå ut över anmälaren, och att prästen trott sig veta bättre vad anmälaren behövde. Prästen säger att hen, när hen av en tillfällighet träffade personen, upplevde sig som sänd in i personens liv och hade ett allmänt behov av att engagera sig för dem som hade det sämre ställt än hen själv hade.
Bedöms inte ha brutit sin tystnadsplikt
Domkapitlet hittar inga uppgifter som gör det tydligt att prästen skulle ha brutit mot sin tystnadsplikt. Dock skriver de i beslutet att prästen ”genom sitt gränslösa beteende har brustit i omdöme och i avsevärd mån skadat det anseende en präst bör ha.”
Domkapitlet noterar att prästen själv kommit till insikt om det olämpliga i sitt beteende och anser att en prövotid på tre år är en lämplig påföljd. Om prästen på nytt visar sig olämplig för sitt uppdrag ska hen förklaras obehörig.