Kyrkans anställda fortbildas i mindfulness

Snön singlar ned över Vebe­röd, ett litet samhälle öster om Lund. I församlingshemmet sitter 20 präster, diakoner, kyrkomusiker och kyrko­rådspolitiker från olika orter i Skåne i en ring, och blundar me­dan de leds genom en andningsövning och kroppsskanning från tå till hjässa.

– Första steget är att med andningens hjälp träna på att vara i sin kropp, uppmärksamt och medvetet. Hitta sitt ankare, sin inre trygga plats av stillhet och tystnad, säger Tim Stead.

Inte tanken på stillhet – utan upplevelsen av den, understryker han.

– Gud gav oss en hel kropp, inte bara en hjärna. Vi pratar om att känna Guds närvaro, men vi har glömt bort kroppen. Mindfulness är förkroppsligad tro.

Tim Stead har varit anglikansk präst i över 25 år, men är i dag författare och lärare vid Oxford Mindfulness Center. Han ser den gamla beprövade österländska och buddhistiska metoden, som sedan 1980-talet översatts till en sekulariserad praktik, som en gåva till den kristna kyrkan. Den kan hjälpa sjuka att hantera kronisk smärta, depression och ångest och reducera stress i vår tids ständigt flimrande brus. Men, menar Tim Stead, den är också en metod för att skapa plats för det gudomliga, bortom ord och lärd kunskap.

– Det här är egentligen inget nytt inom kyrkan. Men den kon­templativa kristendomen är ofta gömd i böcker och i kloster, trots att den borde vara mainstream.

Mindfulness, menar han, kan ses som ett redskap, en ingång till kyrkans egen tradition.

– Den kristna spiritualiteten handlar om att Jesus ville hjälpa människan att se på ett nytt sätt, så som Gud ser. Och det är detta som mindfulness hjälper oss med. Den vakna uppmärksamheten i ögonblicket. Vakna upp och se!

Gunnel Rask är kyrkomusiker i Veberöd och den som har tagit ini­tiativ till dagens workshop, troligen den första i Svenska kyrkan som tar sig an kopplingen mellan mindfulness och kristen tradition.

– För mig tillför mindfulness ett hur. Jag har upptäckt att i den medvetna närvarons ”­being mode” finns ett utrymme, en helig plats, där Guds kärlek möter mig på ett mer direkt och konkret sätt, säger Gunnel Rask som själv har utbildat sig till mindfulnessinstruktör.

Sedan mer än två år har hon plockat in övningar i sitt arbete med konfirmander och körverksamhet. En söndag i månaden håller kyrkoherde Patrik Johansson en mindfulnessinspirerad meditationsgudstjänst, som är allt mer välbesökt.

– I Veberöd experimenterar vi oss fram och jag skulle vilja säga att alla vi som jobbar här är positivt inställda. Mindfulness gifter sig väl med traditionell kristen tro, säger han.

– Som en person vars liv handlar mycket om att tänka och göra, dras jag själv till ett läge där tyngdpunkten ligger på att känna och vara. Man skulle kunna uttrycka det som att vi ägnar oss mer åt teoskopi än teologi, mer att förnimma Gud än läran om.

I församlingsrummet vägleder Tim Stead deltagarna genom en lång rad övningar. En av dem är en form av bön för att både odla den egna självmedkänslan och medkänslan för dem vi tycker om och dem vi har svårare för.

– Kärlek är ett val, inte en känsla. Du måste öva. ”Compassion” är centralt i mindfulness, precis som förlåtelsen är inom kristendomen, säger Tim Stead efter att de slutna ögonen öppnats och alla återvänt till tankens värld.

– Inget i metoden handlar om magi, utan det är den icke­dömande uppmärksamheten på vad som händer i dig som gör skillnaden.

Medan mörkret lägger sig över den snötäckta kyrkbacken delar deltagarnas sina upplevelser, tankar och funderingar kring hur de kan ta dagens insikter vidare. Men orden stannar i rummet, en överenskommelse som gjordes redan från start. Att intresset är stort är dock uppenbart, både bland de redan invigda och de som nu provat mindfulness för första gången.

– Det finns ingen quick fix. För att kunna lära ut mindfulness på ett bra sätt måste det komma ur egen erfarenhet, säger Tim Stead.

– Men ju mer vi övar desto fler glimtar av den vakna närvaron kan vi få erfara

HANNA WELIN

redaktionen@kyrkanstidning.se

Natasja Wallin,  präst i Tomelilla:

– Jag är här för att få verktyg för att själv leda andlig fördjupning. Men också för min egen skull. Jag har forskat inom kristen buddhistisk dialog och menar att olika religioner kan berika varandra. Och buddhismen är absolut bäst på meditation, som i sin tur har hjälp av mindfulnessens medvetandegörande. Det är bara dumt att uppfinna hjulet på nytt. Men det finns ett motstånd.

Johan Lychou, präst i Burlövs församling:

– Mindfulness tillför en dimen­sion som så lätt prioriteras bort i vår prestationskultur. Ända sedan jag var student i Lund har den kristna djup­meditationen funnits med mig.  I Burlöv har vi tyst meditation en gång i veckan, men det här är en mer utvecklad metodik som jag ska tänka igenom om jag kan använda. Flera övningar är egentligen sådana som är bra innan meditationen, som ett sätt att närma sig den. Men de kräver mer av dig som instruktör.

Elisabeth Andersson, kyrkomusiker i Löberöd och Kirseberg i Malmö

– Jag håller bland annat på med yoga och röstyoga och ser likheter med den kristna tron. Kopplingen är intressant och jag är glad att nu få mer kött på benen. Jag tror absolut att jag kan få användning av övningarna i mitt arbete med körsången. Kroppsskanningen exempelvis. Men först måste jag själv träna ordentligt.

 Johan Ask, pastorsadjunkt i Vollsjö

– Jag tror att kyrkan skulle kunna bli en motvikt till vårt stressiga samhälle. Vi behöver stanna upp och njuta av det vi har, inte vad vi skulle kunna ha. Särskilt våra ungdomar idag är oerhört stressade. Jag har testat att låta konfirmanderna vara i tystnaden i en minut. Bara det var svårt. Vi behöver träna dem, oss alla, på att stressa ner och stanna upp. Många tror att mindfulness är något nytt som kommer från buddhismen. Men det är äldre än så. Det nya är bara att man använder andra ord och i en modern tappning.